Bokens titel: Zelenskyj i huvudet på en hjälte
Författare: Régis Genté och Stéphane Siohan
Översättning: Niols Wadström
Förlag: Bokförlaget Polaris

Den 1 mars 2022 konstaterade Volodymyr Zelenskyj i en intervju med det amerikanska TV-bolaget CNN samt för nyhetsbyrån Reuters att ”kriget i Ukraina är egentligen ett krig om värderingar i livet, om demokrati och frihet. Det är alltså ett krig riktat mot hela världen.” Trettio år efter Sovjetunionens fall betraktar ukrainarna den aktuella striden som aldrig verkar vilja ha ett slut, som ett frihetskrig, rentav ett krig mot Ryssland och  Vladimir Putin, eftersom den tidigare förmyndarmakten inte tolererar att en nationalstat dyker upp vid dess portar. Det är just denna vägran att tappa greppet om flera bitar av det tidigare imperiet som ligger till grund för spänningarna, av varierande natur och intensitet, mellan Moskva och Georgien, Belarus, Armenien och Moldavien.

I Ukrainas fall bevittnar Europa fortfarande hur kontinentens senaste stora nationalstat hävdar sin suveränitet, med alla till buds stående medel, försöker försvara sig mot sin ondskefulla granne och trygga sin framtida existens med hjälp av både Amerika och Europa. Vi får inte glömma att Georgien attackerades av Ryssland 2008 på samma grunder liknande dem som anfördes vid de illegala angreppen på Ukraina2014 och 2022. Det är ju just på grund av den ryska aggressionen som Georgien har försökt närma sig Nato. Vid två tillfällen, i början av 1700-talet och i början av 1900-talet använde Ryska kejsardömet och därefter Sovjetunionen krig och våldsamma tvångsmetoder för att hindra Ukraina från att uppnå status som självständig stat. På 1930-talet under Stalin betalade Ukraina för detta med elimineringen av landets bönder och politiska och intellektuelle eliter, skriver Régis Genté och Stéphane Siohan.

2022 års krig mot Ukraina som inte tagit slut är alltså bara fortsättningen på en långvarig konflikt mellan å ena sida en vilja härska och å andra sidan  en längtan efterfrigörelse från Rysslands förtryck av Ukraina, skriver författarna. I två sekler har de ryska ledarna och ideologerna gjort sitt bästa för att inpränta idén om Ukraina som ett ”Lillryssland”, ett uttryck som Vladimir Putin upprepade under 2021, och om Ukrainarna, som Ryssland alltid valt att försöka plundra och utnyttja, i stället borde betrakta  ryssarna som ett ”brodersfolk”. Det är just detta som den nya generationen ukrainare reagerar emot och motsätter sig. Detta trots att Zelenskyj sociala och geografiska bana och hans yrkesbana kunde ha gjort honom till en förespråkare  av ”den ryska  världen”. Men den ryska aggressionen 2014 och i ännu högre grad kriget i februari, omöjliggör i hans landsmän ögon all integrering i denna ”ryska värld”. Motståndet mot den ”militära specialoperationen” som startades av Ryssland betraktar Zelenskyj själv som en existentiell strid för Ukrainas självständighet och överlevnad.

Rysslands krig mot Ukraina är inte bara en militär konflikt . Det är också ett ord – och ett informationskrig, såväl som en kollision mellan två stilar och två män som är varandras motsatser i allt. Vladimir Putin, som fortfarande har makten i Ryssland, är arketypen för en rysk ledare: Putin är auktoritär, brutal, formad av först av KGB och sedan av FSB:s byråkraturmodell, instängd i sitt elfenbenstorn. Han tolererar ingen opposition eller kritik.

Volodymyr Zeleskyj, nådde presidentposten i Ukraina 2019 utan någon tidigare erfarenhet befattningar, men i kölvattnet av en ny generation liberala politiker – som Justin Trudeau och Emmanuel Macron, ett släktskap han inte döljer – med vilka han delar ett sinne för pr –och en viss maktestetik. I dag förkastar ukrainarna med stor majoritet  den ryska modellen, det auktoritära systemet, invånarnas fångenskap och den konstanta propagandan. Undan för undan fäller Vladimir Putin strödda i de ”administrativa enheter som Ukraina med förmodligen också Georgien och Kazaktstan, som enligt honom ”gavs de facto statur och form av nationella statliga entiteter” . Sammanfattningsvis menar Putin  är de inte legitima stater, de har ingen rätt att extistera och ryssarna är tvungna  att invadera Ukraina.  På denna svada svarar Zelenskyj ”Vi är ett framstående folk i ett framstående land” som inte låter oss på nytt underkuvas av Ryssland.

En uppgörelse som stärker Europa  stärker Ukraina 2025 händer nu,  skriver Olof Ehrenkrona i Svenska Dagbladets ledare  2025-12-21. Han skriver att: ”de ödesmättade förutsättningarna om Europas oförmåga att stödja Ukraina faller därför platt. Den aktuella uppgörelsen om EU:s finansiella stöd  till Ukraina är flera. Stödet på 1.000 miljarder ska räcka i två år och är lätt att fylla på.” EU måste bli en starkare aktör på områden där USA inte längre är en pålitlig allierad, skriver Ehrenkrona, och det är lätt att hålla med honom. Min egen förhoppning är att både Danmark, Finland, Norge och Sverige, som står enade och vill hjälpa till och stödja Ukraina, när Donald Trump inte längre vill hjälpa Europa i den utsträckning som behövs. Rysslands brott mot mänskligheten måste beivras och att demokratin till slut segrar.   

Mats Lönnerblad