Natten till tisdagen (2020-07-21) förvandlades EU till en bidragsunion. Nu skall pengar flyttas från de produktiva länderna inom EU som borde satsa på den reala ekonomin -för att i stället ge bidrag och lån till andra länder inom EU - för att i stället kunna användas till medborgarlöner,　improduktiva satsningar och bankspekulation. Ur ekonomisk synpunkt anser jag att detta är rena galenskapen.

Efter att alla länder kunnat enas efter fyra dygns toppmöte -　kom EU-ländernas ledare äntligen överens. Nu är　alla stats- och regeringschefer inom EU tillbaka till sina länder och framhåller att just deras länder fått gehör för sina krav.

Både Sveriges statsminister Stefan Löfven och Ungerns premiärminister　Viktor　Orban har utsett sig till segrare trots att de har olika meningar om hur rättsstatsprincipen skall tolkas. Stefan Löfven har gjort eftergifter som innebär att Ungern och Polen kan fortsätta på den inslagna vägen genom att tillåtas att manipulera det egna rättsväsendet och yttrandefriheten.

Min uppfattning är att Sverige inte är något föredöme som rättsstat. Det visar hur de svenska aktieägarna behandlades under Kreugerkraschen från 1932 - 1938, där aktieägarna förföljdes och man lade beslag på aktierna i deras företag genom att försätta hela Kreugerkoncernen i konkurs trots att företaget aldrig varit på obestånd.　　

Under den självförvållade svenska bankkrisen 1987 - 1993, hände samma sak där krisbankerna och staten tillät sig att nedvärdera　de svenska företagarnas tillgångar, förtala entreprenörer och företagare　　i olika register - som jag tidigare skrivit om i flera av mina böcker för att lättare kunna lägga beslag på både företag och aktieägarnas tillgångar till bara en bråkdel av deras verkliga värde i bankernas egna och statens "skräpkreditföretag" Securum.

Sverige har dessutom fått hård kritik av aktade jurister som överåklagare Sven Erik Alhem och Ann Ramberg, tidigare ordförande i Sveriges advokatsamfund,　för betydande brister i det svenska rättssystemet och hur regeringen tillsätter domare.

Den överenskommelse som nu när EU nu blivit beroende av att skapa nya lån som knappast går att betala tillbaka,　saknar dessutom samband med Coronapandemins svårighetsgrad i olika länder - vilket framkommer att Belgien som har flest Coronadöda i Europa　fortfarande är nettobidragsgivare. Sverige svängde från 0 kronor i bidrag till att godkänna att de svenska bidragen　nu höjs till nära 40.000.000.000 svenska kronor utan att　den svenska regeringen och riksdagen fick tillfälle att godkänna avtalstexten innan själva undertecknandet i Bryssel.

Vad vi nu har inom hela EU är gemensamma lån och gemensamma skulder där de produktiva länderna tvingas ge både lån och bidrag till de länder inom EU genom att de går i borgen för dessa länder inom EU som inte klarar sig på egen hand utan behöver både lån och bidrag för att klara sin ekonomi.

Som EU medborgare och skattebetalare oroar jag mig nu för unionens ekonomiska hälsa och en "återhämtningsfond" på sammanlagt　1.824 miljarder euro som klubbats igenom i Bryssel och som länderna nu solidariskt skall betala tillbaka.

Från och med nu ska EU- kommisionen ta upp lån åt alla EU-länderna och EU-länderna går gemensamt i borgen för både lån och bidrag. Medan jag själv som författare och skribent i finansrätt är tveksam till överenskommelsen är EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen och Europeiska rådets ordförande Charles Michel bara positiva till det nya avtalet som leder EU in på,　enligt mitt tycke,　en ekonomisk vansklig väg.

EU:s ekonomiska stöd kallas för "Coronastödet"　och kostar totalt 750 miljarder euro, varav 390 miljarder består av bidrag och 360 miljarder i lån. Merparten ligger i en fond bestående av 312,5 miljarder i bidrag och 360 miljarder i lån. Klimatomställningsfonden får 7,5 miljarder euro plus ett "Coronatillägg" på 10 miljarder. EU-kommissionen tar upp lån som medlemsländerna gemensamt tvingas gå i borgen för. Lånen skall betalas tillbaka gemensamt av EU fram till år 2058 är det tänkt.

De kraftfulla stimulanserna är redan accepterade, Centralbanken ECB:s löfte att köpa statsobligationer kvarstår. De fyra sparsamma, däribland Sverige ville egentligen att allt skulle vara lån. EU-kommissionen tvingas nu att låna upp miljarderna på finansmarknaderna och att länderna tillsammans borgar för hela beloppet utan att de länder som inte uppfyller rättstatens principer behöver bekymra sig utan kan fortsätta den inslagna vägen som till slut kan innebära att hela EU kapsejsar.

Krisbankerna får fortsatt stöd och den spekulationsbubbla som de själva har varit med om att skapa och spekulationerna tillåts fortsätta eftersom man inte vill införa bankdelning och satsa på den reala ekonomin.

Av EU:s värderingar om demokrati, rättsstatliga principer och yttrandefrihet verkar det inte hända någonting på grund av de fyra "sparsamma" länderna　inte lyckade pressa fram de villkor som　　bidragsmottagarna måste acceptera för att både erhålla lån och bidrag. De fem länder som nu ges rabatt på sina medlemsavgifter till EU är de fyra "sparsamma" länderna Danmark, Nederländerna, Sverige, och Österrike,　plus Tyskland. Nu återstår bara att fördela den rekordstora stödfonden till EU:s 27 medlemsländer.

Jag håller med framstående politiker, som Leif Pagrotsky,　som var den tidigare närings- och handelsministern och statssekreteraren Lars Anell,　tidigare EU-ambassadör, menar att EU:s "Coronastöd" är ett orättvist försök att rädda euron när vi i stället måste satsa våra tillgångar för att satsa på den reala ekonomin i varje land inom EU.

Mats Lönnerblad
Författare och skribent i finansrätt