Ett land som inte kan värna om och skydda de jobbskapande krafterna, innovatörerna, entreprenörerna m.fl. från rättsövergrepp går en bister framtid till mötes i den alltmer utsatta globala konkurrensen. Jag vill med denna ledare ge en sammanfattande bild av den verklighet som många av landets innovatörer och entreprenörer utsätts för i dagens Sverige och som är ett direkt hot mot vår välfärd. Jag tar som exempel ”System 3R-affären” som jag följt sedan 1996. Avbildad Mats Lönnerblad

Under bank- och finanskrisen 1987 – 1993 offrades ca 60.000 friska företag. Ca 400.000 arbetsplatser gick förlorade till följd av bankernas okontrollerade utlåning till i första hand fastighetsmarknaden. En av dessa framgångsrika innovatörer och entreprenörer som drogs med i denna kris var grundaren av och ägaren till System 3R, Börje Ramsbro.

Börje hade mödosamt under 25 år byggt upp ett av landets mest högteknologiska globaliserade koncerner, System 3R-koncernen. Den grundades på egna uppfinningar som tillverkades i egna fabriker på svensk mark och marknadsfördes globalt genom egna marknadsbolag som stod kundkretsen nära. Exporten var 97%. Företaget var fullständigt digitaliserat inom konstruktion (CAD), inom produktion (CAS/CAM), datoriserad produktionsstyrning samt alla administrativa funktioner med då tillgänglig teknik. Se företagspresentation System 3R.

I massmedia var Börje flitigt omnämnd som framsynt ”superentreprenör”. Han inte bara gjorde sina uppfinningar, han förde dem hela vägen till marknaden med god lönsamhet och i en företagskultur som sög till sig de skickligaste medarbetarna. Börje såg till att alla fick sin del av framgången genom införandet av ett resultatbaserat lönesystem. Därtill en lärande organisationsstruktur och mycket annat som gagnade företagets utveckling och ökade medarbetarnas arbetsglädje och lust att gå till jobbet.

I slutet av lågkonjunkturen som var den svåraste sedan andra världskriget, i september 1993, erbjöd Börje två parter vardera en tredjedelsägande i det operativa företaget System 3R International AB. Själv skulle han kvarstå som fortsatt tredjedelsägare genom det hundraprocentigt ägda moderbolaget System 3R Holding AB. Denna överenskommelse introducerades för marknadsbolagen den 22 september 1993 vid ett möte i Stockholm tillsammans med de potentiella delägarna. Vidare introducerade Börje ägarförändringen vid ett möte med bankledningen (Sparbanken Sverige AB) den 5 oktober 1993. Börje fick ett positivt bemötande och ett klart besked att gå vidare med ägarförändringen.

Allt detta slutade med att Börje tvingades att, under hot om utpressningskonkurs, lämna sitt livsverk utan en kronas ersättning. Han valde för de anställdas, kundernas och samhällets bästa att för stunden undertrycka sin egna intressen som ägare genom att underteckna de avtal som han inte hade fört några som helst förhandlingar om. Dessa tillställdes honom via fax fredagen den 3 december 1993 ca kl 16.30. Den planerade utpressningskonkursen skulle ske måndagen efter, vilken Börje förhindrade. Han blev helt förbluffad och förstod helt enkelt inte hur något sådant kunde vara möjligt i ett rättssamhälle som vi hävdar att Sverige är.

Börje bestämde sig från första stund att söka svaren på vad som hade gått fel. Hur kunde företagets två krisdrabbade bankkontakter, Sparbanken och Nordbanken, föra förhandlingar med nya ägare till företaget utan att någon pant var uppsagd eller tagen i anspråk? Ej heller hade någon part erhållit fullmakt att förhandla om Börjes ägande till System 3R-koncernen.

Att redogöra för vad Börje genomgått de senaste 25 åren i sökandet efter svaren på hur ”nya ägare” kunde lägga beslag på hela hans koncern och immateriella tillgångar utan en kronas ersättning är en lång och avskräckande historia. Den har nu slutat med att han även fråntagits sin sista trygghet, sitt hem. Det såldes i dagarna av Kronofogden för att reglera rättegångskostnaden på ca 5 Mkr. Den dömdes han att bära efter förlusten i tvisten med den statliga Stiftelsen Industrifonden, som var en av delägarna. Det hade väl varit rätt och riktigt om domslutet hade vilat på en riktig grund och inte, som det visade sig, på förfalskade inlagor och mened från Industrifondens sida. Bild från Kronofogdens annons.

Börje riktade i ett tidigt skede skadeståndstalan mot de två bankerna. Det slutade med att det träffades förlikningar om visst skadestånd som ledde till att Börje kunde förvärva den fastighet han dessförinnan hade hyrt under tio år. I processerna mot bankerna framkom bevismaterial som visade att hela ”System 3R-affären” vilade på en falsk grund. Det var främst ”delägaren” Håkan Nordquist som stod för falskbygget. Han har i sitt ivriga försvar i olika situationer uppgivit mer än tio alternativ på hur han och de övrigt två parterna, Företagskapital AB och Stiftelsen Industrifonden, hade blivit ägare till System 3R-koncernen. Läs vidare: Fullständig förvirring om "förvärv" av aktier i System 3R

Den enklaste beskrivningen av hur Börje förlorade sitt livsverk - System 3R - är att företaget kapades medan han fortfarande var ägaren. Allt detta kunde ske genom en utvecklad vänskapskorruption där likasinnade gagnar sina egna kortsiktiga intressen på andras och samhällets bekostnad.

3. Skadeståndstalan mot Stiftelsen Industrifonden

Börje bestämde sig för att ta sig an en av de tre delägarna, nämligen den statliga Stiftelsen Industrifonden, vilken hade lagt beslag på 30.000 aktier i det operativa dotterbolaget System 3R International AB utan att kunna uppvisa något förvärvsavtal. Börje utgick från att här borde han bemötas seriöst och rättvist eftersom det är en stiftelse som skall gagna landets innovatörer och entreprenörer, och som står under näringsdepartementets kontroll och insyn.

Börje stämde Industrifonden med krav på ersättning för de 30.000 aktier den inte hade förvärvat genom något avtal. Jag har själv följt Börje i varje steg i denna process ända till förhandlingarna i Stockholms tingsrätt.

Industrifonden outsourcade då försvaret av sitt rättsvidriga handlande i ”System 3R-affären” till ombud som själva var lika rättsvidriga. Jag är chockad över hur det svenska rättssystemet kan tillåta att en seriös och samhällstillvänd innovatör och entreprenör som Börje Ramsbro blev behandlad på det sättet. Han har utsatts för en regelrätt avrättning på det mest falska och kränkande sätt. Jag hade inte kunnat föreställa mig att det förekom i svenska domstolar.

Börje fick helt enkelt inte en rättvis rättegång. Industrifondens två ombud hade som enda försvar kränkningar, förtal, falska dokument och vittnen som ljög i en omfattning som det inte finns ord för. Min övertygelse är att de tre domarna inte förstod mycket av Industrifondens vilseledande försvar. Det hela gick ut på att företaget var värdelöst, och Börje hade därför inte förlorat något när han tvingades lämna företaget utan ersättning. Den uppfattningen gick domstolen på och avslog Börjes krav på den yrkade ersättningen 58 Mkr. Istället dömdes han att bära Industrifondens rättegångskostnad på, hutlösa, 4.3 Mkr, en summa som med dröjsmålsränta stigit till ca 5 Mkr nu när Kronofogden har lagt beslag på hans hem.

Ur den falska bevisning som Industrifonden åberopat framgår det med all tydlighet att de nya ägarna lade beslag på det igång varande lönsamma företaget till substansvärdet, dvs "slaktvärdet", för en (1) symbolisk krona. I ett hemligt anbud riktat till Sparbanken den 8 november 1993 har de potentiella delägarna bakom ryggen på Börje framfört de villkor som skulle gälla vid ett övertagande enligt följande citat:

Det var inte företagets akuta problem det gällde utan det mer akuta var att de två bankerna var konkursmässiga och handlade i panik för att rädda sig själva. Detta tillstånd utnyttjades av de potentiella delägarna som lierade sig med några personer hos bankerna för att göra klippet på Börjes bekostnad. Affären fullföljdes på ovan framförda villkor vilka återfinns i ett hemligt avtal mellan bankerna och de nya ägarna. Detta avtal fick Börje kännedom om först ett år senare.

Enligt ett protokoll från Sparbanken, Central kreditkommittén 1, den 27 december 1993 bekräftas följande, citat:

Detta bekräftar att Börje Ramsbro tvingades bort från sitt företag av andra orsaker än att koncernen inte hade skött sin åtaganden mot banken.

Efter att det hade framkommit att de potentiella delägarna hade svikit överenskommelsen om tredjedelsägande tog Börje beslutet att avveckla aktierna i det operativa bolaget System 3R International AB till just Håkan Nordquist och Företagskapital. Villkoren för avvecklingen framförde Börje i en viljeförklaring, citat:

Med all tydlighet har Börje framställt sina krav på ersättning för de immateriella rättigheterna som ägdes av System 3R Holding AB samt ersättning för de immateriella tillgångarna upparbetade inom det operativa bolaget System 3R International AB. Det totala värdet på dessa tillgångar uppgick i vart fall till runt 100 Mkr. Utan dessa kunde företaget inte bedriva någon verksamhet.

I tvisten med Industrifonden har dessa omfattande tillgångsvärden helt undanhållits genom att man åberopat ett förfalskat dokument från den 12 oktober 1993, aktbilaga 234. Detta påstods vara upprättat av Börje och företagets ekonomifunktion. I verkligheten var dokument upprättat av Nordquist och Företagskapital som ett första anbud ur vilket framgår vad som skall gälla för de fortsatta diskussionerna, citat:

"Substansvärdering" som i detta fall skulle grundas på att företaget var försatt i konkurs och värderas efter normen för slaktvärdet.

"Nuvarande läge" var att konjunkturen hade börja vända och utsikterna såg positiva ut för framtiden.

"Avkastningsvärdet" hade Sparbanken i en omfattande värdering från den 22 juni 1993 fastställts till 115 Mkr, exklusive de immateriella rättigheterna, som ägdes av System 3R Holding AB.

Således framgår det att de nya ägarna skulle överta System 3R International-koncernen till substansvärdet. Detta är bekräftat i ett dokument som Industrifonden i tvisten förfalskat och istället påstod vara upprättat av Börje mfl. från företagets sida. Detta är vad domstolen byggt domslutet på enligt domskälen, citat:

Den finansiella ställningen var alltså ett verk av Håkan Nordquist och Företagskapital som manipulerat bankerna till att få ta över företaget till "slaktvärdet" 1 kr. Helt i linje med klipparnas metoder, förvärva billigt och sälja dyrt = klippet.

På banksidan fanns en före detta byggdirektör från SKANSKA, Lars-Ove Håkansson, som hade lyckats slarva bort en miljard i valutaförluster. Läs vidare: Byggdirektören som lekte bankdirektör

Därmed var han kvalificerad att konvertera till bankdirektör utan någon som helst kunskap om banklagstiftning och blev därför ett lätt byte för de smarta klipparna Håkan Nordquist, Företagskapital och Stiftelsen Industrifonden. Byggdirektören hade inte en aning om vad han sålde. Han hade inte ens besökt företaget i Vällingby.

Efter några år såldes företaget vidare för ca 325 Mkr till en utländsk ägare. Vid denna vidareförsäljning av det företag som Börje tvingades bort från för 1 kr realiserades nu det verkliga marknadsvärdet av de immateriella tillgångarna, tillgångar som Börje hade begärt ersättning för enligt viljeförklaringen ovan. Systm3R-koncernens totala marknadsvärde vid årsskiftet 1993/1994 uppgick till ca 175 Mkr.

Näringsdepartement har i nutid föredömligt börjat inse att ett företags marknadsvärde till 80 % omfattas av immateriella tillgångar, vilka är helt avgörande för företagets verksamhet och utveckling. Näringsdepartement har avsatt 80 Mkr till den statliga innovationsmyndigheten, Vinnova, för att tillsammans med patent- och registreringsverket (PRV) sprida kunskap om de immateriella tillgångarnas avgörande betydelse för landets fortsatta utveckling och välfärd. Det är helt i linje med vad Börje insåg för mer än 25 år sedan genom att just utveckla de immateriella tillgångarna som kittet och smörjoljan genom hela företagsstrukturen. Läs vidare. Näringsdepartementets uppdrag till Vinnova

7. Generaldirektörens bisyssla rena sabotaget

Hur kan det komma sig att den statliga myndigheten Vinnovas GD Charlotte Brogren, som fått i uppdrag från staten och skattebetalarna att sprida kunskap om de immateriella tillgångarnas betydelse, i rollen som Industrifondens styrelseordförande fullständigt kan negligera de krav som Börje framställt om ersättning för de immateriella tillgångarna? Jag får det inte att gå ihop överhuvudtaget.

I otaliga brev och mejl har Börje i första hand försökt få till stånd ett möte med Charlotte Brogren, som har det yttersta ansvaret för Industrifondens agerande i tvisten. Med alla till buds stående medel har Börje framfört till Charlotte Brogren och påvisat och bevisat de grova lagbrott som är förknippade med Industrifondens agerande i tvisten.

Om det har kommit något svar har det förmedlats via ombudet advokat Hans Bagner. Det är ombudet som Börje saknar förtroende för i alla avseenden då hans former för processföring genomgående är präglade av metoden "Kill the Inventor". Den metoden går ut på att processa ihjäl motparten genom lögner, förfalskningar och manipulerade vittnen. Avbildad: Advokat Hans Bagner

Läs vidare: Tvisternas mästare - lögnernas mästare

Allt detta har Börje framfört till Charlotte Brogren utan att hon visat något som helst intresse för att ställa upp på Börjes önskan om ett möte. Det går inte att tolka på annat sätt än att hon helt struntar i det falskspel han utsatts för från Industrifondens sida. Hon har haft gott om tid på sig, många år, att sätta sig in i ”System 3R-affären” så det kan inte anses vara tidsbrist. Avbildad: Charlotte Brogren, generaldirektör Vinnova

I slutfasen inför Kronofogdens auktion kunde Industrifonden tänka sig en reducering av rättegångskostnaden i ett försök att belägga Börje för gott med munkavel. Detta ställde inte Börje upp på utan vidhöll sin önskan om ett möte med Charlotte Brogren. Denna gången har hon personligen svarat, citat:

Det är beklämmande hur illa Charlotte Brogren är insatt i tvisten med Börje Ramsbro. Det är ett grovt tjänstefel att inte ställa upp på ett möte och sätta sig in i fakta i en så omfattande tvist och med så allvarliga lagbrott.

För att bringa klarhet i de verkliga omständigheterna bemötte Börje Charlotte Brogrens svar med brev till såväl henne som ombudet Hans Bagner.

Brev till Charlotte Brogren, 2017-09-06

För det första står Industrifonden utanför tidigare processer vilket en mellandom slagit fast.

För det andra var Industrifonden förhindrad genom förordning 1993:31 att äga aktier vid den tidpunkten.

För det tredje var förvärv av aktier i System 3R-koncernen ett brott mot ett förvaltningsavtal mellan Företagskapital och Stiftelsen Industrifonden från den 12 november 1993.

För det fjärde tilldelades Industrifonden de omtvistade aktierna medan Börje ägde moderbolaget System 3R Holding AB utan några som helst förhandlingar med honom som ägare.

För det femte var styrelsen i Holding olagligt tillsatt och därför inte beslutsmässig att avveckla 30.000 aktier i International till Industrifonden för 1 kr (marknadsvärde ca 58 Mkr).

För det sjätte har Börje inte godtagit någon överlåtelse av vare sig 3R-koncernen eller några immateriella tillgångar.

Ett möte skulle ha tillfört Charlotte Brogren dessa och fler fakta i processen som utvecklats till en praktskandal. I stället valde hon att gömma sig bakom ett icke trovärdigt ombud, advokaten Hans Bagner.

Börje har inte godtagit någon frivillig överlåtelse. Om så hade varit fallit varför skulle han då ha initierat denna process mot Industrifonden? Industrifonden kan inte ens uppvisa något förvärvsavtal. För övrigt har de två bankerna betalat omfattande skadestånd för sin inblandning i "System 3R-affären", vilket de inte skulle ha gjort om de hade varit av samma uppfattning som Charlotte Brogren. Det torde vara ytterligare ett bevis på att Börje inte frivilligt godtagit någon överlåtelse vare sig av aktier eller immateriella tillgångar.

Charlotte Brogren som generaldirektör uppvisar här sin maktfullkomlighet och bristande empati. Hon verkar inte ha något som helst intresse för den grupp av medborgare som hon är tillsatt att tjäna. För detta uppbär hon den goda lönen på ca 120.000 kr/mån och tjänstebil, samt arvode för bisysslan som styrelseordförande i Industrifonden. Är det rätt använda skattemedel?

Något svar på breven fick inte Börje utan Charlotte Brogren lät Kronofogden verkställa utförsäljningen av Börje handelsbolag som ägde  fastigheten och hemmet.

Hur kan närings- och innovationsminister Mikael Damberg ignorera det totala sveket och sabotaget mot den egna uppfattningen om de immateriella tillgångarnas värde som generaldirektören Charlotte Brogren uppvisar i sin bisyssla inom Industrifonden? Kan näringsministern tycka att det är rätt och riktigt att Börje har tvingats gå från hus och hem efter att hans immateriella tillgångar har kapats till värdet 0 kr, trots marknadsvärdet på ca 100 Mkr. Företagets totala marknadsvärde uppgick till ca 175 Mkr när kapningen skedde i början av 1994.

Näringsminister Mikael Damberg måste, för sin trovärdighets skull, visa att han förstår vad han talar om när det gäller de immateriella tillgångarnas värde och betydelse. I så fall måste han på allvar sätta sig in i fallet Börje Ramsbro och System 3R. Han måste ifrågasätta Charlotte Brogren och hennes roll i umgänget med innovatörer och entreprenörer. Hon har tydligen mist greppet och förstår inte de medborgare som skapar de flesta riktiga jobben för det svenska samhällets väl och ve.

Som nämnt ovan blev jag chockad över hur Börje avrättades i rättssalen genom Industrifondens ombud. Det fanns ingen rim och reson i de dumheter som framfördes. De vittnen som Börje åberopat var eller har varit anställda med 25-30 anställningsår inom System 3R-koncernen. Alla beundrade vad Börje hade gjort och indikerade att värdet på företaget var ca 150 - 200 Mkr. Denna bevisning drunknade i all den falskhet och vulgära framställning som Industrifonden matade domstolen med.

Felen i domslutet är många och grova, vilket har framförts i den PT-ansökan om prövningstillstånd som lämnats till Svea hovrätt för total omprövning. Något prövningstillstånd blev det inte enligt EMR-reformens villkor. Det kan misstänkas att ett av hovrättsråden var jävig då han sitter i samma skiljedomskommitté inom Svenska Handelskammaren (ICC) som Industrifondens två ombud. Dessutom har han ett förflutet som advokat på den byrå från vilken Industrifondens ombud verkade.

Börje viker sig inte. Han har fortsatt till Högsta domstolen med begäran om resning i en inlaga som ger en tydlig bild av det havererade rättssystemet och Industrifondens oseriösa processmetoder. En resning för omprövning av målet i hela dess vidd skulle ställa Industrifondens ombud och vittnen med byxorna nere om de fick stå till svars för vad de falskeligen kokat ihop i tingsrätten och vunnit målet på. Läs vidare. Komplettering av resningsansökan till Högsta domstolen

10. Summering

Hur kan det komma sig att landets politiker och myndigheter kan blunda för den oseriösa behandling som flera innovatörer och entreprenörer utsätts för i sina gärningar för samhällets bästa? Är det så att den som ljuger mest och bäst och begår de grövsta brotten får mera gehör än de som strävsamt biter ihop och verkar för sina idéer, sina företag, medarbetarna och för landet? Det vore förödande. Ekobrottslingar och klippare inom detta området vet hur de skall lura motparten, samhället och domstolarna.

Domstolarna är idag fullt sysselsatta med den grova kriminaliteten, mord och våldtäkter. De har vare sig tid eller kompetens för tvistemål som kan värna om landets innovatörer och entreprenörer, trots att dessa är grunden för morgondagens jobb och välfärd.

På senare tid har det införts en EMR-reform, som är rent förödande om det inte lämnas prövningstillstånd till en andra prövning i hovrätten. Felaktiga domslut kan inte rättas till, som i fallet i tvisten mellan Börje Ramsbro och Stiftelsen Industrifonden. Läs vidare: "Mer än 150 fall där HD underkänt hovrätternas beslut om att inte bevilja prövningstillstånd"

Skall Sverige överleva som en välfärdsnation finns det ingen annan utväg än att värna om och skydda landets innovatörer och entreprenörer mot klippare och ekobrottslingar. Hur detta skall ske borde vara huvudfrågan framöver för landets valda ledamöter i Riksdagen. En annan huvudfråga är hur rekryteringen till ledande positioner inom ansvariga myndigheter ska bli mer seriös och professionell utan politisk hänsyn.

Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen
Ordförande i Sveriges bankkunders riksförbund