I Ekonomihandboken skriven av Johan Ehrenberg och Sten Ljunggren (ETC förlag) som handlar om ekonomi och politik, delar författarna mina egna synpunkter om den spekulativa ekonomi som för närvarande dominerar både Sverige och den övriga fria världen. 

Johan Ehrenberg, född 1957, är en av Sveriges mest kända kritiker av de nyliberala idéer som fått allt större dominans i Sverige. Han är författare till flera verk. Sten Ljunggren, född 1951, doktor i företagsekonomi, har också gjort sig känd genom den konsekventa kritiken av planekonomin, samtidigt som han har arbetat med analyser av den extrema vinstutvecklingen - på lönernas bekostnad - under flera årtionden. Ljunggren är författare och verksam vid Uppsala universitet.

De senaste decennierna har vi sett en utveckling över världen där vinsterna har stigit, de offentliga sektorerna bantats och där löntagarna pressats tillbaka. Samtidigt har inte investeringarna i verklig infrastruktur stigit för att befrämja välfärden jämfört med perioden innan. Tvärtom har de minskat. Pengar och förmögenheter försvinner ju inte, de har tvärtemot ökat ordentligt sedan 80-talets början. Pengarna har i stället gått till en våldsam spekulationsekonomi som vi måste försöka få stopp på.

Vad är spekulation? Att spekulera är att gissa. Att gissa hur en aktie ska utvecklas på en börs, att gissa hur hög räntan är om några månader, ett halvt år eller flera år. Att gissa vilken häst som skall vinna nästa lopp på Solvalla eller att gissa vilket värde som kryptovalutorna har i dag i morgon eller i framtiden. Spekulation är enligt min mening, som också delas av de bägge författarna till Ekonomihandboken, i grunden detsamma som ett spel, ett gigantiskt lotteri, som författarna Ehrenberg och Ljungberg uppfattar det, ett kasino.

Poängen med ett kasino är att alla går dit i tron att bli rika. Om alla råkar satsa på rätt nummer så vinner alla (och banken förlorar). Det har vi sett under den svenska självförvållade bankkrisen 1987 - 1993 som är den största ekonomiska kris som Sverige någonsin upplevt och där både företagen och allmänheten fick betala priset för de svenska krisbankernas vårdslösa kreditgivning. Det har vi också sett under den globala bankkrisen 2007 - 2013. Samtidigt har några blivit rikare. Oftast är det redan besuttna kapitalister som redan från början varit rika och "kan spelet". Om alla köper en viss aktie eller fastigheter när värdena stiger så blir deras förmögenheter större. Men det är bara de som säljer, innan aktierna eller fastigheterna sjunker som blir vinnare. 

Världskraschen år 2007 började med att bankerna i USA föll när tillräckligt många ifrågasatte de värdelösa säkerheter de hade för lån till bostäder. För att säkerheterna skulle vara "säkra" krävdes ständigt ökade bostadspriser. När det inte skedde började säkerheterna spricka inifrån. Det är i grunden ett sjukt system. I stället för att pengar investeras i nya bostäder och företag. 

Faran med spekulation enligt författarna är att de flesta som deltar faktiskt blir förlorare. Det innebär att det flesta som deltar faktiskt blir förlorare. Det är därför det blir ekonomisk kris i världen, med jämna mellanrum. Det innebär också att spekulationen koncentrerar kapitalet ännu mer, men också att majoriteten av våra resurser aldrig kommer till användning utan bara snurrar runt i ett pengaspel. Vi använder inte den rikedom vi har utan jagar bara snabba spekulationsvinster. Det handlar inte bara om aktier och valutor.

Hela den stora svenska bankkrisen 1987 - 1993 var resultatet av flera års spekulationsekonomi som jag redan skrivit om i flera av mina böcker. Ett hus som bara för några år sedan kostade 10 miljoner kronor kostar i dag det dubbla utan att något i huset har förändrats. Enda orsaken till värdestegringen var att "marknaden hade stigit" Det vill säga att de besuttna ägare som hade spekulerat ville att köparna skulle köpa när det var dags några år senare. 

Det finns en väg ut ur detta träsk. Som Abraham Lincoln och några amerikanska ledare hittade: Staten måste återta makten över penningpolitiken från bankerna. De pengar som i dag skapas av bankerna sker ju med hjälp av bokföringsposter och investeras ju för deras egen räkning. Det globala banksystemet, som en gång i tiden erbjöd produktiva lån till bostäder, företag och industrin har i dag blivit en gigantisk vadslagningsmaskin.

Sverige måste hitta tillbaka till ett nytt Bretton Woodsystem Abraham Lincoln skapade och som försvann på 1970-talet för att ersättas med ett nytt system där varje land bestämmer över sin ekonomi. Vi måste komma bort från det nätverk som är skapat genom anonymt finansiellt spindelnätsvävande som i dag kontrolleras av en handfulla globala bankirer som styr det finansiella systemet. Alla, människor, företag, stater och främmande länder i den fria världen har alla blivit slavar bundet vid bankirerna kreditrep. 

Mats Lönnerblad 
Författare och skribent i finansrätt 

Läs vidare: "System 3R-affären" - Ett verk av manschettbrottslingar