I Carola Hanssons nya roman "Minnestrådar" (Albert Bonniers Förlag)　skildras hur ett sextiotal tysk-judiska ungdomar skapar en kibutz i Falun. Men berättargreppet håller inte,　skriver skriver Emi-Simone Zawall i Svenska Dagbladet (SvD-2020-08-24) och får medhåll från DN:s Maria Schottenius som är litteraturkritiker i Dagens Nyheter (DN 2020-08-25) som skriver att inte formen fungerar.

Som författare av åtta böcker (sakprosa) och litteraturkritiker sedan 25 år, håller jag med både Emi - Simone och Maria　och anser att det många gånger är vanskligt att skriva en roman som skall spegla verkligheten,　men som i många fall　inte gör det.

Innan jag själv recenserar en bok som jag fått i uppdrag att skriva och är tveksam till innehållet om brukar jag　intervjua författaren för att veta hur jag skall skriva när jag läst färdigt boken. Jag vill veta vad som är påhitt och vad som är sant. Det gäller både biografier, deckare,　　romaner och sakprosa.

Det gjorde jag när jag läst Ingrid Carlbergs utmärkta biografi om Alfred Nobel, och intervjade henne,　innan den blev publicerad i dagspress. Det gjorde jag också och sedan jag läst och recenserat om flera av Jan Guillous romaner om "Det stora århundrandet".　Men behövde inte göra det när jag läst Anna - Karin Palms bok om Selma Lagerlöf innan publicering, som inte innehöll några frågetecken i Sundsvalls tidning (ST 2020-07-21) som av mig fick "med utmärkt beröm godkänt."

När det gäller Judeförföljerserna och Palestinafrågan har jag läst och recenserat flera romaner och böcker (biografier och sakprosa) om vad som både hände under nazistförföljerserna och i Palestina både under före och under andra världskriget.　　

Den senaste boken som jag recenserat är Heather Morris roman om　Tatueraren i Auschwitz.　Översatt av Tomas Håkanson. Nona förlag. som jag publicerat under rubriken: "dagens boktips". Romanen bygger på den sanna historien om lägerfångarna Lale och Gita och deras kärlek - som tillsammans lyckades överleva koncentrationslägret i Auschwitz.

Det urgamla knepet - att skriva romaner som speglar verkligheten　　- måste enligt min uppfattning också spegla sanningen,　för att det skall fungera, om man gör anspråk på att det man skriver är sant.　Att man sedan byter man namn på de personer för att inte skada de involverade eller riskera åtal för de övergrepp man speglar fungerar det bra om historien stämmer med verkligheten. Det handlar inte om att kritikern saknar fantasi när han eller hon skriver och recenserar böcker, men att trovärdigheten lätt går förlorad om man fuskar.

Det tog tolv år för Heather Morris att genom intervjuer färdigställa　Tatueraren i Auschwitz.　Hon　lyckades enligt min mening genom romanen få hela historien trovärdig vad som verkligen hände och skildra vilka uppoffringar som krävdes för att överleva i detta dödsläger.

I DN undrar Anna-Karin Palm om vi litteraturkritiker, inte längre kan läsa litteratur. Svaret på den frågan är att det inte går att överleva som kritiker om man inte är ärlig eller missbrukar sitt uppdrag.