Ämbetsmannaansvaret　som den dåvarande statsministern Olof Palme avskaffade 1976,framhöll både statliga och lokala tjänstemännens ansvar för sin myndighetsutövning. Den som missbrukade sin ställning eller försummade sina åtaganden kunde ställas under straffrättsligt ansvar på ett mer långtgående sätt än vad som är möjligt med dagens regler. Allvarliga tjänstefel i våra domstolar enligt dagens regler för tjänstefel beivras inte som de borde. Det betyder att domare som inte följer lagens bestämmelser och lagar inte straffas. Statliga tjänstemän som missbrukar sin ställning och de lagar som omfattar deras verksamhet inte heller längre straffas för sina försyndelser, fram till nu. Därför måste ett straffansvar i förhållande till vilka fel som begås och konsekvenserna av dessa fel beivras på ett helt annat sätt än vad som sker i dagens Sverige.　

Förslag till riksdagsbeslut　om införande av ämbetsmannaansvar har också framförts av riksdagskvinnan Linda Nordquist (2019/20:320) I likhet med mig framför hon krav på att återinföra ett straffansvar för tjänstemän i offentlig tjänst. Och anser att det offentliga behövs som skyddsnät för invånaren, men har också en oerhörd makt. Domstolsbeslut i både brottsmål och tvistemål i olika instanser och myndighetsutövning handlar ju om verkliga människors verkliga liv. Före ämbetsmannareformen 1976 framhöll ämbetsmannaansvaret mycket tydligt tjänstemans personliga ansvar för i myndighetsutövning och sina fattade beslut. De högre tjänstemän som missbrukade sin ställning eller försummade sin åtaganden kunde då ställas till ansvar på ett mer långtgående sätt än vad som är möjligt med dagens regelverk för tjänstefel. Bland påföljderna fanns disciplinpåföljd, böter och fängelse. Men även avsättning och suspension som jag tycker är rimligt att återinföra i den svenska lagtexten med tanke på de många tjänstefel som begås både i våra domstolar och i offentlig förvaltning får allvarliga konsekvenser för de som drabbas.　

Återinför tjänstemannaansvaret　hävdar också riksdagsmännen Kjell- Arne Ottosson och Larry Söder (båda KD) i en motion (2020/21:695) De anser i likhet med mig själv att myndighetsaktivismen spänner över ett brett spektrum av ämnesområden, ibland väcker de kanske mest irritation, men för näringsidkare handlar det mest om möjligheten att försörja sig på sin verksamhet. Myndighetsaktivismen urholkar förtroendet för myndigheternas oberoende och ytterst för demokratin som metod för att påverka de offentliga beslut som styr vardagen för näringsidkare. Därför är det angeläget att återupprätta de oväldiga ämbetsidealet, med allvarliga påföljder för de grova fel som begås.　

En enig riksdag beslutade 2018　att det tidigare nedmonterade tjänstemannaansvaret ska stärkas igen. Tyvärr upplever jag att regeringen hittills uppvisat synnerligen lågt engagemang i ärendet. När lagen om tjänstemannaansvaret nu skall formuleras får inte frågan om tjänstemannaansvarets straffpåföljder inte gömmas undan på nytt. Sveriges nya justitieminister Gunnar Strömmer som var med och startade　Centrum för Rättvisa måste se till att det tjänstemannaansvar som nu skall införas på nytt är tydligt och att de som felar i sin myndighetsutövning får de straff de förtjänar eftersom de många fel som fortfarande sker inte medföljer några skärpta straff för de myndighetspersoner som slarvar och missbrukar sin ställning utan att ställas till svars för vad de ställer till med.　　

Min egen uppfattning är många tror　att lagar som inte följs i Sverige - bara finns på pappret - eftersom de fortfarande inte tillämpas som de borde. Sedan 1976 finns ju inte några ordentliga påföljder för de tjänstefel som uppkommer, eftersom tjänstemannaansvaret längre existerar i Sverige. Det är detta som vi snarast borde ändra på eftersom vare sig advokater - som förpliktat sig "att inte främja orätt" för att kunna bli advokat, domare som svurit på att följa direktiv och lagar eller statliga och kommunala ämbetsmän tillåtet sig att stå över och inte tillämpa befintliga europeiska och svenska lagar som inte följs i många av de rättegångar jag genom åren skrivit om i mina artiklar och böcker följt på plats i min egenskap av ordförande i de två ideella organisationer som jag varit med och startat och där jag fortfarande är verksam som ordförande.　

Mats Lönnerblad　
Författare och skribent i finansrätt