Jag är nog den svensk - som fortfarande lever - och i min egenskap av författare och skribent i finansrätt, som under ett kvarts sekel skrivit flest artiklar och i flera av mina böcker om vad som hände under både bankkrisen och om mordet på Ivar Kreuger som skett och vilka motiven var för storbankerna och kuppmakarna, för att kunna krossa Sveriges genom tidernas största entreprenör och företagare och lägga beslag på alla hans tillgångar.

Jag är inte ensam om att skriva och forska om Sveriges genom tidernas största rättsskandaler. Familjen Wallenberg har ända sedan mordet och konkursen av Ivar Kreugers vidsträckta företagsimperium, betalat forskare, för att ursäkta spekulanternas förtal kränkningar och övergrepp som skedde under och efter Kreugerkraschen, medan de väljer att lägger locket på, hur de kunde använda sig makt för att berika sig på vad som hände under Kreugerkraschen tillsammans med sina andra kuppmakare och den självförvållade svenska bankkrisen och samtidigt öka sitt aktieinnehav i Skandinaviska Enskilda Banken (SEB)

När det gäller Kreugerkraschen är vi fortfarande ett antal personer som, helt oberoende av varandra forskat, för att få fram de skriftliga bevis och sanningen vad som hände den ödesdigra lördagen 1932 och senare, när det gäller de kränkande förtal och plundringar av Kreugers dödsbo och ett av hans världsledande företag, kan jag nämna åtminstone ett tiotal personer som har skrivit om vad som redan har hänt.

Nikola Majstrovic och jag redan har kunnat få bekräftat hela sanningen i vår omfattande forskning. De minnesord som jag och Nikola, som större delen av sitt liv varit anställd på Sveriges Television som filmfotograf och reporter, skrev om den nyligen avlidne Carl af Ugglas i Svenska Dagbladet (SvD 2021-01-16), visar att vare sig Nikola eller jag, helt oberoende av varandra, aldrig givit upp vår strävan genom vår forskning, våra artiklar och böcker få fram hela sanningen bakom vad som hände i samband med mordet på Ivar Kreuger och hur plundringen av hans livsverk kunde verkställas genom de metoder kuppmakarna använde sig av.

Det var ju det förtal, och det felaktiga utpekande att Ivar Kreuger hade begått självmord som gjorde att kuppmakarnas ostraffat kunde lägga beslag på både hela Ivar Kruegers livsverk och hans privata egendom. Nu har både Eva Dyrssen, som var Ivar Kreugers systerdotter avlidit, och hennes son Carl af Ugglas som nyligen avlidit och inte längre kunnat bidra med mer information. Det verkar som den övriga släkten Kreuger givit upp hoppet att få fram hela sanningen om vad som hände. Trots att vi själva aldrig tänker ge upp för att få fram hela sanningen vad som hände även om vi aldrig kommer att tjäna ett enda öre på vad vi redan åstadkommit.

Författaren och förläggaren Jan Gillberg, Nikola Majstrovic och Lars - Jonas Ångström är överens med mig hur mordet gick till. Vi har nu genom vår forskning tagit fram de bevis som finns tillgängliga, för att kunna visa att Ivar Kreuger verkligen blev mördad som presenterades för inbjudna experter och intresserade på Tändstickspalatset 2019.

Vi uppfattar det som omöjlighet att han aldrig ens haft en tanke på att begå självmord eftersom vi också kunnat bevisa att det påstådda självmordsbrevet var en förfalskning. Vi är också helt överens och att bevisen tydligt talar för att Ivar Kreuger omöjligt kan ha varit den person som gjort något vapeninköp, som uppgivits varit självmordsvapnet som felaktigt uppgivits i pressen.

När köpet gjordes, satt Ivar Kreuger i möte på Hotel Meurcie i Paris. När försäljaren Antoine Bervillier - fick se sex fotografier på okända män, kunde han inte ens identifiera den bild som föreställde Ivar Kreuger.

När det blev klart, att Ivar Kreuger omöjligen kunde ha gjort något vapeninköp fredagen den 11 september 1932, försökte den korrumperade franska polismannen, som måste fått betalt för sina tjänster, försökt förmå försäljaren att förklara att han misstagit sig och försöka övertala försäljaren att han skulle ändra sig att köpet skulle ägt rum på lördags förmiddag. Antoine Bervillier stod emellertid fast vid sin först lämnade uppgift - en uppgift som dessutom verifieras av vad som anges i affärens tidigare gjorda vapenförsäljningar.

Ingen har ju hört något pistolskott. Det väcker frågan: Bragtes Ivar Kreuger om livet genom pistolskott? Eller är frågan om pistolskottet i Paris en myt? Den pistol med vilken Kreuger skall ha dödats var ett tungt vapen. Ett sådant vapen lämnar spår efter sig även i form av ett utgångshål. Vid ett mord 1947 på en taxichaufför i Helsingborg användes ett liknande vapen. Chauffören sköts med fyra skott. Alla fyra skotten gav upphov till utgångssår. Ivar Kreuger kropp hade inte något utgångssår, skriver Jan Gillberg i sin analys som vi delar av hur mordet gick till.

Eva Dyrssen har berättat för oss om hur den rättsläkare - Erik Karlmark - förklarat: "Detta är inget självmord. Detta är ett mord". Uttalandet gjorde Karlmark i omedelbar anslutning till att han inför en av familjen begärd obduktion undersökt den dödes kropp. Uttalandet har av Olle Lindqvist tolkats som Karlmark redan vid sin undersökning kunde konstatera att det inte handlade om ett skottsår utan om ett sticksår.

Efter att Erik Karlmark gjort sitt uttalande om att det inte var självmord ställdes den av familjen begärda obduktionen in. Detta är ostridiga fakta, som räcker långt för att täcka upp påståendet att Ivar Kreuger mördades och då med största sannolikhet med ett stickvapen efter först ha blivit drogad. Kreuger sköts först med ett löst skott, för att sedan stickas ihjäl, det fanns ju inte heller något utgångshål i Ivar Kreugers kropp vilket bevisar att det aldrig var frågan om något självmord som Dagens Nyheter redan samma dag felaktigt hävdade samma dag som Ivar Kreuger mördades.