[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]


Lätta småföretagens bördor
Av Gabriel Urwitz - Svenska Dagbladet/Brännpunkt  - 4 november 2002

De flesta är överens om att det är onödigt krångligt för småföretagare i dagens Sverige, men ingen gör något åt det. Gabriel Urwitz vill ha en nationell samling kring tillväxt, fackens roll och skatteregler.

I dag talar alla politiska partier om hur viktiga fåmansföretagen är för Sveriges ekonomiska utveckling. Det gäller även det socialdemokratiska partiet, som detta till trots fortsätter ha en mycket ambivalent syn på fåmansföretagens betydelse. Denna otydlighet hos det helt dominerande partiet utgör kanske det största hindret för en bättre tillväxt i Sverige.

Sverige har under de senaste tjugo åren haft en klart sämre, kanske den sämsta ekonomiska tillväxten av något OECD-land.
Nyligen har en ny utredning, "Beskattning av småföretagare" (SOU 2002:52), avgivit sitt betänkande. I utredningens inledande sammanfattning sägs följande:
"I fråga om de särskilda reglerna för beskattning av ägare till fåmansföretag - 3:12-reglerna - kännetecknas regeringens riktlinjer för utredningsuppdraget av ovanliga spänningar. Det påtagliga motsatsförhållandet mellan de näringspolitiska ambitionerna och de skatterättsliga principerna går som en röd tråd genom direktiven. Arbetet har också präglats av ständiga kollisioner mellan de många gånger oförenliga krav som dessa intressen reser på ett reformerat system."

Tydligare kan det inte sägas! Det nuvarande svenska systemet när det gäller ägare av fåmansföretag är oförenligt när det gäller två viktiga samhällsmål:
(1) att befrämja företagande och därigenom ekonomisk tillväxt och (2) att behålla nuvarande "skatterättsliga principer".
Enligt utredningen måste följande "skatterättsliga princip" gälla:
"Den principiella utgångspunkten för 3:12-reglerna är att en person som äger och arbetar i ett fåmansföretag i största möjliga utsträckning skall få samma skattebelastning som löntagare som äger aktier i t ex ett börsnoterat bolag vid samma faktiska arbetsinkomst och samma faktiska kapitalinkomst."

Den svenska synen på ägare av fåmansföretag framstår i sin prydnad i ett så kallat särskilt yttrande till det just avlämnade utredningsbetänkandet skrivet av LO:s förre chefsekonom P O Edin. Edins yttrande visar att han och sannolikt stora delar av fackföreningsrörelsen och det socialdemokratiska partiet inte ser någon verklig skillnad mellan en person som bygger upp ett småföretag och en löntagare. Dvs det är ingen skillnad mellan den som under kanske 30-40 år byggt upp ett företag i Gnosjö och en av hans anställda.
Det finns inget i Edins yttrande om de risker en företagare tar, om att ständigt leva med konkurrens, förändrade omvärldsbetingelser inom och utom Sverige, en ständig flora av nya regler när det gäller arbetsrätt, skatter, miljö m m. Inte minst Ericssons utveckling under de senaste två åren visar vilka risker som finns även för mycket stora företag. På alla sätt tar en små/fåmansföretagare dagliga risker, som är minst av samma dignitet som våra storföretag.

En fåmansföretagare tvingas ständigt leva utan anställningstrygghet, utan möjlighet till att kunna ta ordentlig semester eller kunna vara sjuk en längre tid utan allvarliga konsekvenser som att förlora en stor del av sin förmögenhet.
Detta är fåmansföretagarens lott. För denna situation har vi i Sverige skapat ett skattesystem för fåmansföretagare som verkar ha som utgångspunkt att ett företags främsta syfte är att vara ett redskap för skatteplanering. Följden blir en svårförutsebar straffbeskattning av fåmansföretagaren.

Var finns diskussionen om företagande och risker och ersättning för risktagandet?
Det är detta som borde vara huvudfrågan för alla som vill befrämja företagande och ekonomisk tillväxt. Sverige behöver entreprenörer som är beredda att ta risker. Vårt välstånd bygger på att det finns personer som är villiga att ta på sig entreprenörens roll. Detta måste utan avund befrämjas och inte straffbeskattas.

Ett särskilt problem med det svenska regelverket runt fåmansföretag är att det blivit så komplicerat och krångligt att väldigt få företagare själva kan överblicka reglerna eller deras effekter. De små företagarna har fått de besvärligaste reglerna. För storföretagen med sina resurser har däremot utformats ett enkelt och begripligt system.
Den inom riksdagen som driver dessa frågor på ett mycket förtjänstfullt sätt är vänsterpartisten Per Rosengren, eftersom han uppenbarligen har satt sig in i regelverket och insett dess skadliga konsekvenser. Per Rosengren har gjort en förtjänstfull insats för att göra riksdagen uppmärksam på flera fall av galenskaper i olika skattefrågor när det gäller fåmansföretagen. Men skall det verkligen vara endast en vänsterpartist som är den drivande kraften för en mer rimlig fåmansföretagsbeskattning?

Det behövs en seriös och principiell debatt om fåmansföretagarens villkor, där partiledarna engagerar sig. Där näringslivet, som alltför ofta har en för stark slagsida åt storföretagen och därför endast driver frågor som är viktiga för de multinationella svenska storföretagen också anstränger sig för att sätta sig in en fåmansföretagares villkor. Där fackföreningsrörelsen låter sig företrädas av personer som är principiellt och ideologiskt mindre låsta än P O Edin. Där jordbruksrörelsen inte enbart driver sina egna partsintressen, vilket man hittills gjort framgångsrikt men på vanliga företagares bekostnad.
Det behövs faktiskt en nationell samling kring dessa frågor för annars kommer de små stegens tyranni, som det nuvarande företagsskattesystemet ihop med olika kapitalskatter att leda till fortsatta allvarliga problem för svensk ekonomisk tillväxt. Ericssons och ABB:s problem kan förhoppningsvis få fler att förstå att även om de svenska storföretagen är mycket viktiga för svensk ekonomi så måste mer uppmärksamhet ägnas åt små och medelstora företags villkor.

Gabriel Urwitz
vd för riskkapitalbolaget Segulah


Svenska Dagbladet 
Copyright

Tack besöket och välkommen åter!
Hemsida