Glass - Steagall syftar på två separata amerikanska lagar, den ena antagen 1932 och den andra 1933. Båda sponsrades av　Carter Glass och Henry B Steagall Demokratiska partiet i USA, efter den katastrofala börskraschen 1929, som lamslog USA och en hel värld. Den första Glass-Steagall-lagen auktoriserade Federal Reserve-bankerna att låna ut pengar till medlemsbanker i Federal Reserve-systemet på gruppbasis såväl som till enskilda medlemsbanker under vissa villkor. 　

Lagen innebar också att Federal Reserve-bankerna fick rätt att trycka Federal Reserve-sedlar uppbackade av federala statsobligationer då en brist på sedlar hos Federal Reserve-bankerna annars skulle ha krävt uppbackning i guld.　Dock avses främst de fyra delar av lagen som berör separering av kommersiell bankverksamhet från investmentbankverksamhet som åsyftas. Under 2000-talet har flera länder i väst, däribland flera i Europa, diskuterat Glass Steagall-konceptet (på svenska:　bankdelning) att dela upp bankerna i två delar vilket både jag och Ulf föreslagit i flera uppmärksammade debattartiklar.　

Ett centralt argument i den debatten, framfört av bland andra nationalekonomen Joseph Stiglitz och juristen och senatorn Elizabeth Warren, är att avskaffandet av Glass-Steagall bidragit till flera globala finanskriser, bland annat den senaste globala krisen som inträffade mellan 2007 - 2013.　

Det enda resultatet av våra ansträngningar har hittills varit en motion i riksdagen till Finansutskottet som inte brytt sig om att sätta sig in i ärendet trots de välavvägda argument som framförts i förslaget till ny banklag.　

Förslaget till riksdagsbeslut är att riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om den svenska banksektorn i syfte att separera affärsbanker från investmentbanker samt begränsa den statliga bankgarantin till den förra och tillkännager detta för regeringen, vilket inte har skett.　

I vår tid talar vi i stället om finanssektorn kontra den reala ekonomin. I den förra skapas pengar, till exempel genom handel med valutor vars inbördes värden oupphörligt fluktuerar eller genom alltmer avancerade och "förpackade" värdepapper handlas globalt och i realtid. I den senare produceras varor och tjänster med hjälp av arbete, energi och naturresurser.　

Vi måste gå tillbaka till bankernas ursprungliga affärsidé som är in- och utlåning, något som ger trygghet åt sparare och kapital till investerare. Vid sidan av traditionella affärsbanker har med tiden investmentbanker kommit att spela en mycket större roll. 　

Investmentbanker fokuserar på handel med värdepapper och har visat stor kreativitet när det gäller finansiella innovationer, med förödande resultat, som vi både sett under den senaste svenska bankkrisen 1987 - 1993 där staten fick gå in och rädda bankerna från deras egna misstag och notan fick betalas av både allmänheten och företagen.　

Runtom i världen debatteras och föreslås lagstiftning som ålägger bankerna att mycket tydligare än i dag hålla isär den traditionella bankverksamheten från övrig verksamhet. Vissa steg (som den svenska motionen från Miljöpartiet för nya lagstiftning) men ingenstans är man ännu i närheten av Glass - Steagall Act.　

Börskraschen 1929, Kreugerkraschen 1932, den svenska bankkrisen 1987 - 1993 och den globala bankkrisen 2007-2013 borde gett de signaler i vårt land vad som behövs för att bibehålla Glass - Steagall Act, som den var avsedd redan från början i stället för att avveckla den helt vilket skedde 1999, eftersom den aldrig följdes som det var tänkt från början.　

Mats Lönnerblad　
Författare och skribent i finansrätt