Ibland händer det att en　svensk lag och en　EU-lag　står emot varandra. Då är det　EU-lagen　- som finns inskriven i den svenska grundlagen som gäller - vilket kallas　för　att EU-rätten har företräde framför svensk lagstiftning.　

Den som betytt mest i Sverige för att vi skall följa Europakonventionen i Sverige är Professor em. Jacob W.F. Sundberg. Jag intervjuade honom för första gången torsdagen den 19.6. 2016 efter Sveriges inträda i Europeiska unionen (EU) 1995. Det blev en helsida i Sundsvalls tidning 2016-08-26 med rubriken: "Ett starkare skydd för mänskliga rättigheter."　　

När jag nu träffar honom på nytt den 6.5. 2021 är för att vi skall tala om vad som hänt i Sverige sedan Sverige gick med i EU och följer svenska domstolar EU:s lagar och regler ? Det sker när Sundberg strax skall fylla 94 år i den 29 maj 2021. Han verkar lika pigg och intellektuellt mångsidig, som förra gången vi träffades, och beklagar att Sverige i många fall fortfarande - trots vårt medlemskap i EU - inte följer EU:s regelverk.　

EU:s fördrag kan jämföras med grundlagar i ett land. Alla EU-länder har godkänt fördragen och ska följa dem. Fördragen　sätter ramarna för　EU-samarbetet. Det innebär till exempel att EU-länderna bara ska ta beslut på EU-nivå　i de frågor　som finns med i fördragen. Där anges också vem　som har rätt att fatta beslut och hur　beslutet ska gå till. EU-domstolen hjälper till med att tolka EU:s lagar och　regler. Sverige som medlemsland kan hamna i EU-domstolen om vi inte följer EU:s lagar och regler.　

När Sverige och de andra EU-länderna samt EU:s institutioner tillämpar gemensamma EU-lagar ska de ta hänsyn till individens fri- och rättigheter med utgångspunkt från mänskliga rättigheter. Dessa rättigheter samlas i EU:s stadga om de grundläggande fri- och rättigheterna, även kallad rättighetsstadgan.　

Stadgan är uppdelad i sju avdelningar och spänner över en mängd olika frågor: Från förbud mot dödsstraff och tortyr till skydd av personuppgifter och rätten till utbildning. Den som anser sig ha blivit behandlad på ett sätt som strider mot rättighetsstadgan kan vända sig till domstol i det egna landet.　　

Sundbergs tillträde till professuren i Allmän rättslära i Stockholm skedde mitt under den värsta epoken präglad av studentupproret i Paris. Karakteristiskt för den tidens socialistiska studentmentalitet var en allmän nedvärdering av advokater och domare. Resultatet blev att Sundberg på eget initiativ inrättandet av en ny juridikkurs: "Övningen: Sporrong Lönnroth." som innefattar hur Europakonventionens om de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna (EKMR) skall tolkas, som han personligen ledde under 20 år.

Kursen var inriktad på att stärka advokater och domares roll genom att börja följa Europakonventionen när den svenska rättvisan brister. Han bidrog så småningom till att i sin kurs inkludera deltagare i denna kurs till alla fem nordiska länder och att Sverige gick med i EU och tvingades skriva in Europarätten och Europakonventionen i den svenska grundlagen.　

Den pedagogiska metoden i Sporrong Lönnroth kurserna som Jacob Sundberg inledde kunde t o m åstadkomma en avgörande förändring av det svenska rättssystemet , nämligen skadeståndsrätten. År 2000 stämde Pehr Lundgren svenska staten med yrkande och skadestånd för dröjsmål med prövningen, eftersom Europakonventionen numera är svensk lag och därmed jämlikt med artikel 6 förelåg laglig grund för svensk domstol att utdöma ideellt skadestånd för konventionsbrott. I HD tillerkändes slutligen Lundgren skadestånd med 800.000 kronor jämte ränta, i ett mål som pågått i mer än fem år som rörde ett konkursärende.　

I ett annat pågående mål DNR 2021- 1117 som handlar om ett tvistemål mål som skulle kunna avgöras på tre månader men pågått i sex år har käranden överklagat målet till Högsta domstolen och anmält målet till Justitiekanslern för att få frågan prövad om ett må där domaren i målet vare sig brytt sig om i förberedelsen av målet att följa avtalslagen, EU:s direktiv, Europakonventionen EU:rätten. Käranden har därför begärt ideellt skadestånd av staten genom JK och bett att målet måste tas om från början. Men där försvarar sig den nuvarande JK denna typ av mål kan inte handläggas av JK utan måste ske genom enskilt åtal. JK:s beslut går heller inte att överklaga.　

Justitiekanslerns bedömning är att så länge målet är under rättslig prövning kan det inte fastställas om det förekommit några brister, trots att bristerna tydligt framgår i en mellandom som redan vunnit laga kraft, och tydligt visar hur stora bristerna är, som gör att käranden kommer att bli rättslös inför huvudförhandlingen. Därför så borde ju hela målet tas om från början. 　

I detta fall verkar det som inte Justitiekanslern tagit del av NJA 2003, s 217 så tog Högsta domstolen ett viktigt steg - som Jacob Sundberg - tidigare skrivit om. Då sade HD att i vissa fall är det nödvändigt att frågan om ekonomisk ersättning prövas här i Sverige för att Europakonventionens krav på ett effektivt rättsmedel skall bli uppfyllt. I detta avgörande alltså - NJA 2003 s 217 - så gjorde man ett viktigt vägledande uttalande, nämligen att enligt traktatsrättsliga principer måste skadeståndsrättsliga principer här i Sverige tolkas föredragskonformt.　

Europadomstolen slår ju fast: Svensk domstol ska utdöma skadestånd vid konventionsbrott. Ersättning skall ju utgå för sådan ekonomisk och ideell skada som härrör sig från kränkningar av konventionen. Svenska domstolar synes generellt inte tagit till sig denna slutsats vare sig i överklaganden eller i prövning i HD. Därför är Grand Chamber avgörandet i T.R och K.M mot Storbritannien (dom 10.5. 2001) mycket välkommet, som JK borde ta till sig i stället för att avvisa, de många mål som man hittar på olika orsaker till för att inte pröva.　

Vad Jacob Sundberg visar är ju att Sverige nu sedan vi blivit medlemmar i EU måste lära sig att stå för sin egen rättsordning och när den brister måste det kunna ske rättelser, som inte skett i många ärenden som jag själv tagit del av när jag agerat som vice ordförande för Medborgarrättsrörelsen i Sverige - sedan ett kvarts sekel - och sedan jag avgick från styrelsen fortfarande skriver artiklar i MRRs medlemstidning, i mina böcker och i både svensk fackpress och dagpress.

Mats Lönnerblad
Författare och och skribent i finansrätt