I Sverige finns en kraftfull juridisk kultur där juristerna hjälper varandra från ansvar, eller förlust av både anseende och inkomst, när någon gjort fel. Samma sak gäller för domare som missbrukar sin makt utan att straffas och förbjuder kärandena att hålla förhör med svaranden inför både mellandom och huvudförhandling och inte uppmärksammar att avtalsrätten måste följas. Avbildad. Mats Lönnerblad

I min egenskap av författare och skribent i finansrätt som hjälper de oskyldiga brottsoffer som blir utsatta för dessa övergrepp i både brottsmål och tvistemål, ser jag hela tiden att detta händer utan att vare sig politiker eller domare försöker komma till rätta med eländet.

Det försöker jag själv göra genom att försöka hjälpa de brottsoffer som drabbas genom att som författare skriva om eländet och i min egenskap som ordförande i två organisationer som finns till, Bankrättsföreningen (för att hjälpa entreprenörer och innovatörer inför domstolsförhandlingar) och Sveriges Bankkunders Riksförbund,(som hjälper konsumenter som råkat illa ut). I min analys har jag försökt beskriva de alldagliga problemen i det svenska juridiska systemet för att kunna avhjälpa dess uppenbara brister i vårt svenska rättssamhälle. Där vi i vår gemensamma hemsida snart kan uppvisa närmare 4 miljoner besökare.

Om analyserna är riktiga innebär detta att ärenden som inte behandlas på ett korrekt sätt måste handläggas som ett ärende i Europadomstolen i Luxemburg eller i Strasbourg. Det anser också Lars Cornell i en skrift som jag läst som också utkommit på engelska med titeln: Twisting the Law där han också gjort en anmälan om att det förekommer när det gäller "En systematisk korruption i svenskt rättsväsendet och ger ett exempel på sådant fall i sin skrift till European Court of Human Rights, Transparency Intarnational och United Nations.”

Egentligen finns det hur många exempel som helst som jag själv har skrivit om som handlar om rent manschettbrottslighet av samvetslösa banker och advokater, företagskapare och riskkapitalister som skedde i samband med Kreugerkraschen under 30 -talet och under den självförvållade svenska bankkrisen 1987 - 1993 som jag redan skrivit om i mina egna böcker (hittills 8 stycken)

Det finns också exempel på hur advokater och banker uppträtt hedervärt genom att ge företagarna rätt i olika tvistemål när de blivit utsatta för kapningar av samvetslösa manschettbrottslingar. Ett exempel handlar om entreprenören och innovatören Börje Ramsbro, som efter en lång tvist med Nordbanken och Sparbanken, kunde göra upp i godo med bankerna, som först inte hade förstått att de blivit lurade av en samvetslös manschettbrottslingarna och hans medhjälpare. Läs vidare: ”System 3R-affären” – Ett verk av manschettbrottslingar

Men när fallet kom upp i domstol, byttes referenten ut i målet, när det skulle överklagas till Svea Hovrätt och en annan referent tillträdde, som tidigare varit advokat och utan någon större erfarenhet av domarämbetet. Han hade sedan länge samarbetat med de bägge försvarsadvokaterna i den advokatfirma där han var ordförande, i både brottsmål och i mål och som handläggs av svenska Handelskammaren.

Utan att läsa igenom målet avfärdade han hela målet, utan att ange några skäl trots att Ramsbro bevisligen blivit bestulen på sitt företag.

Det hela handlar om två kumpaner som tillsammans med en statlig stiftelse orättmätigt lagt beslag på hela hans företag som sedan såldes vidare för cirka 300 miljoner kronor medan Ramsbro endast fick en krona som han aldrig tog emot.

Tillsammans går förövarna fortfarande fria trots att Ramsbro kunnat bevisa att vare sig den statliga stiftelsen och bedragarna kunnat förvärva en enda aktie i Rambros företag. Börje Ramsbro har själv i hela 57 avsnitt på Bankrättsföreningen hemsida berättat hur kuppen gick till och var och en som förstår sig på en gnutta juridik kan således själva sätta sig in i hur kuppen/kapningen gick till. Läs vidare: Varning för företagspirater!

Rättsväsendet hanterar ju frågor om ont och gott, rätt och fel. Ett fungerande rättsväsende är ju en förutsättning för demokratin. Det är samhällets skydd där hat och hämndkänslor får fritt spelrum och där våra domstolar inte tar sitt ansvar i de många fall som jag i min egenskap av finansrätt redan skrivit om i flera av mina böcker.

Endast i två fall på över sextio år har hovrätterna och Högsta domstolen givit någon ledamot av Sveriges advokatsamfund bakläxa från missnöjd kund, skriver Lars Cornell, och tillägger att i motsvarande domstolar i Danmark har ungefär sjuttio advokater dömts skadeståndsskyldiga under de senaste fem åren!

Det hävdas att svenska domstolar skall vara oberoende och det ingår även i FN:s agenda. Ett av villkoren för att domstolen skall vara oberoende, i bemärkelsen motståndskraftigt mot påtryckningar, att det finns kompetenta och effektiva organ som övervaka och åtgärdar bristande kvalitet, ineffektivitet och korruption i Sverige saknas.

Jag har själv anmält ärenden till både Justitiekanslern (JK) Justitieombudsmannen (JO) och Riksåklagaren (RÅ) i fall där det finns bevisbara överträdelser mot såväl, Europarätten i Luxemburg och Den Europeiska Konventionen om de Mänskliga Rättigheterna och Grundläggande Friheterna (EKMR) och EU:s direktiv utan att Högsta domstolen skickat ärendena vidare till Luxemburg, som man är skyldiga att göra, sedan Europarätten infördes i den svenska grundlagen.

Den korruption och mygel som förekommer i våra svenska domstolar innebär ju en kränkning av de mänskliga rättigheterna. Men från vare sig HD, JK. JO eller RÅ möter vare sig jag själv eller Lars Cornell någon större förståelse vad som fortfarande pågår i vårt land och politikerna från höger till vänster verkar strunta i vad som sker.

Min förhoppning är nu att HD börjar med att vidarebefordra mål till Europadomstolen i Luxemburg som man är skyldig att göra. Att svenska domstolar återinför tjänstemannansvaret som försvann i mitten av sjutiotalet, under Olofs Palmes tid som statsminister så kanske vi kan får tillbaka domstolar som vi kan lita på.

Om inte domstolarna följer lagen, vem skall då göra det?