Ivar Kreuger var död. Men hans dittills relativt okände bror Torsten levde. Mot honom vände sig nu alla i sin besvikelse och vrede, framkallad av de svenska bankerna som själva ville åt bröderna Kreugers tillgångar. I sin bok: Bröderna Kreuger (Svenska Dagbladet, 1992) ger Ulf af Trolle sin version av vad som hände Torsten Kreuger, efter mordet på hans bror Ivar.

Även under 30-talet var det bankkris i Sverige. För att rädda de hotade bankerna infördes i första hand något som kallades för ”den nya bankmoralen”. Myndigheterna gjorde precis som under krisen 1987 – 1993. Man blundade för att bankerna upptog sina tillgångar till alltför höga värden, och lät dem sedan skriva ner dessa i takt med sin förmåga. Således fanns det i likhet med de två senaste bankkriserna, även under 1930-talet mycket luft kvar i bankernas balansräkningar, som bankerna slapp att stå till svars för, medan Ivar Kreugers tillgångar var upptagna till det verkliga värdet som nedvärderades på ett kriminellt sätt när kuppmakarna lade beslag på alla hans tillgångar.

Situationen för Ivar Kreuger förvärrades av att Ivar Kreuger och Kreugerkoncernen blivit utsatt för våldsamma baissespekulationer som var centralt dirigerade, bland annat med Moskva i bakgrunden, men också genom amerikanska bankirer. Även den Wallenberg ägda Enskilda Banken var inblandad. Banken var nära lierad med Morgan Stanley i USA.

Vad som hände med Torsten Kreuger var att han anklagades för allvarliga brott som han inte hade begått vilket också hände många oskyldiga företagare under krisen 1987 - 1993. På den tiden, liksom i dag, lierade sig polis och åklagare och domstolar med bankerna och försökte snärja de anklagade företagarna som förtalades med hjälp av bankernas olagliga förtalslistor, och genom att lämna falska uppgifter och undanhålla fakta.

Domare och åklagare inriktade sig helt på att bevisa Torsten Kreugers skuld, och underlät ta upp de omständigheter som kunde leda till motsatt slutsats. Det gör man även i dag i ett Sverige som infört ”fri bevisprövning” i våra domstolar och prövningstillstånd för att det skall kunna bli svårare att överklaga mål redan i andra rättsinstans, vilket gör att domstolarna gör det lätt för banker och myndigheter att slippa ifrån bevisbörden, som är obligatorisk i andra länder.

Efter mordet på Ivar Kreuger grupperade bankerna sig till strid för att var och en på bästa sätt skulle kunna tillgodose sina egna intressen i den största huggsexa mot en enskild person som ägt rum i svenskt näringsliv. Tillgångarna slumpades bort i Ivar Kreugers konkurs och detta gynnade bankerna till den grad att det måste betecknas som plundring, Som exempel kan nämnas att Handelsbanken betalade 3 miljoner kronor för Cellulosabolaget med ett aktiekapital på 100 miljoner kronor, vilket inbetalats bara några år tidigare.

Torsten Kreuger råkade riktigt illa ut. Han anhölls för inte mindre än 26 olika bedrägerier som skulle ha bestått i falsk bokföring och andra oegentligheter. Han anhölls och isolerades helt. Anhållandet väckte den allra största sensation. Polisen hade regeringen bakom sig och vågade gå fram på detta sätt. Aldrig har väl någon anhållits på så lösa boliner anser Ulf af Trolle.

med all sin intelligens mycket kvar att lära om det som brukar kallas ”finansdjungeln” Han fick nu en snabbkurs i konsten att bli av med sin förmögenhet. Torsten Kreugers öde var i princip inget unikt eftersom samma sak skulle drabba många företagare under den senare krisen, även om det genom en serie olyckliga omständigheter kom att få särskilt hårda verkningar för Torsten Kreuger som även blev dömd till fängelse, trots att han var helt oskyldig.

Torsten Kreuger drabbades av två dråpslag. Det första var kvarstadsbesluten på hela hans stora förmögenhet som sög upp alla hans likvida tillgångar. Men ännu värre blev det när han först anhölls och sedan häktades och därmed isolerades från alla möjligheter att sköta några som helst affärer. Allt penningavkastande kapital försvann ju också genom kvarstaden.

Den största svindeln som någonsin begåtts mot en enskild person hade begåtts mot Ivar Kreuger. Det var mordet på honom som skapade Kreugerkraschen. När det gäller åtalet mot Torsten Kreuger fick han sent omsider upprättelse blev han friad på 25 av de 26 punkterna. Tyvärr vägrade Högsta domstolen prövningstillstånd på den 26:e punkten, även kunde konstateras att Torsten Kreuger även var helt oskyldig på denna punkt.

Torsten Kreuger hade efter den felaktiga domen mot honom blivit dömd på falska bevis som ett resultat av en diabolisk komplott mellan Handelsbanken, Svenska Cellulosabolaget och åklagarämbetet. När den sista resningsansökan inlämnades i september 1960 förelåg odiskutabla bevis för att hela domen byggt på falskt vittnesbörd och undanhållna bevis – förutom helt felaktiga ekonomiska tankegångar, skriver Ulf af Trolle.

Det sägs, att den gudarna älskar dör ung. Men ibland sägs det också att den gudarna älskar särskilt mycket dör ung vid hög ålder. Torsten Kreuger hörde till de lyckliga fåtal som in i det sista förblev ung till sinnes och dog vid mycket hög ålder efter det att han lyckats återskapa nästan hela sin förmögenhet.

Mats Lönnerblad
Författare och skribent i finansrätt