Rapport till regering och riksdag Av Börje Ramsbro - 17 oktober 2017 Regeringen och näringsdepartementet satsar stort på de immateriella tillgångarnas värde och dess betydelse, för företagen och för landet. Sverige är beroende av dem för att bemöta den allt hårdare konkurrensen på den globala marknaden, inom alla områden. Utifrån en mycket omfattande utredning, SOU 2015:16 Ökat värdeskapande ur immateriella tillgångar, har regeringen beslutat om konkreta satsningar för att öka kunskap och förståelse inom området immateriella tillgångar.
"Regeringsbeslut N2016/02167/IF Uppdrag att genomföra
insatser för kunskapsutveckling för förbättrat offentligt stöd för
hantering av immateriella tillgångar" är
av Mikael
Damberg och Anna Ax.
För mig som skapat ett globalt företag grundat på
egna uppfinningar, med produkter som tillverkats i egna fabriker på
svensk mark, som etablerat egna marknadsbolag globalt och utnyttjat den
digitala tekniken inom konstruktion, produktion och administration, var
de immateriella tillgångarna en självklar del. Jag skapade System
3R-koncernen som jag ägde och utvecklade under 25 år. Mitt hundraprocentigt ägda System 3R Holding AB
(Holding) ägde samtliga immateriella rättigheter. Holding ägde också 91
procent av det operativa bolaget System 3R International AB
(International), vilket i sin tur ägde den globala kedjan av
marknadsbolag. Se företagspresentation System 3R. Inom International fanns väl utvecklade immateriella
tillgångar i mycket stor omfattning. De var helt avgörande för att hålla
igång den löpande verksamheten. Etablering och utveckling av de
immateriella tillgångarna, som utgör kittet och smörjoljan i ett
fungerande företag, är både mödosamt och kostsamt. Att de immateriella
tillgångarna utgör ca 80 procent av ett företags marknadsvärde stämmer
definitivt med verkligheten för den typ av komplexitet som System
3R-koncernen representerar. Samtidigt som regeringen satsar på de immateriella
tillgångarnas värde och betydelse har jag fört en tvist med den statligt
kontrollerade Stiftelsen Industrifonden. Tvisten gäller just ersättning
för de immateriella tillgångar jag skapade under 25 år som
samhällstillvänd innovatör och entreprenör. Det totala marknadsvärdet av
de immateriella tillgångarna inklusive de immateriella rättigheterna
(patent, varumärken mm) uppgick till i vart fall 100 miljoner kronor. Trots att Industrifonden under lång tid haft
generaldirektören för myndigheten Vinnova som
styrelseordförande, trots
att ett kansliråd från näringsdepartementet hela tiden suttit som
ledamot i dess styrelse har Industrifonden i tvisten
hela tiden hävdat att de immateriella tillgångarna
har haft
värdet 0 kronor. Industrifonden har därmed undanhållit 80 procent av
mitt företags marknadsvärde och inför domstolen hävdat att företaget var
värdelöst. Jag som ägare skulle därmed inte ha drabbats ekonomiskt. Sammanfattningsvis har vi ett näringsdepartement, med
tillhörande myndigheter som
Vinnova och
PRV,
som satsar omfattande resurser (80 miljoner kr av skattemedel) för att
sprida kunskap om de immateriella tillgångarnas marknadsvärde och
betydelse. Samma näringsdepartement har full kontroll över Stiftelsen
Industrifonden där det i tvisten med mig har undanhållits värden för
över 100 miljoner kronor i immateriella tillgångar. Därtill har den
igång varande System 3R-koncernen tagits över för symboliska 1 krona
trots det totala marknadsvärdet på ca 175 miljoner kronor. Royalty 3%
konfiskerades och jag har inte fått en kronas ersättning för mina
immateriella rättigheter och immateriella tillgångar inom det operativa
företaget. Jag förlorade tvisten med Industrifonden och dömdes
att bära Industrifondens rättegångskostnad på ca 4.3 Mkr (plus ränta)
och därtill mina egna ombudskostnader på samma nivå. Detta har Industrifonden har lagt hela sitt försvar i händerna på ett ombud som är mycket duktigt på att tillämpa metoden ”Kill the Inventor”. Det är en välkänd metod som har som enda mål att processa ihjäl motparten genom att tillgripa falsk skriftlig och muntlig bevisning, kränka och förtala motparten, och därtill driva en processföring som leder till omfattande kostnader för båda parter. Allt detta har Industrifonden lyckats med. Det mest allvarliga är brukande av falsk skriftlig bevisning, vilken haft som enda avsikt att undanhålla företagets verkliga marknadsvärde på 175 Mkr. Inför Kronofogdens Internet-auktion av mitt hus försökte jag komma till en fredlig lösning och vädjade om ett möte med Industrifondens VD och dess styrelseordförande som också är generaldirektör för Vinnova. Svaren har, i den mån de alls har svarat, hela tiden blivit en hänvisning till ombudet. Det är samma belastade ombud som jag självklart fullständigt tappat allt förtroende för efter den falska och förfalskade processföringen. Läs vidare: Radarparet Bagner - Brogren Jag har inte bara försökt komma till tals med VD, ordförande och övriga styrelseledamöter inom Industrifonden, jag har också sökt kontakt med näringsdepartementet för att få till stånd en dialog där jag ville redovisa hur verkligheten ser ut. Där råder dock total dövhet och stumhet (och antagligen dumhet), man står ensam och övergiven av ett samhälle och ett etablissemang som inte förstår att värdera vad vi innovatörer och entreprenörer gör för samhällsutvecklingen. Jag har genom mitt företag skapat tiotusentals manår av riktiga och välbetalda jobb med allt vad detta innebär av intäkter för den svenska välfärden. Lägg därtill att företaget hela tiden exporterat, och fortfarande exporterar, 97 procent av produktionen. Företaget som finns kvar i Vällingby såldes vidare några år efter kapningen för ca 325 Mkr och ägs i dag av en utländsk börsnoterad global koncern. Företagets omsättning 2016 var ca 400 Mkr, fortfarande baserad på mina uppfinningar och värderingar till 90 procent enligt nuvarande VD. System 3R erbjuder den digitaliserade produktionen. Dessa insatser för det svenska samhället är alltså inte värda så mycket som en handskakning med vare sig VD eller styrelseordförande hos Industrifonden, utan de hänvisar till förhandlingar med ett tvivelaktigt ombud som med stolthet processat ihjäl mig. Vart är Sverige på väg? Allt tal om de immateriella tillgångarnas värde och betydelse faller platt och verkar vara en ren bluff från näringsdepartementets sida. Om inte, borde mina otaliga försök att komma i kontakt med Industrifonden och näringsdepartementet ha besvarats av närings- och innovationsminister Mikael Damberg. Han borde ha ryggrad nog att förklara hur han ser på saken.
Trots att jag nu förlorat allt, har jag hoppet kvar om att den begärda resningen i Högsta domstolen slutligen skall avslöja den grova intellektuella ekonomiska brottslighet som sker i det tysta och som drabbat mig. Med vänlig hälsning Börje Ramsbro
Ramsbros tvist med Stiftelsen Industrifonden -
Innehållsförteckning |
Hemsida |