Följ Börje Ramsbros tvist med den statliga Stiftelsen Industrifonden! Respektlöshet utan like Av Marie-Anne Olsson 2015-07-21 I maj 2006 skickade Börje Ramsbro en faktura till Stiftelsen Industrifonden. Det var då knappt tretton år sedan han miste hela sitt företag, System 3R, på ett sätt som strider mot alla lagar och bestämmelser likväl som mot all etik och moral. Se artikel i SvD 1 september 2006 Så pass lång tid hade det tagit innan han själv fick bilden någorlunda klar för sig. Helt klart var i alla fall att inga giltiga förvärv hade gjorts. Industrifonden var en av tre parter som hade beslagtagit företaget, utan någon ersättning. Eftersom denna part var en statlig stiftelse var det dit han först vände sig, med förhoppning att ledningen där skulle ha i alla fall lite förståelse för hans situation som entreprenör och innovatör. Beloppet var på 7,6 miljoner kronor. Det motsvarade det bokförda värdet på den aktiepost de hade lagt beslag på medan Börje fortfarande var ägaren. Vad fick han då för respons på denna faktura? Blev han seriöst behandlad? Som tidigare läsare redan vet så rullar historien vidare än idag. Istället för ett avslut blev det en början på en process som nu har resulterat i en stämning vid Stockholms tingsrätt, mål nr T 7855-12. År 2006 hade Börje ingen tanke på att stämma Industrifonden, men deras behandling triggade honom att verkligen gå på djupet med den här ”affären”. Det blev startskottet på en fördjupad efterforskning för att få fram fler bevis och få bilden fullständigt klar. Det som hände var att Industrifonden hörde av sig och påstod sig göra en ”förnyad prövning av ärendet” vilken visade sig vara rena skämtet. Den gjordes av en jävig advokatbyrå utan någon kontakt med Börje och utan att ta hänsyn till några faktiska omständigheter. Det var ett rent beställningsjobb. Börje fick också ett brev i december 2006 från Industrifondens styrelseordförande Sven- Åke Johansson och dess VD Claes de Neergaard, ett brev fyllt med lögner. Här är några citat: ”Denna process ledde till att Småföretagarfonden tillsammans med två andra köpare genom avtal den 3 december 1993 förvärvade 10 % av aktierna i (System 3R) Holding av Dig och sedan i början av 1994 återstående 90 % av aktierna i bolaget av en av bankerna för att därefter under samma år bli ägare till System 3R International AB (International).” Ingenting av detta har ännu genomförts. Bankerna har aldrig ägt några aktier. ”Genom beslut i riksdagen 1993 bestämdes att Småföretagarfonden skulle upplösas och att dess tillgångar skulle överföras till Industrifonden. Följaktligen blev Industrifonden i början av 1994 ägare till Småföretagarfondens aktier först i Holding och senare också i International.” Här påstod Industrifonden att den hade ”fått ärva” aktierna från Småföretagarfonden. Det är en falsk beskrivning. Jag har berört tidigare i ”Statliga bluffmakare” att Industrifonden och de två kumpanerna skyddades av en tjänsteman på Näringsdepartementet, som till en början vilseledde Börje. Småföretagarfonden fick inte förvärva och har aldrig förvärvat några aktier i System 3R. Detta har nu också fastslagits i en deldom i innevarande tvistemål mellan Börje Ramsbro och Stiftelsen Industrifonden, se mellandom. ”Förutom det förhållandet att Småföretagarfonden och de två andra köparna har gjort ett rättsligen giltigt och juridiskt korrekt förvärv av aktierna i Holding och senare även i International, förklarade Du i Förlikningsavtalet att Du inte hade något anspråk av vad slag det vara må mot System 3R International AB, annat bolag i dess koncern eller övriga parter och/eller företrädare i avtalet av den 3 december 1993.” I ovan nämnda mellandom slår rätten också fast att Industrifonden inte är någon part i det nämnda Förlikningsavtalet, och kan alltså inte skydda sig bakom det. En av de saker man direkt kan undra över, är varifrån Sven-Åke Johansson och Claes de Neergaard hade fått alla lögnerna. De var inte med på den tiden det begav sig. Men man behöver inte undra länge. Det är omöjligt att de kan hävda så mycket osakligheter och rena lögner om de inte hade styrts av ”sin kompis” Håkan Nordquist. Nordquist är hjärnan bakom hela upplägget och det var sannolikt han som dikterade brevet åt dem. Här har han blivit riktigt avklädd, liksom Industrifonden. Vem värnar egentligen Industrifonden om, entreprenörerna eller skurkarna? Det är en mycket berättigad fråga. Industrifondens vägran att betala Börjes faktura på 7,6 miljoner kronor, dess vägran att bemöta Börje på ett seriöst sätt, att träffa honom och komma fram till en överenskommelse kan komma att stå Industrifonden dyrt. Förutom att betala advokatarvoden i mångmiljonklassen, förutom att få sitt anseende fullständigt raserat, är nu Industrifonden stämd på 58 362 333 kronor. Om vi har någon rättvisa i landet värd namnet så blir det svårt för dem att slippa undan. Huvudförhandlingar kommer att ske i oktober – november 2015. Inför dessa har Industrifonden bl.a. ändrat sig från att ha ”ärvt” aktierna till att de har gjort ett eget, självständigt riktigt förvärv. Det gäller att anpassa sig efter omständigheterna! Hur de ska kunna bevisa sitt ”riktiga förvärv” utan några som helst avtal, det återstår att se. Man säljer och köper inte en verkstadskoncern över en kopp kaffe utan papper, det är inte brukligt. Tilläggas kan att innan Börje tog steget till att stämma Stiftelsen Industrifonden, hade han kostat på ett par rättsutlåtanden som på sakliga grunder, efter att ha studerat då tillgänglig dokumentation, kommit fram till att hela ”affären” var ogiltig. Ett exempel är den fristående, högt aktade professorn Per Samuelsson vid Lunds universitet. Hans slutsatser låter enligt följande, citat från utlåtande den 28 augusti 2009: "Det finns ett stort antal omständigheter som tillsammans ger grund för påståendet att Ramsbro blivit utsatt för åtgärder som på ett rättsstridigt sätt fråntog honom privat egendom. Såvitt kan utläsas av tillgänglig dokumentation har överträdelser skett av centrala avtalsrättsliga och aktiebolagsrättsliga bestämmelser. Enligt den skriftliga dokumentation jag haft tillgång till har överträdelse skett av bestämmelser rörande 1. rättsstridigt tvång (29 § AvtL) 2. ocker (31 § AvtL) 3. aktieägarskydd (8 kap. 10§ samt 8 kap. 13 § ABL) 4. kapitalskydd (12 kap. 2 § ABL 75)” ”Min sammantagna bedömning är att såväl planläggning som genomförande tyder på en stor förslagenhet och likgiltighet för grundläggande principer inom aktiebolagsrätt och avtalsrätt. Beaktas även Industrifondens - vilket även får sägas gälla Företagskapital genom statens hälftenägande - av Riksdagen definierade roll i samhällets näringspolitik, framstår händelseförloppet som ytterst anmärkningsvärt” Man tycker väl, som vanlig medborgare, att det här uttalandet borde ha föranlett Industrifonden att åtminstone dra öronen åt sig och ta en närmare titt. Men inga utlåtanden hjälpte. Industrifonden uppvisade, och uppvisar, en respektlöshet utan motstycke, inte bara mot Börje utan mot alla dem som på något sätt kommer med nya idéer, som arbetar hårt och envist och som har en vision om någonting. Denna respektlöshet utan like kommer dessutom från en statlig institution som i sitt uppdrag har att på olika sätt stödja företagsamheten i Sverige, nämligen Stiftelsen Industrifonden. Det är fullständigt obegripligt. Med vänlig hälsning Marie-Anne Olsson Friaskribenter Läs vidare: Dags för sanningen - Dags för sunda värderingar - Nu får det vara nog Innovators´Recistance Bankrättsföreningen Informera ditt nätverk om denna sida