Kina satsar på en ny ”Sidenväg” på land och till sjöss. Vilket hittills ekonomiskt har gynnat både de givarländer och mottagare, som dessa satsningar innefattar. Satsningar på infrastruktur borde ligger nu högt på den politiska agendan i många länder. I vårt land har vi inte kommit lika långt.  

I Sverige borde därför regeringen satsa på infrastruktur i stället för att bara dela ut "helikopterpengar", i vårt land och andra länder som skett hittills och som bara späder på inflationen. Hittills har Sveriges finansminister beslutat om krisåtgärder på 389 miljarder kronor, bara i Sverige, till behovssökande arbetslösa och företag i kris, utan att befrämja de nödvändiga infrastruktursatsningar, som skall få fart på Sverige för att vi skall kunna komma tillbaka ekonomiskt efter pandemin. 

Kina har nyligen tillkännagivit enorma infrastrukturvisioner utanför landets gränser, som till viss del kan komma att gynna Europas infrastruktursektor. De satsar på en Sidenväg på land och en till sjöss. Kina ska sammanlänkas med resten av Eurasien och via Afrika och ända upp till Rotterdam i Nordeuropa via transport-, energi- och kommunikationsnätverk. 

USA:s senat röstade i början av mars 2021 igenom ett stödpaket på 1.900 miljarder dollar som föreslagits av USA:s nya president. Lagförslaget innebär ett stöd på sammanlagt 400 miljarder i engångsutbetalningar till nästa alla amerikanska medborgare (även barn) vilket betyder 1.400 dollar ( cirka en månadslön på 11.500 kronor) till varje enskild person. Arbetslösersättningen förlängs för cirka 9,5 miljoner invånare som blivit av med sina arbeten under pandemin. Ytterligare 350 miljarder går till stöd till delstater och regionala myndigheter. Men några stora infrastruktursatsningar är ännu inte beslutade. 

Sedan den globala finanskrisen 2007 - 2013 är också underhållet av befintlig infrastruktur kraftigt eftersatt i många länder. Ett exempel är att USA nu ska rusta upp LaGuardia flygplatsen och där Skanska fick en stor order.  

Sverige väntar fortfarande på stora satsningar de kommande åren på transport såsom järnvägar och vägar samt energi, särskilt förnybar. Men det handlar också om ledningar för gas och vatten, utbyggnad av hamnar och flygplatser. Dessutom är behovet av sjukhus och skolor stort i både vårt land och i utvecklingsländerna där Sverige borde medverka med egna infrastruktursatsningar, och få betalt för sina tjänster, i större utsträckning än vad som hittills har skett. 

I dag är Sidenvägen (Belt & Road initiativet) som den Nya Sidenvägen också kallas, som sjösattes 2013 handlar om att bygga ny infrastruktur mellan Kina och Europa, med järnväg och via sjöfart och dessutom bygga upp den globala handeln, vilket kallas för "århundradets projekt" den bästa infrastruktursatsningen som Sverige kan vara med att utveckla vidare. Omkring 100 länder och flera multilaterala banker är inblandade i Sidenvägen tillkomst och fortsatta utveckling. Ett projekt som växer fram organsikt och där Sverige och övriga Europa har stora möjligheter att medverka.  

Min uppfattning är att när det gäller nya utmaningar som innefattar infrastruktur är den nya Sidenvägen en väldigt viktig satsning. I dag finns redan plats för de nya tåglinjerna i Tyskland och Polen, varför Sverige borde satsa på en bättre anknytning till både Asien, Mellanöstern och Kina. De redan befintliga tåglinjerna till Kina används redan i dag av företag som Volvo Cars, Ikea och Stora Enso.

Nu är de 3,5 gånger dyrare än sjövägen, men också mycket snabbare. Vi borde enligt min uppfattning se till att Sverige skapar direktlinjer för att minska kostnaderna för våra stora industriföretag. Svenska företag kommer därför att tjäna på att delta i infrastrukturen som byggs och kommer att kunna frakta mycket billigare på nya vägar till Sydostasien. 

När det gäller Mellanöstern kan Sverige göra mycket mer än vad som görs i dag. Irak har historiskt varit en av Sveriges stora exportmarknader. Men handeln har påverkats negativt av de senaste årens konflikt i landet. Under 2019 uppgick den svenska exporten till Irak till totalt 764 miljoner kronor. Importen från Irak uppgick under samma period av närmare 2 miljarder kronor och bestods framförallt av verkstadsprodukter. Sverige har ju redan i dag upprättat ett humanitärt stöd till Irak som uppgår till 560 miljoner kronor för perioden 2017 - 2020. Varför kan vi då inte hjälpa till, och få betalt för våra nya satsningar, genom att hjälpa till med att bygga upp Irak på nytt? 

Vad gör Sverige i dag för att öka våra infrastruktursatsningar till både Asien, Kina och Mellanöstern, när vi har mycket stora möjligheter att utnyttja våra goda förbindelser med Irak och framför allt Kina när vi nu har möjlighet att satsa på höghastighets tåg med hjälp av både Skanskas byggande och kinesisk teknik, som jag och Carl-Åke Utterström redan har skrivit om - som skulle förändra hela Sveriges framtid, i stället för att bara reparera gamla stambanor, under de närmaste 40-50 åren. Sverige har ju redan egna resurser när det gäller både byggande och den högteknologi som vi kan förfoga över, som vi redan visat att vi använder oss av i både USA, Kina och en rad andra länder! 

Mats Lönnerblad 
Författare och skribent i finansrätt