Andra kraftiga prisfall inträffade i början av 1900-talet, minus 41 procent med en inflation på 94 procent, och under 30 talets allvarliga finanskris och andra världskriget, inflation på 30 procent och prisfall 43-51 procent. Den kraftiga prisuppgången på fastigheter i Sverige sedan 1990-talet är historiskt sett långt ifrån unik. Under exempelvis första halvan av 1600-talet växte Sverige kraftigt och den starka tillväxten påverkade i högsta grad fastighetspriserna redan då. Fastighetspriserna från olika sekler visar dessutom att de år 2000 realt var något lägre än hundra år tidigare, Vidare behövde en arbetare år 2021 jobba en fjärdedel av vad en arbetare behövde göra för att köpa hus på 1860-talet, och endast marginellt längre än på 1400-talet. 

Redaktörerna för boken har varit Rodney Edvinsson som är professor i Ekonomisk historia vid Stockholms universitet, Tor Jacobson som är seniorrådgivare vid Riksbankens forskningsenhet och Daniel Waldenström som är professor i nationalekonomi vid Institutet för Näringslivsforskning. Totalt har elva ekonomer medverkat i boken. Författarna hävdar att finanskriser beror på missväxt, krig och omständigheter som inte går att skydda sig mot. Men kraschen 1929 mellan två världskrig orsakades enligt vår åsikt av ren spekulation vilket även gällde den globala finanskrisen 2007 - 2013. Spekulation är en omständighet som det går att skydda samhället mot med regleringar av banker och värdepappershandel. 

Den kraftiga prisuppgången på fastigheter i Sverige som bidrog till att skapa Sveriges största bankkris genom tiderna under 1987 – 1993 är långt ifrån unik sett till historien, den orsakades av ren spekulation och en hejdlös höjning av fastighetspriserna i vårt land tillsammans med en lika hejdlös räntehöjning på 500 procent. Alla de svenska storbankerna, med undantag av Handelsbanken, befann sig i en allvarlig obeståndssituation och fick räddas av svenska staten, företagen och skattebetalarna. 

Även om författarna inte nämner spekulation, visar den statistik som presenteras tydligt vad som händer när spekulation får råda i stället för långsiktiga investeringar. Men Sverige är inte ensamt. Den ekonomiska styrningen av ekonomin är densamma i hela västvärlden. Vi hävdar att det måste bli slut på den spekulationsekonomi som styr västvärlden. Då skulle Sverige på nytt kunna bli ett ekonomiskt välfärdsland genom satsning på ekonomiskt långsiktiga beslut. När spekulationsekonomin dominerar vårt land blir det kortsiktiga beslut vilket skapar de stora och återkommande bankkriser som svenska folket och företagen får betala priset för. 

Den vårdslösa spekulationen inom fastighetsbranschen är i dag något  som medverkar till att skapa varje ny finanskris, utom i de länder där det råder farsoter och krig. Förutom mynt, så skapas nu våra pengar i hög grad som lån till spekulation på fastighetsmarknaden, vilket gäller både bostadsrätter, privata enskilda fastigheter och stora fastighetsbolag, som agerar på en internationell marknad. Och det är storbankerna som skapar penningtillgångarna i vårt land mycket mer än Vårt lands riksbank Det är expansionen av penningmängden, som i sin tur driver upp priserna, och plundrar köparna på pengarnas värde. Vårt nuvarande penningsystem är inte vad man har fått oss att tro vad det är. Riksbankens roll i det finanssystemet har minskat i betydelse. Det är världens mest inflytelserika centralbank, den amerikanska privatägda Federal Reserve som styr marknaden i västvärlden. 

Sverige tillhör numera inte den inre klubben. Sveriges första bank, den Palmstruckska banken grundad 1656, får år 1661 rätten att ge ut de första banksedlarna i Europa, men med för mycket sedelutgivning gick det snabbt överstyr. Följden blev inflation och bankkrasch. Den svenska Riksbanken går tillbaka till 1668, då den bildas som världen första centralbank för att ta hand om den penningutgivningen efter denna bankkrasch. (1) År 1975 ratificerades en ny grundlag som avskilde Riksbanken till en självständig organisation skild från den politiska makten trots att den är ägd av Riksdagen. 

Vår uppfattning är att Riksbanken har ett socialt ansvar, men har släppt för mycket makt över penningutgivningen till en inre cirkel av de banker som spekulerar i stor skala och inte satsar på långsiktiga projekt som skulle gagna landet på ett mycket bättre sätt. Den nya Riksbankslagen antagen den 23 november i år gör inte den saken bättre, trots att det drar ihop sig till storm på spekulationsmarknaderna. Europeiska centralbankens rapport för november om den finansiella stabiliteten varnar för en krasch (kallad "oordnade korrigeringar" eller på engelska "disorderly adjustments"), utlöst av deras egen stramare (räntehöjande) politik (2). 

Den svenska marknaden avseende företagsobligationer har vuxit alldeles för snabbt i Sverige. Emissionsvolymerna var rekordstora under 2021. De är just sådana obligationer i EU som ECB varnar för, speciellt de med hög avkastning som nu ”visar tecken på låg marknadslikviditet”, dvs att bli osäljbara. Även hedgefonder borde det resas varningstecken för. De är privata fonder som sammanför tillgångarna från förmögna med det spekulativa målet att göra "absolut" avkastning - göra en vinst vare sig marknaden går upp eller ner. I stället för långsiktiga investeringar, använder de sig vanligtvis av kredit lånad mot fondens tillgångar för att få "hävstång" på sina investeringar. Ju större hävstång, desto större är möjligheterna till vinst (eller förlust). 

Ännu större hävstänger används i de högrisksatsningar som kallas för derivat som tillåts existera utanför balansräkningen. Derivaten utgör i dag en gigantisk risk för en ny global finanskrasch eftersom de är tio gånger mer än den årliga produktionen i hela världsekonomin. DE är dessutom genom sina riskförsäkringar inflätade i alla världens finansmarknader söm därmed alla blir inblandade i om något går fel någonstans,  

Den internationella regleringsbanken (BIS) rapporterade den 30.11 i år att marknaden för OTC-derivat hade hoppat upp 47 procent från sista december 2021 till den sista juni 2022 De nominella bruttovärdena, in och ut, för OTC-derivaten hade ökat från USD 12,4 biljoner dollar (Am. Trillions) till USD 18,3 biljoner. Denna nästan 50-procentiga ökning på ett halvår reflekterar "förhöjd osäkerhet" skriver BIS som inte är känd för alarmistiskt språkbruk. Detta är ett oerhört risktagande långt bortom alla länders betalningsförmåga, vilket talar för att varje land måste börja ta ansvar för sin egen ekonomi. 

Statens risker måste omedelbart  avgränsas från allt ansvar för derivatmarknaden och annan spekulation i värdepapper. Det görs genom att varje stat genomdriver en bankdelning där staten frånsäger sig allt ansvar att täcka förluster från värdepappershandel. Staterna begränsar då sin bankgaranti till enbart den egentliga bankverksamheten, dvs. betalningssystem, bankkonton, handelskredit och företagslån. De som bedriver derivathandel får då själva ansvara för sina affärer. Endast särskilda kategorier av värdepapper, i den mån de är kopplade till människors sociala situation såsom för bostäder och pensioner, behöver skyddas av staten. Den vilda spekulation som i dag dominerar västvärlden, finns det ingen möjlighet för någon stat att garantera !

Mats Lönnerblad, Författare och skribent i finansrätt   
Ulf Sandmark, Ordförande i Schillerinstitutet i Sverige