[Hemsida] Skadeståndsanspråk mot svenska staten Av Mats Lönnerblad - Ledaren - 2022-02-05
Enligt 42 kap. 8 § andra stycket i rättegångsbalken skall rätten, vid förberedelsen verka för att alla tvistefrågorna blir klarlagda, efter målets beskaffenhet och att parterna ges rätten att ange allt som de vill åberopa i målet i både i samband med förberedelsen och i kommande huvudförhandling enligt de regler som gäller för den fria bevisprövningen som gäller i vårt land. Avbildad. Mats Lönnerblad Rätten ska vidare genom frågor och påpekanden försöka avhjälpa alla otydligheter och ofullständigheter i de framställningar som hittills gjort från bägge parter. Denna verksamhet brukar benämnas i den processledning - som tingsrätten är förpliktigad att följa - men som man fortfarande inte följer i många tvistemål mellan parterna som jag tagit del av och redan skrivit om. Tingsrätten har nu utlyst målet till huvudförhandling, som artikeln i detta mål handlar om, utan att svara på några frågor vilka lagar och bestämmelser - som redan åberopats i detta mål som gäller hur förberedelsen i denna form av tvistemål - måste tas upp redan i förberedelsen och handläggas för att bägge parter skall kunna erhålla "en rättvis rättegång" enligt den svenska avtalslagen, Europadomstolens och Europakonventionens bestämmelser, som numera finns fastställd i den svenska grundlagen, efter Sveriges medlemskap i EU.. Det åligger tingsrätten att ingripa för att avhjälpa otydligheter eller ofullständigheter i det som parterna anför. Slutligen bör tingsrätten vidta ytterligare åtgärder innan de slutligen kan avgöra målen i kommande huvudförhandling - som fortfarande inte har skett efter 7 års förberedelser i två tingsrätter - i ett aktuellt och pågående mål i tingsrätten, där tingsrätten fortfarande inte förstått att vad målet handlar om att svarande gjort sig skyldig till grova avtalsbrott som strider både mot avtalslagen, EU:s direktiv och Europakonventionen (EKMR) och den svenska grundlagen. Sker inte alla klargöranden i dessa frågor - redan under förberedelsen i målet kring dessa brott mot Europakonventionen - och tingsrätten dessutom avvisar skriftlig bevisning, som klargör vilka avtalsbrott och kontraktsbrott som har begåtts - där kärandena har rätt att utfå ut all bevisning enligt två skriftliga avtal som tillåter käranden att granska svarandens bokföring ensam eller tillsammans med sin revisor - som inskickats till rätten redan i stämningsansökan - som är bevittnade av jurister - Två avtal, som löper under 11 år som bägge parterna skriftligen har godkänt, och kärandens revisor och bokföringsbyrå tagit del av - till kärandens fördel - utgör detta grova rättegångsfel från tingsrättens sida som fortfarande inte åtgärdats. Målet måste i så fall tas om från början eller rättas till, genom nytryck av tingsrättens sammanfattning, innan huvudförhandling och redan i första rättsinstans kan äga rum. Enligt 3 kap. 2 § 1 i skadeståndslagen ska staten ersätta för ren förmögenhetsskada som vållats genom fel eller försummelse vi myndighetsutövning i sådan verksamhet som staten svarar för. Domstolars handläggning av tvistemål är sådan verksamhet. Enligt Högsta domstolens praxis (se bland annat NJA 2005. s 462 och NJA s.584) kan staten också bli ersättningsskyldig vid överträdelser av Europakonventionen (EKMR) Sverige har en förpliktelse att gottgöra en överträdelse av konventionen genom en rätt till skadestånd - ska skadestånd i första hand utgå med stöd av 3 kap 2 § skadeståndslagen. Enligt artikel 6.1. i Europakonventionen har var och en vid prövningen av hans eller hennes civila rättigheter och skyldigheter eller vid en anklagelse om brott rätt till domstolsprövning inom skälig tid. Frågan om rätten till rättegång inom skälig tid har åsidosatts ska enligt Europadomstolens praxis avgöras genom en helhetsbedömning där hänsyn tas till samtliga omständigheter i det enskilda fallet. Förutom den totala handläggningstiden beaktas särskilt vid bedömningen målets komplexitet, parternas agerande, domstolarnas handläggning av målet samt vad som stått på spel för den enskilde. Inom ramen för bedömningen av domstolarnas handläggning av målet fäster Europadomstolen särskild vikt vid om det har förekommit längre perioder av inaktivitet. För svensk del bedömde Europadomstolen i målet Martin Denev v. Sweden (Application no 254199/94) att en kränkning av artikel 6.1. i konventionen hade förekommit då det hade tagit regeringsrätten nästan två år att pröva frågan om prövningstillstånd. Målet var okomplicerat och dröjsmålet hade inte föranletts av sökanden. Särskild vikt lades dock vid att det rörde sig om ett mål om mönsterskydd där skyddstiden (om ansökan bifalls) endast gäller under fem år från ansökningspunkten. Den totala handläggningstiden uppgick i detta mål till tre år och nio månader. Mina frågor som fortfarande inte har besvarats på ett tillfredsställande sätt av den tingsrätt som numera bara borde handla om kraven mot käranden för länge sedan varit föremål för avgörande från tingsrätten om vilka regler som finns i de bägge avtalen mellan parterna som fortfarande inte följts och därför borde tas upp redan i förberedelsen av målet vilket fortfarande inte har skett. Det gör att käranden i detta mål till slut tvingas vända sig till svenska staten för att begära ersättning genom ideellt skadestånd för de grova rättegångsfel som begåtts i den tingsrätt som numera är utsedd att utreda hela ärendet i en kommande huvudförhandling men där de grova rättegångsfel som skett, fortfarande inte åtgärdats som sig bör. Mats Lönnerblad
Mina böcker: Från bankkris till börskris, 2003 Läs vidare: "System 3R-affären" - Ett verk av manschettbrottslingar |
Hemsida |