[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]


Grupptalan
Av Walter Kölzer - Bankrättsföreningen - 10 juni 2003

Läste 2003-06-07 inläggen i saken den 29 oktober 2001, 1 november 2001, och den 7 november 2001, en debatt om GRUPPTALAN, som pågått i Dagens Industri.

De flesta debattörer hör hemma ibland ”juristadeln”. Det finns fler inlägg rörande grupptalan i samma serie, men jag orkade inte längre: Alla tycks utgå ifrån att vi har ett fungerande rättssystem. Inför den Helige Andens dag år 2003 tar jag mig för pannan och gnuggar mina gamla ögon: Somliga klär av sig, strippar offentligen för att stå där nakna i prakten av sina nya kläder, i all sin gamla skröplighet.

Vi har ju faktiskt ”legal blackmail” i Sverige, nästan en tradition, fast den verkar omvänt proportionell: De skadestånd som utdöms i svenska domstolar är löjligt låga, täcker vanligen inte alls den skada som har orsakats i hela dess utsträckning.

Det är t.ex. ett himla kacklande om bevis och bevisbördan för att skada verkligen har inträffat, hur uppenbar den än är. Rättegångar i skadeståndstalan blåses upp till initialt oanade dimensioner.

För att få dessa låga skadestånd måste advokatkostnader bestridas som ibland är högre än skadeståndet. Och det drabbar ofta, för att inte säga vanligen den som söker gottgörelse, inte den som orsakat skadan.

För att inte tala om vad rättegången kostar samhället. Advokater har t.o.m. lyckats att systematisk få högre ersättning för svåra mål. På det ofta lagstridiga sätt som målen styrs av juristerna blir de flesta mål till svåra mål.

Vanliga tricks tycks vara att ge dimmiga svaromål, eller svaromål som i strid med lag är nakna bestridanden, är ”blånekande”, utan de rättsinvändningar som rättegångsbalken kräver (grunder och motiv för bestridanden).

Ett annat tricks tycks vara, att leda processen in i helt andra banor än vad stämningsansökan anger, ofta med processrättsliga finter. Jag har varit med om ett fall, där svaranden i en skadeståndstalan under två år och genom två förberedande förhandlingar lyckades att låta all juridisk aktivitet kretsa kring en av svaranden begärd mellandom som var helt omöjlig enligt stämningsansökan, som helt tydlig och påtalad av käranden var dödfödd ifrån början.

Själva saken enligt stämningsansökan utreddes aldrig. Dom i målet, som avkunnades efter en farsartad huvudförhandling, gällde sedan en helt annan sak än vad som hade yrkats i stämningsansökan, och dessutom en sak som aldrig hade diskuterats under de två förberedande förhandlingar eller i övrigt under rättegången. Man knäsatte således hörnstenar i rättslig doktrin och rättegångsbalken.

HD vidimerade dessa extremt grova rättegångsfel, troligen med hjälp av kärandens advokat som inte påtalade dem i sitt överklagande!!! Å andra sidan kan det mycket väl förhålla sig så, att HD var tvungen att beakta dessa grova rättegångsfel ex officio, det vet jag tyvärr inte, är inte tillräcklig kunnig på processrätt.

Har någon försökt att få ut ersättning/arvode för eget arbete eller psykiskt lidande i form av rättegångskostnader?

I så fall garanterar jag, att vederbörande har blivit varse den omvända proportionaliteten till ”legal blackmail”! Dessutom: Titta gärna på hur sådana anspråk begärs styrkt och värderas i relation till advokaters redovisning och ersättning.

En i denna belysning rolig poäng av ”blackmailing” som vår nuvarande rättsordning bäddar för: Om möjligt, så pruta gärna på ersättningskraven så att målet kan föras som ”Tvistemål om mindre värde”.

Även i dessa mål är kärandens intressen mycket starkt förtryckta, men det är inte poängen: Var part bär sina egna rättegångskostnader. Svarande som måste anlita dyra advokater faller pladask till föga bara för det.

Käranden får åtminstone någon liten ersättning för sina berättigade större anspråk, och slipper den eljest mycket större risken att bli ekonomisk ruinerad. Då utgår jag ifrån att käranden är seriös, och svaranden inte själv har jurist anställd som behöver göra sig märkvärdig. Tyvärr är det inte ofta som det är möjligt att göra så, men det är lika rolig var gång rättvisan segrar ”orättvist” i stället för att orätt segrar ”rättvist”.

Självklart skulle vi ha möjligheter för grupptalan eller för att göra pilotmål ”gruppgiltiga”, även om det är fel att påstå att Europakonventionen ger stöd för det, annat än i överförd eller härledd bemärkelse. Tyvärr är det inte sådana seriösa självklarheter som styr rättsutvecklingen, utan juristerna och deras samfund.

Gruppmål eller inte - rättsrötan lär inte bli mindre för det! Låt oss börja sanering i rätt ände!!

Walter Kölzer


Bankrättsföreningen


Tack besöket och välkommen åter!
Hemsida