I en av mina senaste debattartiklar har jag redogjort vad som händer när svaranden i två helt skilda tvistemål lyckas stjäla kärandens företag och deras kunder. I det ena fallet genom att lägga beslag på aktierna och fastigheterna i företaget och kunna sälja det vidare med god förtjänst. I det andra fallet - genom att bryta ett elvaårigt avtal, stjäla företagets kunder - så att företaget tvingats gå i konkurs. I bägge fallen handlar det om två välkända aktiebolag.　

Manschettbrottslingarna　i dessa processer　tvingades anlita två försvarsadvokater i bägge tvistemålen, under hela tiden dessa processerna pågått - som tagit alldeles för lång tid i anspråk - där försvarsadvokaterna i bägge fallen - inte brydde sig om att följa advokatsamfundets regelverk om god advokatsed som stipulerar att: Advokater får inte främja orätt, vilket i det ena fallet resulterade i ett frikännande från advokatsamfundet. I det andra fallet har tvistemålet ännu inte anmälts till advokatsamfundet. I det fall som anmälts är det lätt att konstatera att Sveriges advokatsamfund - fungerar som en fackförening som försvarar sin medlemmar till varje pris - i de allvarliga brott som har begåtts mot kärandena.　

För att vinna processerna i domstol använde sig försvarsadvokaterna av de vanligaste knepen. I det ena fallet genom hävda att det entreprenörens företag var på obestånd och inte var värt någonting alls, trots att kuppmakarna senare kunde säljas vidare för med än 300 miljoner kronor, i ren vinst. I det andra fallet hävdade försvarsadvokaterna att svaranden hade en motfordran, mot den självständiga handelsagenten vars anspråk samma försvarsadvokater hade lagt ner i en annan domstol, och sedan valt att inte överklaga, men ändå tog upp samma fordringsanspråk i den domstol där svaranden hade sitt säte.　

Det första fallet handlar om en Entreprenör, företagare och uppfinnare som än gång startat företaget och utvecklat det till ett framgångsrikt världsföretag i sin bransch. Han kunde skriftligen bevisa att de som stal hans företag i själva verket inte hade betalt en krona för företaget, och dessutom använt företagets egna medel för att lägga beslag på företaget. När han begärde editionsföreläggande - redan i första rättsinstans - fick han inte denna begären beviljad. Sedan målet överklagats till hovrätten var det det hovrättsråd som inte beviljade prövningstillstånd, i själva verket en tidigare ordförande i de bägge försvarsadvokaternas företag och samarbetade med dessa advokater i skiljedomsärenden. Således en uppenbar jävsfråga - som vare sig hovrätten eller Högsta domstolen ville pröva - när målet överklagades till högsta rättsinstans i denna tvist.

I tvisten var också en statlig stiftelse inblandad　som var förbjuden att köpa företag, och entreprenören kunde också visa att inte någon av de inblandade" köparna" i själva verket ägde rätten att förvärva företaget och att något köp i själva verket aldrig kommit till stånd i något av fallen. Den statliga stiftelsen försvarade sig med hjälp av samma advokater som var engagerade i själva huvudtvisten mellan parterna då käranden anmälde ärendet till regeringen och näringsdepartementet. Vad som då framkom är att det dåvarande kanslirådet med svar på frågan　hur　och　när　den statliga stiftelsen kunde bli delägare till kärandens bolag är att han medvetet lämnat felaktig information för att dölja sanningen.　

Det andra fallet handlar om en Handelsagent　som tvingades byta till ny huvudman　för att få större tekniska resurser. Sedan han bytt huvudman råkade han illa ut redan från starten. Han hade tidigare varit verksam som handelsagent under åtta år - för en annan huvudman - Den enda orsaken till att byta till ny huvudman, var att han hade flera stora världsföretag i både Sverige och utomlands som sina kunder, som exporterade sin produkter på en världsmarknad. Kunderna krävde- att han skulle byta till ny huvudman - för att kunna ge dem bättre service på en världsmarknad. Handelsagenten som tidigare arbetat i enskild firma startade då ett bolag för att bättre kunna ta hand om alla sina kunder i både Sverige och utomlands.

För att vara säker på att vara skyddad　skrev handelsagenten och huvudmannen på ett ursprungsavtal och ett tillägg till detta avtal som gällde under 11 år. Avtalen upprättades och bevittnades av två jurister, som både stipulerade hur mycket provision han skulle för sina tjänster. Vem som skulle svara i telefon när uppdragen skulle offereras och hur varje uppdrag skulle orderbekräftas. Handelsagenten bekostade telefonen till sin nya huvudman vars huvudkontor inte var i Stockholm. Huvudmannen lovade att uppfylla kontraktets alla villkor. För att vara säker på att vara skyddad gick handelsagenten med i Handelsagenternas förbund.

Vad som hände var att huvudmannen　redan från inledningen av samarbetet inte följde någon del av avtalet. Ibland svarade han inte på de samtal som kunderna ringde in. Agenten blev i dessa fall tvungen att själv ta tag i ärendet för att få in uppdraget. Den provision på 30 procent som blivit utlovad fick handelsagenten aldrig, trots att huvudmannen kunde lämna denna vinst till några av sina andra kunder, som dessutom inte hade samma företräde som handelsagenten. Överenskommelsen i kontraktet att agenten varje år skulle få granska huvudmannens bokföring - ensam eller tillsammans med sin revisor godkändes aldrig - trots att EU- direktiv som åberopades i rätten inte heller följdes som ger agenten denna rätt. Och när fallet skulle avgöras i huvudförhandling fick käranden vara sig åberopa de vittnen som kunde vittna till hans fördel.　

Den fråga som jag ställer mig: 　Är det lagligt?　Att undanhålla bevis som har betydelse för den som skall vinna målet ? Svaret är nej ! Både advokater och vittnen i både brottsmål och tvistemål är skyldiga att sanningsenligt svara på alla frågor från såväl motparten som domstolen om vilket underlag man har tillgång till. Domstolen är även skyldig att besluta att en part måste lämna ut handlingar till den andra parten om detta har betydelse för vem som skall vinna målet. Det är detta som kallas för editionsplikt. Om man inte följer beslutet om edition och vägrar att lämna ut handlingarna, som har skett i dessa mål som jag nu skriver om kan man både råka ut för att få fängelsestraff och ålagd att betala vite. Min uppfattning är att när svenska domstolar dessutom hjälper till att undanhålla skriftliga bevis som skyddar de ekonomiska manschettbrottslingar som härjar i vårt land måste brottsoffren skyddas. De bägge rättegångarna fick - trots inlämnade bevis som aldrig beaktades i domstol - inte heller prövningstillstånd redan i andra rättsinstans - Därför måste även de grova rättegångsfel domstolarna gör sig skyldiga till snarast åtgärdas, för att Sverige skall kunna få ett förbättrat rättssystem. Som vi skall kunna lita på !

Mats Lönnerblad　
Författare och skribent i finansrätt 　

Mina böcker:

Från bankkris till börskris, 2003
Från folkhem till fattigstuga, 2004
Nollkoll, 2005
Härdsmälta, 2005
Falskspel i affärer och politik, 2006
Pengarna eller livet, 2007
Finansfrossa, 2008
Pyramidspel, 2009