Bokens titel: Historien återkomst
Författare: Martin Kragh
Förlag: Fri Tanke bokförlag.

Händelseutvecklingen I vissa skeden av historien sker händelseutvecklingen så hastigt att den värld som tagits för given plötsligt faller samman, som vi ser i Rysslands krig mot Ukraina och Israels krig mot Gaza. Vi ser det också i det upprepade våldet i Mellanöstern. Kinas växande makt. Ett USA där Donald Trumps återkomst till Vita huset ytterligare vidgar sprickorna i världen mellan demokrati - och diktaturstater. I Martin Kraghs senaste bok: ”Historiens återkomst” (Fri Tanke förlag) berättar författaren som är biträdande chef för Centrum för Östeuropastudier vid Utrikespolitiska institutet och docent vid Institutet för Rysslands - och Europastudier vid Uppsala universitet om försöken att under två sekler etablera en världsordning stabil nog för att stå emot historiens flodvågor och vad som händer i länder där diktaturstater gör allt för att försöka trotsa demokratins spelregler .

Styrelseskiktet diktatur är motsatsen till demokrati. I en diktatur styrs staten av en eller flera personer (ofta militärer) som inte är folkvalda. Demokratier uppmuntrar folket att ta aktiv del i det politiska livet, medan renodlade diktaturer förnekar medborgarna den rättigheten. Folket kan inte välja vem eller vilka som ska styra vilket även stämmer i Ryssland efter Sovjetunionens fall. Inte heller kan de styrande röstas bort från makten i allmänna val eftersom Vladimir Putin mördar sina politiska motståndare utan att bli straffad. Människorna får inte längre tycka och tänka som de vill - censur och inskränkt yttrandefrihet råder. Rysslands invasion av Ukraina den 24 februari 2022 resulterade i den största militära konflikten i Europa sedan 1945. För första gången på årtionden står Europa inför en era av ofred. Angreppet på Ukraina innebar historiens återkomst, skriver Martin Kragh: ett storskaligt markkrig kombinerat med en omfattande humanitär och ekonomisk krig.

Diktaturer uppstår många gånger efter att ett politiskt parti eller militären tagit makten och avsatt den sittande regeringen. Enligt en rapport från 2023 levde 2,2 miljarder människor, eller cirka 28 procent, i rena diktaturer, medan 1 miljard människor, eller 13 procent, levde i liberala demokratier. Även om antalet diktaturer har ökat, är det fortfarande en minoritet av världens befolkning som lever under sådana styren. En majoritet av bedömare och experter anser att Ryssland är en diktatur, eller en de facto-diktatur, på grund av ett auktoritärt styre, begränsade fri- och rättigheter och en nära nog obefintlig maktdelning. Trots att Ryssland har en författning som ger sken av att vara en republik, domineras landet av presidenten, och den demokratiska processen har urholkats betydligt under Vladimir Putins tid vid makten. vilket ledde till en omfattande humanitär kris, krigsbrott, och en blockering av Ukrainas export av livsmedel. Invasionen är ett brott mot folkrätten och har orsakat massiv förstörelse av infrastruktur och många civila offer. EU och andra länder har reagerat med omfattande sanktioner mot Ryssland och ett stort paket av stöd till Ukraina, inklusive militärt, finansiellt, och humanitärt bistånd.

I mellankrigstiden blev länder som Tyskland, Italien och Spanien diktaturer, som efter andra världskriget är åter demokratier. Demokratin som statsskick var hotad. De senaste åren har bevittnat en liknande renässans för autokrater, demagoger och antidemokratiska krafter världen över – en erinran om att samhällsordningen kan röras sig i olika riktningar, anser Kragh, att den kan vinnas med också förloras. Efter 1989 års revolutioner i Central – och Östeuropa framstod den liberala demokratins seger som nästan komplett. Föreställningen visade sig vara förhastad. Omfattande maktskiften globalt har aldrig karaktäriserats av förutsägbarhet och stabilitet. Europas forna imperier må ha lämnat scenen, men deras arv fortsätter att påverka nuet. Frankrike, Storbritannien och andra kolonialmakter – vars inflytande en gång i tiden omfattade en tredjedel av världens befolkning – formade under århundraden världen efter sina egna viljor och ambitioner. De utkämpade krig och dominans och inflytande sinsemellan, men också mot andra folk, på andra platser. Den industriella revolutionen, som inleddes i Storbritannien under sjuttonhundratalets andra hälft och senare spridit sig över till övriga Europa, lade grunden för ett massivt maktskifte. Det var en era när inflytande i världspolitiken i högre grad än någonsin tidigare i mänsklighetens historia.

Demokratier är till sin natur skörs statsskick, som vi enligt min mening, måste värna om fullt ut. De vilar för sitt funktionssätt på premisser som rätten att kandidera i väl med osäkert utfall och valresultaten accepteras. Val som inte tillämpas i diktaturer, där makthavarna inte vill acceptera fria val. I många länder hamnade försvarade av demokratin i konflikt med fascister, kommunister och förespråkare och återgång och förespråkare för en återgång till en mer traditionell form av diktatur. Lika skoningslöst som våldet krossar demokratins fundament lika viktigt är det att stå upp för demokratin och freden. När den franska filosofen Simone Weil nedtecknade sina reflektioner i essän ”L`lliade ou le poème de la force” hade Frankrike nyligen införlivats i den tyska ockupations regimen under Hitlers ledning. Krig resonerade hon i en idéhistorisk dialog med Homeros Illiaden, tenderar att skapa sin egen logik. När den väl inletts kan den inte enkelt begränsats. Tvärtom riskerar kriget att upphöjas till ett mål i sig självt, och därmed eskaleras till en våldsspiral.

I Historiens återkomst och delningen av Europa, i två halvor, visa Martin Kragh att det var andra världskrigets mest omedelbara konsekvens. Boken är väl värd att läsa till alla delar för att förstå det historiska sammanhanget och vad som nu sker har skett tidigare. Dess nuvarande rötter går ju tillbaka till mellankrigstidens växande politiska och ideologiska klyftor, om inte bolsjevikernas maktövertagandet 1917. Det sista toppmötet mellan Truman, Churchill och Stalin som ägde rum i Potsdam mellan den 17 juli och den 1945 den 2 augusti, löste aldrig ut några av dessa motsättningar. Den ömsesidiga misstron var alltför stark och är det fortfarande. Martin Kragh visat tydligt att varaktig fred uppstår varken spontant eller genom fördömanden. Länder som fastnat i våldets grepp måste enligt Kragh i sista instans skärskåda sig själva och söka uppnå försoning. Vad som krävs är en form av katharsis, en uppgörelse med det förflutnas demoner och formeringen av en ny nationell identitet som avfärdar militarism och aggression. Vägen dit verkar vara lång och svår.

Mats Lönnerblad