Bakgrund　

Under den hemmagjorda svenska bank- och finanskrisen 1987 - 1993 som jag som företagare, författare och skribent i finansrätt tidigare skrivit om i flera av mina böcker och många artiklar - likviderade Sverige 60.000 friska företag - när det var de svenska krisbankerna som var på obestånd. 400.000 jobb gick förlorade. De nervösa bankerna utgick från företagens bokförda tillgångar och om dessa inte visade tillräcklig säkerhet för lämnade krediter försattes företagen i konkurs eller panterna togs in.

Ingen hänsyn togs till den utvecklingspotential som många av dessa företag hade. Ingen domstol brydde sig om att det fanns immateriella tillgångar i den löpande verksamheten som ofta gjorde de dominerande tillgångarna, eftersom dessa inte var upptagna i bokföringen. Rättegångarna avlöste varandra enligt löpande bandprincipen. Tvåtusen rättegångar mot den dåvarande Nordbanken, bara i Stockholms tingsrätt, när krisen var som värst.　

Kränkning i artikel 1 i Europakonventionen (EKMR)　

På den tiden var Sverige fortfarande inte medlem i EU. Regeringen tillät sig de krisbanker som själva var på obestånd - att i stället för att själva begära sig själva i konkurs - försatte de sina företagskunder i konkurs, vilket inte längre borde gå att göra eftersom Sverige numera konstaterat hur stort värdet är i de immateriella tillgångarna och genom Sveriges medlemskap i och att Europakonventionen (EKMR) stipulerar:　

Det finns olika sätt att kränka artikel 1 som inte längre kan tolereras i vårt land. Ett exempel är uppenbara brott mot avtalslagen, där jag redan skrivit om undertecknade och bevittnade avtal av kunniga jurister som aldrig följts, vilket orsakar stora ekonomiska förluster för de som drabbas. I sådana fall gäller det att domstolarna - när det uppstår en ekonomisk tvist skall följa Europarätten och EU:s direktiv och kunna ställas dem till svars för de avtalsbrott som begås inom en rimlig tid - vilket tyvärr inte beaktats i många mål jag skrivit om.

Följer inte domstolarna själva de bestämmelser som finns i avtalslagen, Europarätten (som numera finns med i den svenska grundlagen) eller EU:s direktiv blir ju den som drabbas oskyldigt av med sin både sin egendom och sina inkomster, utan att kunna försvara sig i domstol vilket är ett uppenbart brott mot artikel 1.　

Det finns andra fall som jag också skrivit om som rör ogiltiga förvärv av hela aktiebolag. Finns det inga kontrakt - som visar att aktieöverlåtelser har skett och att avtalen godkänts av alla parterna - finns det heller ingen affärsuppgörelse - utan det som har skett utgör en uppenbar kränkning av artikel 1. Av detta framgår att en fysisk person i rollen som innovatör och entreprenör och ägare till de juridiska tillgångarna i ett bolag, såväl materiella som immateriella har rätt att dessa tillgångar skall lämnas okränkta vilket fortfarande inte sker i många fall jag skrivit om .　

Artikel 6 - Rätten till en rättvis rättegång.　

Att inte bevilja prövningstillstånd i hovrätt eller kammarrätt där samtliga dispensfall är uppfyllda och att inte besluta om att uppta ett mål till omprövning i dessa fall kränker den sökandes rätt till en "rättvis rättegång. Artikel 6 klargör tydligt:　

Här brister många svenska domstolar i både kunskap och stringens. Jag har skrivit om flera fall när domstolen inte beviljar prövningstillstånd, utan att referenten i målen ens förstått vad målet handlar om. Jag har skrivit om flera fall där mål som bara skulle kunna avgöras på några månader tagit flera år i anspråk, utan att den aktuella domaren förstått vad målet handlar om, vilket också strider mot artikel 6.

Artikel 45- Skäl för domar och beslut　

I alla de fall där hovrätten lämnar avvisande beslut utan några som helst motiveringar är min uppfattning att det måste ske någon form av prövning i hovrätten när inga beslut lämnats för att följa enligt artikel 45 EKMR. Hur skall annars parterna kunna ta ställning till vilka vidare åtgärder som måste vidtas när prövningen bara lämnar efter sig stora frågetecken? Felaktiga domslut måste ju rättas till genom omprövning i högre instans enligt gällande lagstiftning som numera inte sker i många mål jag tagit del av.　

Sammanfattning　

Sverige påstår sig vara en demokratisk rättsstat. Sverige måste därför börja uppfylla kraven för att tillämpa Europarättens regler och direktiv enligt ovan. När det gäller de immateriella rättigheterna som svenska domstolar inte tog någon hänsyn till under den tidigare hemmagjorda bankkrisen har det skett en total omvärdering av många företags verkliga värden.　

Näringsdepartementet har efter en omfattande investeringar och verkställt en utredning (SOU 2015:16) som många svenska domstolar - fortfarande inte känner till eller bryr sig om att ta hänsyn till i olika tvistemål som jag skrivit om för att göra både domstolarna och företagen medvetna om att de immateriella tillgångarna kan utgöra så mycket som 80 procent av ett företags marknadsvärde!

Svensk demokrati är sårbar och ingenting kan längre tas för givet i vårt land. Annie Lööf (C) och Linda Modig (C) delar min uppfattning om vad som måste göras som de skriver om i Dagens Nyheter. (DN 2021-08-30) Det första är att värna Sveriges grundlag med en författningsdomstol som jag redan skrivit om som styrelsemedlem i Medborgarrättsrörelsen i Sverige - under ett kvarts sekel - och i åtskilliga publicerade artiklar i både dags och fackpress.　

Domstolarnas oberoende behöver stärkas och domarna måste sluta med sina extraknäck när de inte ens hinner med alla de mål som numera måste avgöras i tid. Domstolarnas oberoende är en förutsättning för att alla skall behandlas lika inför lagen och garanteras en oberoende och rättssäker rättegång. Dessutom anser vi alla tre att det behövs en författningsdomstol med uppgift att kontrollera om lagar som strider mot grundlagen (där Europarätten numera ingår) och som har befogenhet att förklara lagar ogiltiga som inte överensstämmer med Europarätten, Europakonventionen och EU:s direktiv.　

Sveriges liberala demokrati står stark med våra demokratiska och rättsstatliga institutioner och därmed de rättigheter de skyddar - är fortfarande alltför sårbara - när inte de svenska domstolarna fortfarande lärt sig att anpassa sig till de grundläggande rättigheter och skyldigheter som Europakonventionen utgör, som måste åtgärdas för att vi på nytt får ett svenskt rättssystem som håller måttet. Det gäller både brottsmål och tvistemål.

Mats Lönnerblad
Författare och skribent i finansrätt