Under den allt brutalare tyska ockupationen av Frankrike under andra världskriget gjorde inte många motstånd, under ockupationens början 1940 -1944 när tyskarna invaderade Paris Samma sak hände i Ukraina när Ryssland invaderade Krim den 27 februari 2014.

Bokens titel: De som vågade
Författare: Britt Ståhlberg Norée
Förlag: Carlssons bokförlag

I gryningen fredagen den 14 juni 1940 hade de första tyska motorcyklarna rullat in i norra Paris via Porte de la Villette. Soldaterna som körde motorcyklarna så med spända och förväntansfulla ögon på de tomma gatorna. Deras långa svarta rockar av läder fladdrade på de tomma gatorna. Motorljudet skar genom tystnaden. Staden verkade övergiven. Paris hade förklarats som ”öppen stad” den 12 juni. Den franske överbefälhavaren, general Maxime Weygand, ville på det sättet förhindra att Paris förstördes och att civilbefolkningen massakrerades. Paris skulle inte göra något motstånd. De tyska soldaterna tilläts marschera in obehindrat. I gengäld skulle vatten och el fortsätta att distribueras och den franska polisen skulle få behålla sina vapen för att upprätthålla ordningen. Det dröjde inte många timmar innan de tyska kunde ockupera Paris fullständigt skriver Britt Ståhlberg Norée i sin sista bok: De som vågade.

Rysslands anfall mot Krim inleddes den 27 februari 2014, flera decennier senare. Tungt beväpnade ryska specialförband utan nationalitetsbeteckning (så kallade "små gröna män") ockuperade det regionala parlamentet och andra strategiska nyckelplatser på den ukrainska halvön. Ockupationen skedde mycket snabbt och utan något större väpnat motstånd på grund av flera samverkande faktorer: Aktionen ägde rum i efterdyningarna av den ukrainska revolutionen (Euromajdan), då den ukrainska statsledningen var i spillror och tillfälligt saknade en fungerande centralregering. De ukrainska militärstyrkorna på Krim var inte förberedda och blockerades snabbt in i sina militärbaser av den överlägsna ryska militären. Det fanns en utbredd pro-rysk opinion och politisk splittring bland befolkningen på halvön, vilket gjorde att ockupationsstyrkorna kunde säkra kontrollen utan att möta uppror från lokalbefolkningen.

Det dröja länge innan situationen förändrades. Det Frankrike som kom att samarbeta med Nazityskland under andra världskriget leddes av Markalk Philippe Pétain. Hans hyllade insatser under det första världskriget medförde att många fransmän till en början trodde att han ännu en gång skulle rädda Frankrike ur tyskarnas klor, skriver Ståhlberg Norée. Philippe Pétain och hans samarbetsregering installerades i staden Vichy i södra Frankrike, alltstå i den fria delen. Men det dröjde inte länge förrän det stod klart att Philippe Pétains eftergifter till tyskarna ledde till en katastrof för hela landet, varför motståndet mot Tyskland måste inledas på allvar. Det skedde 1942 från London där general de Gaulle 1942 väntade på ett svar från Frankrike att motståndsrörelsen i Frankrike mot Tyskland måste börja verka internt eftersom den fria zonen gick mot samma öde till mötes som den norra delen ockuperade av den tyska krigsmakten.

Ukraina inledde ett framgångsrikt motstånd direkt efter Rysslands fullskaliga invasionsstart den 24 februari 2022. Rysslands intention var att snabbt störta regimen i Kiev, men den ukrainska försvarsmakten slog tillbaka och stoppade de ryska styrkornas offensiv mot huvudstaden. Den vidare utvecklingen under kriget kan sammanfattas i tre större skeden: Ukraina inledde ett massivt och framgångsrikt motstånd direkt efter Rysslands fullskaliga invasionsstart den 24 februari 2022. Rysslands intention var att snabbt störta regimen i Kiev, men den ukrainska försvarsmakten slog tillbaka och stoppade de ryska styrkorna mot huvudstaden. Den vidare utvecklingen under kriget kan sammanfattas i tre större skeden:

De ryska trupperna slogs tillbaka runt Kiev, Tjernihiv och Sumy under vårens första månader, vilket tvingade Ryssland att koncentrera sina styrkor till östra och södra Ukraina. Ukraina genomförde två stora motoffensiver. Under sensommaren och hösten befriades stora delar av Charkivregionen i nordost. I november kunde de även återta den strategiskt viktiga staden Cherson i söder. Efterföljande år präglades av omfattande skyttegravsstrider där frontlinjerna i huvudsak har stabiliserats, trots fortsatta ukrainska motoffensiver. Ryssland har under perioden kontrollerat ungefär en femtedel av Ukrainas yta och har kontinuerligt attackerat ukrainska städer och energiinfrastruktur med robotar och drönare. Den svenska regeringens och EU:s stöd har varit en avgörande komponent för att upprätthålla Ukrainas försvarsförmåga och samhällsfunktion. Det omfattande kriget medför fortsatta och omfattande humanitära konsekvenser för civilbefolkningen.

Vad som sedan hände i Frankrike vet vi redan. I Frankrike var befrielsen frukten av en samordnad aktion av det inre och yttre motståndet och de allierade. Frankrike befriades från den tyska ockupationen i augusti 1944. Befrielsen inleddes med många fransmän började göra motstånd och senare de allierades landstigning i Normandie den 6 juni 1944 och kulminerade när Paris befriades den 25 augusti 1944. Det slutgiltiga tyska nederlaget skedde dock först i maj 1945. Frankrikes befrielse var en politisk seger av största vikt inte bara för Frankrike utan för hela världen. Den blev en symbol för Tysklands och nazimens nederlag. Internationellt fick Frankrikes befrielse en enorm genklang. I alla huvudstäder som inte kontrollerades av tyskarna ringde kyrkklockorna. I New York samlades folk på Time Square. Glädjescener utbröts i Kanada, Sydamerika, Mellanöstern. Redan den 26 augusti hade nyheten nått koncentrationslägren Buchenbwaks och Dachau. Världen återfann symbolen för friheten, skriver, Britt Ståhlberg Norée, hon var som svensk journalist sedan många år var bosatt i Paris och sammanfattar sina upplevelser om den franska motståndsrörelsen i välskrivna sin bok: De som vågade, Carlssons förlag.

Britt Ståhlberg Norée född 31 mars 1943 död 18 december i Paris. Efter akademiska studier avlade hon examen som filosofie kandidat vid Stockholms1968 men gick senare också journalistskola i Paris 1977–1979. Hon var gift med journalisten Knut Ståhlberg Britt Ståhlberg (egentligen Britt Ståhlberg Norée) var från 1995 gift med journalisten och författaren Knut Ståhlberg (1919–2015) fram till hans död och anställd vid Svenska Handelskammaren i Paris 1969–1970, vid La Maison de Suéde Paris 1971–1974 och vid Union de Banques å Paris 1974–1977. Sedan blev hon korrespondent med fortsatt placering i Paris, 1977–1982 därefter för Dagens industri 1982–2004. Hon var författare av en bok om den franska motståndsrörelsen under den tyska ockupationen av landet.

Jag vill därför hedra hennes minne på det sätt hon visar att det räcker inte med att försvara sitt land som både Frankrike och Ukraina gjorde i början genom att recensera hennes bok. Man måste också planera för att överleva när en främmande makt attackerar ett demokratiskt land som både Frankrike och Ukraina missat. Det sker genom att vara förberedd på vad som kan hända i fred som händer i varje land som vill härska genom diktatur i stället för demokrati. Att demokratiska nationer har en skyldighet att stötta andra stater vars suveränitet och demokratiska system hotas är en central princip i västerländsk säkerhetspolitik. Denna solidaritet understryks av det omfattande militära, ekonomiska och politiska stöd som Europa och Nato samordnar för Ukrainas försvar. Att försvara demokratiska värden och suveränitet utanför de egna gränserna bygger på insikten att en stats frihet är beroende av andras. Det historiska arvet från hur demokratiska krafter agerade under andra världskriget och det moderna samarbetet via försvarsalliansen Nato fungerar som vägledande exempel för hur denna princip omsätts i praktiken både internt genom en stark motståndsrörelse och genom hjälp från andra demokratiska länder.

Mats Lönnerblad