Genom dessa nätverk skapat av finanseliten har varje befolkning i varje land i västvärlden blivit bundna av att det är varje privatägd bank, och inte bara riksbanken inom varje land, som tillåts skapa egna pengar bankernas tillgång till kapital i samband med varje lån som används för spekulation, i stället för långsiktiga investeringar i olika företag. 97 procent av tillgången på pengar hos bankerna i USA existerar bara som dataposter på datorskärmar och alla dessa pengar skapade av banker består i form av lån. De pengar som bankerna lånar ut är inte återanvända från inlåningsmedel som redan existerar. Det är nya pengar, som inte existerade förrän de lånades ut, skriver författaren Ellen Hodgson Brown, som är Juris doktor, utbildad advokat och författare till utmärkta boken: The Webb of Debt som jag tidigare recenserat.

Det globala banksystemet som en gång i tiden erbjöd produktiva lån till lokala företag och den globala industrin - har i dag blivit en gigantisk vadslagningsmaskin- som bland annat satsar på högrisksatsningar som kallas för derivat – tio gånger mer än den årliga produktionen av hela affärsekonomin. Penningpolitiken är i dag i händerna på privata fordringsägare som har förmågan att frysa statsbudgetar, paralysera betalningsprocessen, omintetgöra de regelbundna utbetalningarna av löner till miljoner företagare och arbetstagare, som sker varje gång det sker varje gång bankerna har spekulerat för våldsamt med pengar som man gjort av med på omfattande spekulation, i stället för produktion. Mitt förslag som jag föreslagit i både artiklar i dags och fackpress och i mina böcker är att det är riksbanken i varje land som bestämmer hur pengarna skall användas och inte finanseliten via bankerna.

När jag nu har läst Andreas Cervenkas bok: Fuskbygget. Så knäckte bostadsmarknaden Sverige och världen kan jag bara hålla med honom när det gäller den spekulation som gäller bostadsmarknaden som får priserna att rusa i höjden, varje gång bankerna sänker räntan. I juli 1944 hölls en internationell konferens i den lilla staden Bretton Woods i New Hampshire , USA med deltagare från 44 stater. Där beslutade man att inrätta Internationella valutafonden samt Bretton Woodssystemet, ett utmärkt system, som senare kom att användas fram till början av 1970-talet. Det fungerade fantastiskt bra, skriver Cervenka. Dollarn knuten till dollarn utgjorde ett slags fotfäste för hela det finansiella systemet och gav stabilitet som bidrog till rekordåren under 50 - och 60 - talen på båda sidor av Atlanten, ända fram till 1971 då presidenten Richard Nixon ansåg att systemet var föråldrat. Det var detta som förändrade världen över en natt när världens valutor började flyta fritt mot varandra, en ordning som levt kvar ända fram till idag.

Sedlar och mynt ges i dag ut av centralbanker som Federal Reserve i USA, Europeiska centralbanken (ECB) och Riksbanken i Sverige. Dessa institutioner kan också trolla fram nya digitala pengar och till exempel köpa värdepapper, något som sedan finanskrisen 1988 gjort i stor skala. Men den absolut största andelen av det som vi vardagligt kallar pengar, digitala siffror på bankkonton, tillverkas av banker när de beviljar lån till framför allt spekulation. Den 21 november 1985 beslutade Sveriges Riksbank att avreglera den svenska kreditmarknaden. Beslutet, som i efterhand kommit att kallas ”novemberrevolutionen”, innebar bland annat att bankerna fick låna ut obegränsat med pengar utan att Sveriges riksbank lade hinder i vägen.

En konsekvens av avregleringen innebar att bankerna, från att främst ha sysslat med att låna ut långsiktiga krediter till industrier och investeringar i nya framåtsträvande företag och uppfinningar, förvandlades till i första hand bolånebanker. År 1970 stod bolånen i genomsnitt för 35 procent av bankernas affärer, 2007 hade andelen ökat till 60 procent, enligt Cervenka, sedan 2007 har den trenden fortsatt i många länder, och även i Sverige som i likhet med mig anser att det globala finanssystemet nya ankare är väldigt löst fäst vid botten. Eller inte alls för att vara petnoga tycker han. Det här förändrar vårt sätt att se på ekonomin i grunden. Med bostäder är det ju annorlunda. Det är inte bara det att de inte genererar några inkomster, skriver Cervenka. De slukar pengar. El, vatten, sopor, underhåll. En bostad formligen äter dina kassaflöden så snabbt att en termit skulle drabbas av prestationsångest, anser han. Dessutom tillkommer räntor och amorteringar. Bostadsköp finansieras ju mycket oftare med hjälp av lån än till exempel aktier, vilket många bolånesparare nu får bekräftat när räntorna skjuter i höjden.

Det som följde efter den största bankkrisen i Sveriges historia 1987- 1993 som jag skrivit om i mina böcker påminner mig om vad som hänt i många andra delar av världen; snabb inflyttning till städerna, skenande bostadspriser på grund av spekulationer, byggbolag med expansiva planer. Allt finansierat med hjälp av billiga lån. Det gäller även i Kina Redan 2017 började Kinas ledare Xi Jinping markera mot en bostadshysteri som många kineser ansåg hade gått för långt. ”Bostäder är till för att bo i, inte till spekulation” sade han på kommunistpartiets kongress den hösten. Samma förhållande gäller ju även i vårt land. Forskarna har uppskattat förlusterna i Kina kan landa på motsvarande 4000 miljarder dollar, vilket kan jämföras med att USA:s banker under finanskrisen förlorade sammanlagt 700 miljarder dollar. Mest intressant hur man skall kunna komma att lösa de grundläggande problemen när det gäller utlåning till spekulation är ju skapandet av nya pengar via banksystemet, vilket skapar en kraftig inflation i priset på tillgångar och gång på gång tycka blåsa upp nya finansbubblor.

Ett radikalt förslag är att helt avskaffa bankers rätt att skapa nya pengar; något som jag själv ställer mig bakom. Det skulle ju minska incitamenten för banker att hela tiden driva upp skuldsättningen - som göra att de kan tjäna mer och mer pengar - medan risken bland annat hamnar hos bolånetagarna som inte kan betala av sina bolåneskulder när räntorna stiger. Det verkar numera som alla har glömt när den före detta riksbankchefen Bengt Dennis höjde räntan till 500 procent. Bolånetaket som infördes 2010 visar hur mycket kapital bankerna behöver har ökat flera steg från 2021 och framåt, skriver Cervenka.

2016 blev det lag på obligatorisk amortering där alla som har över 50 procents belåning måste betala av lånta. Den skärptes sedan 2018. Det var lite som att utfärda nya brandföreskrifter mitt under en skogsbrand anser han. För min del anser jag Andreas Cervenkas bok är en ögonöppnare som både allmänheten borde begrunda och politiker av alla färger borde göra någonting åt, för att förändra bankernas utlåning i grunden, så att de tillgängliga pengar som bankerna har tillgång till används för långsiktig produktion i stället för vårdlös spekulation.

Mats Lönnerblad