Holländaren Joris Luyendijks nya bok: Simma med hajar, i översättning av Per Holmer (Natur & Kultur 2016) inleds med ett citat från Philip Augurs bok: The greed merchants (2005). "Den enda sammansvärjningen inom finansvärlden är dess talande tystnad"

Joris Luyendijk (född 1971) är journalist och författare till fem böcker. Efter finanskrisen 2008 var han baserad i London, där han skrev om bankvärlden för bland annat The Guardian. Simma med hajar är hans första bok publicerad på svenska utgiven på Natur & Kultur.

Efter att ha läst citatet förstår jag betydelsen av ordet tystnad i banksammanhang. Jag har ju själv skrivit 8 böcker om politik och ekonomi och inledde mitt författarskap i ekonomiska frågor med att försöka intervjua Sveriges ledande bankmän, under den största bankkrisen i Sveriges historia (1987 - 1993) vilket misslyckades totalt. Jag började med att ringa upp Arne Mårtensson som var VD för Handelsbanken, som var den bank som skött sig bäst under krisen, och bad att få intervjua honom. Det gick bra om han bara fick godkänna texten innan publicering.

Vi träffades på bankens huvudkontor och hade ett långt och trevligt samtal. Jag gick hem och skrev texten - som jag tänkte skicka till den tidning som jag valt ut, när jag fått hans godkännande. En dag senare ringde han upp mig och berättade att han tyvärr inte kunde godkänna texten och inte vill bli publicerad i någon av rikstidningarna. Därefter försökte jag kontakta flera ansvariga inom bankledningarna, på de krisade bankerna, men ingen ville träffa mig. Då gav jag upp. Jag började i stället skriva om bankerna utifrån konsumenternas och företagens perspektiv, som alla var positiva till att låta sig höras om vad som hänt och hur de hade drabbats.

Därför var det med spänd förväntan jag infann mig på ABF-huset i Stockholm den 26.1.2016 när författaren Joris Luyendijk var på blixtvisit i Sverige och uppträdde tillsammans med samtalsledaren Kerstin Mikaelsson, som arbetar för Unga utredare, och för första gången presenterade sin bok i vårt land.

Inför en fullsatt salong berättade han öppenhjärtligt hur han gått tillväga och kunnat intervjua tvåhundra ledande finansmän och kvinnor, på uppdrag av tidningen The Guardian, i London City som är det viktigaste finanscentrum i världen efter Wall Street i New York.

Hur Joris Luyendijk bar sig åt för att lyckas med konsstycket att både skapa en blogg och intervjua sina objekt berodde på att han lovade dem alla anonymitet. Genom detta trick - plus att han hade en av världens förnämsta kvalitetstidningar bakom ryggen - gjorde att han både fick sina intervjuer och kunde sammanställa vad som är felet med finansvärlden av i dag.

Luyendijk delar min uppfattning att ju större internationella banker vi har desto mer bräcklig den globala finanssektorn har blivit känner man en slags förtvivlan välla upp inom sig. Som ett slags illamående. Den fråga som nu måste besvaras är hur vi någonsin skall kunna ställa allt till rätta igen, eller åtminstone kunna kontrollera bankernas verksamhet ?

Joris Luyendijks undersökning visar att om en stor och världsomspännande bank går i konkurs i dag eller i framtiden kan det få dominoeffekt att hela det globala finanssystemet stannar av, lamslås och bryta samman. Följden blir inte enbart att ingen längre kommer åt sina pengar, därtill kommer att handel inte längre går att finansiera och i slutändan till att livsmedelsförsörjningen äventyras. Det var de dominobrickorna som hotade att falla den skakiga hösten 2008. Därför måste politikerna snarast reagera och vidtaga åtgärder för att skydda både bankernas, företagens och konsumenternas intressen.

Affärsbanker och hypoteksinstitut hade under åren som föregick kraschen 2008 beviljat frikostiga lån - i synnerhet i USA och Storbritannien för att finansiera boende. Att det kunde pågå så länge berodde - precis som vad nu sker i Sverige - på den generösa lånemarknaden som drev upp huspriserna så att alla som köpte hus kunde känna sig rika. Men när räntan steg kunde de inte längre finansiera sitt boende.

Min uppfattning som jag försökt föra till tals är att bankdelning nog är det bästa alternativet för att företagen och allmänheten skall slippa drabbas av nästa svenska bankkris på samma sätt som tidigare.

Rejält höjda kapitaltäckningskrav anser både jag och Luyendijk skulle genast göra bankerna betydligt säkrare, men även att kunna torpedera den globala banklobbyn som finansieras av bankerna skulle vara ett steg i rätt riktning. "Nära ögat kraschen" som ägde rum hösten 2008 kunde endat avvärjas med enorma penningsummor och en stor portion tur.

I hela världen utgör politiken i allt mindre grad ett hinder för finansvärldens makt, i stället har det kommit att bli en språngbräda för politiker som vill in i finansvärlden, vilket bland annat Thomas Östros redan visat när han blev chef för Bankföreningen.

Kända politiker bjuds ofta in att hålla föredrag hos bankerna mot hutlösa arvoden som inte svarat mot arbetsinsatserna. USA:s tidigare finansminister Timothy Geithner och Hillary Clinton har vid några tillfällen hållit föredrag för Goldman Sachs mot arvodet 200.000 dollar. Per framträdande.

Hur lite svenska folket känner till om vad som händer i världen och vilken lagstiftning som gäller klargjordes under frågestunden efter föredraget. Jag vände mig då till publiken och frågade hur många som kände till att EU beslutat om en ny banklag som godkändes i Sverige den 16 december 2015, med vittgående ekonomiska konsekvenser för både Sverige och Europa, som träder i kraft i Sverige redan den 1 februari 2016.

En enda hand räcktes upp. I Sverige är det inte bara bankerna som mörkar vad som sker på det finansiella området när det gäller den nya banklagstiftningen och konsekvenserna för allmänheten, bankerna och företagen. Det gör också politikerna som inte ens bekymrar sig om att sätta sig in i vad den nya lagstiftningen innebär för ekonomiska konsekvenser.