Följ Börje Ramsbros tvist med
den statliga Stiftelsen Industrifonden!
Regler om God Advokatsed
Utdrag ur Advokatsamfundets -
Vägledande regler om god advokatsedMed kommentarer
1 Advokatens roll och främsta skyldigheter
En fri och självständig advokatkår som verkar enligt sunda regler utvecklade av advokaterna själva är en viktig del av rättssamhället och en förutsättning för att enskildas fri- och rättigheter skall kunna hävdas. En advokat har därför en särskild ställning och ett särskilt ansvar.
En advokats främsta plikt är att visa trohet och lojalitet mot klienten. Advokaten skall som en oberoende rådgivare företräda och tillvarata klientens intressen, inom ramen för gällande rätt och god advokatsed. Advokaten får inte låta sitt handlande påverkas av tanke på egna fördelar eller obehag eller av hänsyn till andra ovidkommande omständigheter.
En advokat skall utöva sin verksamhet med integritet och på ett sätt som främjar det goda rättssamhället. En advokat skall uppträda sakligt och korrekt samt så att förtroendet för advokatkåren upprätthålls.
En advokat får inte främja orätt.
Kommentar: Reviderad 2009-12-11
Advokatens roll
En i hela den demokratiska världen vedertagen och för gestaltningen av reglerna om god advokatsed grundläggande princip är att advokater skall stå fria och självständiga i förhållande till domstolar och myndigheter liksom till varje intresse som kan tänkas inkräkta på advokaternas möjligheter att handla såsom deras yrkesplikter kräver.
En fri och självständig advokatkår som verkar enligt ett etiskt regelverk som utvecklats av ett oberoende advokatsamfund utgör en viktig del av rättssamhället och är en förutsättning för att enskildas fri- och rättigheter skall kunna hävdas. En advokat har därför en särskild ställning och ett särskilt ansvar i ett väl fungerande rättssamhälle.
En förutsättning för att advokater skall kunna verka på det sätt som kan förväntas av dem i en rättsstat är att särskilda krav kan ställas på advokaterna och att advokatyrket kan utövas under särskilda villkor.
I alla länder som gör anspråk på att vara rättsstater finns särskilda regler om advokater och särskilda bestämmelser om villkoren för hur deras verksamhet skall bedrivas. Med främsta syfte att trygga klientens intressen finns en mängd speciella regler, de flesta syftande till att bevara lojaliteten, förtroendet och konfidentialiteten mellan advokaten och klienten, andra till att tillförsäkra enskilda personer tillgång till rättslig rådgivning och rättsligt biträde. Bakom dessa regler kan urskiljas några särskilt viktiga principer av grundläggande art, s.k. kärnvärden. Dessa är oberoende, lojalitet mot klienten, konfidentialitet och undvikande av intressekonflikter. Ytterligare principer som bör vägleda advokaten i dennes verksamhet är de som anges i den av de europeiska advokatorganisationerna inom CCBE år 2006 antagna stadgan Charter of Core Principles of the European Legal Profession.
Advokatrollen har utvecklats och förändrats över tiden. Den allmänjuridiskt kunnige advokaten, som bistår vid tvister och biträder i rättegång, har fått sällskap av den affärsmässigt orienterade advokaten. Advokatkåren består i dag av både den allmänpraktiserande advokaten, som tar uppdrag inom ett brett fält av juridiken, och den högt specialiserade advokaten, som bara tar uppdrag inom sitt specialområde. Det etiska regelsystemet måste trots dessa skillnader vara tillämpligt på och fungera i all advokatverksamhet.
Advokatens skyldigheter
I 8 kap. rättegångsbalken finns ett antal regler om en advokats skyldigheter. Därav framgår att en advokats skyldighet att iaktta god advokatsed är begränsad till av denne bedriven advokatverksamhet och alltså inte gäller annan verksamhet. Någon definition av advokatverksamhet finns dock inte given i lag. I stället har disciplinnämnden tillagts ett betydande tolkningsutrymme vad gäller begreppets närmare innebörd. Av rättegångsbalken framgår dock även att samfundets disciplinära tillsyn inte är begränsad enbart till advokatverksamhet, utan att denna även omfattar allt oredligt handlande. Ett oredligt handlande kan leda till uteslutning eller, om omständigheterna är mildrande, varning. Begreppet oredlighet är emellertid inte entydigt. Begreppet torde dock i första hand ta sikte på ett ekonomiskt handlande som inte kan anses acceptabelt för en advokat. Processlagberedningen framhöll att ett oredligt handlande föreligger även om det sker utanför advokatverksamheten, som t.ex. när advokaten i egna angelägenheter gör sig skyldig till bedrägligt eller annat oredligt förfarande (se NJA II 1943 s. 86; jfr även NJA 1992 C 43 samt JK 1984 s. 147 och 1985 s. 36). Viss ledning till tolkningen av uttrycket oredligt förfarande kan även hämtas i NJA 1994 s. 688.
En advokats främsta skyldighet är att ta tillvara klientens intressen på bästa sätt och efter bästa förmåga. Detta innebär att klienten skall visas trohet och lojalitet. Advokaten får dock inte handla i strid med gällande rätt eller vad som följer av god advokatsed. Inom ramen för lojalitetsplikten har advokaten alltså att handla på ett rättrådigt och hederligt sätt.
En advokat måste alltid stå fri och oberoende. Att advokaten står fri gentemot staten är nödvändigt bland annat för att advokaten skall kunna ta tillvara klientens intressen även mot det allmänna. Advokaten måste också vara fri och obunden i förhållande till andra intressen, för att advokaten skall kunna fullgöra sin plikt mot klienten. Att advokaten slutligen är fri och obunden även gentemot klienten är nödvändigt, inte bara därför att advokaten annars kan komma att överskrida de gränser som gällande rätt och god advokatsed utstakar för advokatens handlingsfrihet, utan också därför att advokaten skall kunna ge klienten de råd och det biträde som objektivt sett är bäst för klienten och inte de råd och det biträde som klienten vill ha.
Ett förtroendefullt förhållande till klienterna liksom samhällets förtroende för advokatkåren kan endast upprätthållas om advokatens personliga heder, redbarhet och integritet är ställda bortom allt tvivel.
Jfr Vägledande uttalande den 11 juni 2009 angående advokaters ingående av agentavtal med klienter, enligt vilket ett agentavtal som under viss tid binder en klient till en viss advokat inte anses förenligt med de skyldigheter som följer av denna bestämmelse.
En advokat får inte främja orätt
Kravet på iakttagande av god advokatsed leder till begränsningar i handlingsfriheten när en klients intressen skall tillvaratas. Hänsynen till rättsordningen, till motpart samt till tredje man medför att en advokat i sin yrkesutövning inte får använda sig av alla till buds stående medel. Det är en självklarhet att en advokat inte får medverka till brott. Enligt god advokatsed får advokaten inte heller jämna vägen för annans brottsliga verksamhet eller främja en klients intressen på ett otillbörligt sätt. En advokat får exempelvis inte medverka till en rättshandling som är ogiltig. En advokat skall avböja varje uppdrag som går ut på att någon skall vilseledas eller på annat sätt otillbörligen förmås att företa en rättshandling. En advokat skall vidare avstå från uppdrag som leder till att någon annans rätt obehörigen kränks. Inte heller får en advokat medverka till att skriftliga handlingar upprättas för skens skull eller ges osant innehåll. En advokat får inte heller medverka till att upprätta avtal eller andra skriftliga handlingar av sådant innehåll att det kan befaras att de kommer att brukas i otillbörliga syften. För att kravet på iakttagande av god advokatsed skall uppfyllas är det alltså inte tillräckligt att advokaten förvissar sig om att det förfaringssätt som advokaten rekommenderar eller på annat sätt medverkar till inte är lagstridigt. Det måste dessutom krävas av en advokat att denne handlar på ett sätt som främjar hederlighet och redbarhet inom rättssamhället.
5 Förhållandet till motparten
5.1 Otillbörliga åtgärder
En advokat får inte försöka främja klientens sak genom otillbörliga åtgärder mot motparten.
Otillbörliga åtgärder är bland andra:
-
anmälan till myndighet om brott eller annat som saknar fog eller samband med uppdraget, liksom hot om sådan anmälan
-
ansökan om betalningsföreläggande, konkursansökan eller betalningsanmaning före konkursansökan i fall då advokaten vet att det mot fordran görs invändning som inte är uppenbart ogrundad
-
omotiverad kontakt med utomstående eller hot om sådan åtgärd.
Kommentar: Reviderad 2009-04-16
Regeln har delvis sin motsvarighet i den tidigare 37 §. Regeln har förtydligats och anpassats till disciplinnämndens praxis genom andra styckets andra punkt. I tredje punkten samma stycke har gjorts den ändringen att den omfattar varje skandalisering och hot om sådan, oavsett var den sker. Med skandalisering avses att advokaten med otillbörliga uttalanden vänder sig till en obestämd krets.
5.2 Förvarning om rättsliga åtgärder
5.2.1 Rättslig åtgärd mot en motpart får inte vidtas utan att motparten först har beretts skälig tid för att ta ställning till klientens anspråk och möjlighet att träffa en uppgörelse i godo.
5.2.2 Rättslig åtgärd får dock vidtas utan förvarning, om ett dröjsmål skulle medföra risk för rättsförlust eller annan skada för klienten samt om det annars finns särskilda skäl för att skyndsamt vidta sådan åtgärd.
5.3 Nedsättande uppgifter
En advokat får inte i ett rättsligt förfarande förebringa bevisning om förhållanden som är nedsättande för motparten eller göra för motparten kränkande eller förklenande uttalanden, om det inte i den aktuella situationen ter sig försvarligt för att ta tillvara klientens intressen. Också i övrigt skall en advokat avstå från åtgärder eller uttalanden, som är ägnade att i onödan kränka eller såra motparten.
Kommentar:
Regeln belyser advokatens skyldighet att ta tillvara klientens intressen samtidigt som viss hänsyn skall tas till motparten. Ett uttalande om motparten skall te sig försvarligt utifrån den situation advokaten befinner sig i när uttalandet görs. Härigenom undviks en alltför sträng bedömning i efterhand. Se även bestämmelsen i 6.3.2 och vad som anges i kommentaren till denna bestämmelse.
5.4 Vilseledande uppgifter
En advokat får inte vilseleda motparten genom att om faktiskt förhållande eller innehållet i rättsregel lämna uppgift som advokaten vet är oriktig.
Kommentar:
Regeln tar sikte endast på advokatens vetskap. Det har ansetts föra för långt att utsträcka den till vad advokaten borde veta, eftersom rättslig och faktisk argumentation då kunde hämmas allt för mycket. En advokat får emellertid förutsättas ha, eller i vart fall förskaffa sig, god kunskap om relevanta rättsreglers innehåll och innebörd. Om ett bestämt uttalande om en rättsregel varit direkt felaktigt har advokaten antagligen brutit mot denna regel eller regeln i 2.1.2.
5.5 Om motparten saknar ombud eller biträde
5.5.1 Vid kontakt med en motpart som inte anlitar ombud eller biträde skall en advokat, när så är påkallat, informera motparten om att det inte ingår i advokatens uppdrag att tillvarata motpartens intressen samt råda denne att anlita advokat.
5.5.2 Förslag till äktenskapsförord, bodelningshandling, överenskommelse om ensam vårdnad om barn och andra sådana handlingar, får normalt inte utges utan föregående kontakt med båda parter. En advokat får dock tillställa part, som advokaten inte haft kontakt med, förslag till sådan handling, om advokaten i följebrev lämnar sådan information som anges i 5.5.1.
5.5.3 Dokument som innefattar benefik rättshandling får normalt bara upprättas i samråd med den som skall företa rättshandlingen.
Kommentar:
Reglerna ger uttryck för att advokaten har en viss omsorgsplikt gentemot motparten.
Särskilt gäller detta när motparten inte företräds av advokat och heller inte kan antas fullt ut förstå att tillvarata sina intressen. Omsorgsplikten sträcker sig emellertid inte längre än att för sådan motpart framhålla att advokaten inte har att företräda annan än sin klient och att motparten kan behöva skaffa sig ett eget biträde.
Genom begreppet "kontakter" i 5.5.1 har regelns tillämpningsområde vidgats i förhållande till vad som tidigare gällt. Skyldigheten att informera motparten måste avgöras från fall till fall. Skyldigheten föreligger när det är påkallat att informera motparten. Om så är fallet kan bero på bland annat vem motparten är.
Regeln i 5.5.2 är ny och är delvis en kodifiering av disciplinnämndens praxis. Regeln innebär ingen inskränkning i advokatens skyldighet att tillvarata sin klients intressen.
Regeln tar sikte på familjerättsliga förhållanden. Om advokaten inte haft kontakt med motparten får familjerättsliga handlingar av angiven art inte utges utan att motparten informeras om att det inte ingår i advokatens uppdrag att tillvarata motpartens intressen och tillråds att anlita advokat.
Regeln i 5.5.3 är avsedd att träffa alla handlingar som innefattar benefika moment och som inte omfattas av 5.5.2. Vid benefik rättshandling av en juridisk person behöver normalt inget samråd ske.
5.6 Om motparten anlitar advokat
Om motparten anlitar advokat, skall förhandlingar i saken föras med advokaten och meddelanden i ärendet riktas till denne. Det är då inte tillåtet att söka kontakt direkt med motparten, om det inte är fråga om åtgärd som lagligen måste företas mot motparten själv eller det annars av särskilda skäl framstår som nödvändigt. I sådana fall skall motpartens advokat underrättas.
Kommentar:
Regeln motsvarar första stycket i 49 § i de tidigare reglerna. Samma princip bör gälla om motparten anlitar ett annat rättsbildat externt ombud än advokat.
5.7 Förlikningserbjudande
En advokat får inte utan motpartens samtycke i ett rättsligt förfarande yppa av motparten framfört förlikningserbjudande.
Kommentar:
Regeln är ägnad att underlätta förlikningsförhandlingar. Det finns inget förbud mot att yppa eget förlikningserbjudande.
6 Förhållandet till domstolar och myndigheter
6.1 Allmänt
6.1.1 Såsom ombud eller biträde i rättegång är en advokat skyldig att iaktta vad rättegångsbalken och andra författningar rörande processen föreskriver. Advokaten skall ordentligt sätta sig in i saken och driva denna med sådan omsorg och på det sätt som god rättskipning kräver.
Kommentar:
Regeln motsvarar den tidigare44 § första stycket med undantag för att det däri befintliga skyndsamhetsrekvisitet har tagits bort. "Skyndsamhet" ingår i kravet på "omsorg" vilket inrymmer även andra viktiga krav. Att särskilt framhålla skyndsamheten, utöver vad som får anses följa av "omsorgen" har inte ansetts befogat, eftersom "skyndsamhet" ibland kan anses strida mot klientintresset.
Något omsorgskrav finns inte angivet i rättegångsbalken och bör därför ingå i dessa regler. Omsorgskravet är grundläggande för all advokatverksamhet i förhållandet till klienten, men också i förhållande till rätten och rättskipningen. Regeln avser att motverka handlanden som att inställa sig i rätten utan att vara väl förberedd, att medvetet vänta med att åberopa vittnen eller annan bevisning för att vinna överraskningsfördelar om det inte kan anses befogat, att inte inställa sig till en rättegång med tredskodomspåföljd för att kunna återuppta målet efter återvinning, att ange långvariga förhinder att närvara vid förhandling i förhalningssyfte, etc.
Även om advokaten har att i huvudsak ta tillvara klientens intressen under en rättegång, finns också en skyldighet att beakta det allmännas intresse av en snabb, effektiv och kvalitativ insats från advokatens sida. Dessutom ligger det i klientkollektivets intresse att rätt skipas utan onödig omgång.
6.1.2 En advokat skall verka för att av rätten meddelade förelägganden följs och att förfrågningar från rättens sida besvaras utan dröjsmål.
Kommentar: Reviderad 2009-12-11
Eftersom rättens föreläggande riktas mot parten, ligger det inte alltid i advokatens hand att se till att ett föreläggande eller en förfrågan följs respektive besvaras utan dröjsmål. Advokaten skall dock verka för att så sker genom att göra vad som kan anses åligga honom eller henne för att efterkomma rättens föreläggande. En advokat är också i övrigt skyldig att verka för att rättens förelägganden efterkoms på bästa sätt.
Jfr även Vägledande uttalande den 21 augusti 2009 angående advokats medverkan till delgivning av handling till klient avseende föreläggande att infinna sig personligen.
6.1.3 Uppstår hinder för inställelse eller dylikt skall rätten skyndsamt underrättas om detta.
6.1.4 Upphör advokatens uppdrag som ombud eller biträde, är advokaten skyldig att utan dröjsmål meddela rätten detta.
6.2 Uppgifter och bevisning
6.2.1 En advokat får inte till domstol lämna en uppgift som advokaten vet är osann och inte heller bestrida en uppgift som advokaten vet är sann.
Kommentar:
Regeln har sin motsvarighet i den tidigare regeln i 45 § och någon egentlig saklig förändring är inte avsedd. Regeln tar sikte på uppgifter i sak – objektiva omständigheter – snarare än värderingar och intryck. Regeln gäller både muntliga och skriftliga uppgifter. Precis som tidigare avses en absolut vetskap om uppgiften.
Regeln om parts sanningsplikt i 43 kap. 6 § rättegångsbalken anses inte gälla för en tilltalad i brottmål, varför en försvarares ställning är annorlunda i förhållande till andra ombud och rättsliga biträden. Om en advokat i egenskap av ombud i ett tvistemål eller som målsägandebiträde i ett brottmål vet att klienten ljuger i någon relevant fråga kan ett frånträdande aktualiseras. Detsamma gäller alltså normalt inte i det fall en advokat i egenskap av försvarare i ett brottmål får vetskap om att klienten ljuger. En advokat får dock aldrig lämna en sakuppgift som advokaten vet är osann och får inte heller bestrida sådan uppgift som advokaten vet är sann. Om klienten lämnar sådan osann uppgift eller bestrider sådan sann uppgift får advokaten inte åberopa eller stödja sin klients talan härpå. De plikter som åvilar en advokat enligt denna bestämmelse innebär dock inte att advokaten är skyldig att verka för att klienten vitsordar en viss av motparten lämnad uppgift även om advokaten tror sig veta att uppgiften är sann.
Exempel på otillåtna åtgärder i aktuellt avseende är att åberopa ett vittne som advokaten vet kommer att begå mened, att i ond tro inge och åberopa ett förfalskat skriftligt bevis eller att medvetet anföra eller åberopa felaktiga sakomständigheter eller bestrida sanna sådana oavsett vem som infört dem i processen.
6.2.2 En advokat får inte medverka till att bevis undertrycks eller förvanskas. En advokat är dock inte skyldig att förete eller åberopa bevis eller lämna uppgift som talar till klientens nackdel, om det inte finns en laglig skyldighet för advokaten att göra detta.
Kommentar:
Regeln har i förhållande till tidigare 45 § utvidgats till att omfatta alla lagliga skyldigheter att lämna ut uppgifter. Det är inte bara editionsplikt och vittnesplikt som omfattas. Skyldighet att lämna uppgifter kan exempelvis även föreligga i förhållande till skatteverket och enligt penningtvättslagstiftningen. Att en advokat inte generellt är skyldig att lämna uppgifter till men för sin klient är emellertid alltjämt en viktig huvudprincip.
6.3 Agerande gentemot vittnen m.fl.
6.3.1 En advokat får inte utöva otillbörlig påverkan på ett vittne eller annan som åberopas i rättegång. Advokaten är oförhindrad att, också om sådan person åberopas av åklagare eller annan motpart, ta kontakt med denne för att informera sig om vad personen kan berätta.
Kommentar:
Att aktivt leta bevisning ligger i advokatens omsorgsplikt och medför många gånger att advokaten bör undersöka även vad motpartens vittnen och andra förhörspersoner har att säga. I inget fall får dock advokaten otillbörligt påverka en förhörsperson. Detta gäller oavsett om personen åberopats av egen klient eller motparten, om de skall höras under ed eller inte, såsom vittne, målsägande, sakkunnig eller i annan egenskap. Naturligtvis får advokaten inte förbigå målsägandebiträdet, den särskilda företrädaren för barnet, ombudet eller vårdnadshavaren. Det finns inget hinder för försvarare att kontakta målsägande som inte företräds av målsägandebiträde, men det ligger i sakens natur att då iaktta hänsyn och försiktighet.
6.3.2 En advokat får inte om ett vittne eller annan lämna nedsättande uppgifter eller göra kränkande eller förklenande uttalanden, om det inte i den aktuella situationen ter sig försvarligt för att ta tillvara klientens intressen.
Kommentar:
Kränkande uppgifter skall undvikas och är sällan förenliga med klientintresset. Dock är det viktigt att en advokat kan framföra uppgifter till stöd för sin klients intressen, även om dessa kränker annan. Advokaten får inte väja för obehaget i en sådan situation. Uttrycket "ter sig försvarligt" markerar att utgångspunkten skall vara den situation som advokaten befann sig i när uttalandet respektive den skriftliga formuleringen gjordes. Det måste finnas utrymme för viss felbedömning. Det ligger i sakens natur att kravet på omdöme och måttfullhet är större beträffande det skrivna ordet än beträffande ett uttalande i stridens hetta, då betänketiden är så mycket kortare. Det är den ärliga avsikten som skall vara avgörande. Regeln medför en viss uppmjukning i förhållande till vad som gällde tidigare och innebär att klientintresset prioriterats. Kravet på måttfullhet får inte ställas så högt att advokaten hämmas i sitt agerande för detta intresse.
6.4 Andra förfaranden än rättegång
Det som sägs i 6.1–6.3 äger tillämpning också på förfaranden inför annan myndighet än domstol.
Kommentar:
Skiljeförfaranden omfattas inte generellt av bestämmelserna. Utöver de bestämmelser som särskilt tar sikte på förhållandet till domstol torde de dock vara tillämpliga även i sådant förfarande.
Länk till komplett text: Vägledande regler om god advokatsed