I den nya svenska Förvaltningslagen (2017:900)　under §6, fastslås vilken service Regeringskansliet och myndigheterna ska se till för att kontakterna med enskilda - blir smidiga och enkla - vilket inte alltid är fallet i flera fall jag tagit del av. I några fall har jag också upplevt att både Regeringskansliet och de berörda myndigheterna vägrat hjälpa till att lösa tvistefrågor överhuvudtaget. 　

Myndigheten ska ju lämna den enskilde　sådan hjälp att han eller hon kan ta vara på sina intressen. Hjälpen ska ges i den utsträckning som är lämplig med hänsyn till frågans art, den enskildes behov av hjälp och myndighetens verksamhet. Hjälpen ska ges utan　dröjsmål. Tvärtom har myndigheten som blivit kontaktad vägrat att vidtaga de åtgärder som varit nödvändiga för att klaganden, som har rätt i sak, skall få rätt genom regeringens medverkan. Enligt §7 skall ju den berörda myndigheten vidta de åtgärder i fråga om tillgänglighet som behövs för att den skall kunna uppfylla sina skyldigheter gentemot den som har klagat enligt kapitel 2.　

Vad detta segdragna ärende handlar om　är regeringskansliets brott mot gällande regelverk och en statlig stiftelse som i strid med gällande regler lagt beslag på aktier i ett bolag, utan något förvärvsavtal överhuvudtaget och man har vägrat att redovisa hur detta har kunnat ske eller undanhållit för ägaren till bolaget att stiftelsen var förbjuden att lägga beslag på aktierna i bolaget, vilket både regeringskansliet eller den statliga stiftelsen vare sig vill erkänna eller lämna fram några bevis på förvärv av aktier eller hur den förbjudna affären kunnat ske, vilket medfört stora förluster för ägaren som inte kunnat få rätt i sak trots att grundaren till bolaget har rätten på sin sida när han får delar av sitt bolag konfiskerat.　

Det enda försvar regeringskansliet svarat　är - "Vi har vid ett antal tillfällen redogjort för de gränsdragningar som gör att vi inte operativt kan gripa in i tvisten."　Vilka gränsdragningar som gäller inom Regeringskansliet för att låta bli att stävja olagligt förvärv av delar av svenska bolag som inte tidigare haft någon som helst kontakt med den statliga stiftelsen,　framgår dock inte av svaret.

I det aktuella ärende har Regeringskansliet　i stället internt varit med om att skapa tvisten och operativt gripit in i ett externt ärende genom att aktivt ändra ett avtal och　bifoga felaktiga dokument för att gynna en extern part, vilket dessutom är straffbart. Vad den företagare som drabbats begär av Regeringskansliet skall ta ansvaret för ett internt ärende som fått stora skadeverkningar för den som drabbats.　

Det enda den drabbade begär är att　Regeringskansliet　skall hjälpa till och få till stånd en konstruktiv dialog med stiftelsens VD om de verkliga omständigheterna till hur stiftelsen tilläts handla i strid med sina egna regler, förordning och avtal och att den typ av förvärv som gjorts var förbjuden och inte borde har kunnat ske överhuvudtaget, vilket har nekats honom, inte bara en gång utan flera gånger, trots att det är Regeringskansliets skyldighet att hjälpa till när det gäller denna typ av ärenden. Min uppfattning är att någon gränsdragning inte gällde när skadan uppstod och då är det inte rätt att försöka undfly Regeringskansliets ansvar att rätta till den skada som stiftelsen orsakat genom sitt handlande.　

Enligt § 8 i förvaltningslagen skall en myndighet　i stället vidta åtgärder　i fråga om tillgänglighet som behövs för att kunna uppfylla　sina skyldigheter gentemot allmänheten och inom sitt verksamhetsområde och samverka med andra myndigheter. En myndighet ska också i rimlig utsträckning hjälpa den enskilda att få rätt, vilket fortfarande inte skett i detta ärende. I detta fall har det redan framgått av framställningen vad ärendet gäller, och stiftelsen har sagt sig stå för kostnaden om käranden kan bevisa vilka omständigheter som ligger till grund för den enskildes begäran, som bara består i att han vill ha kontakt med den nya ordföranden i stiftelsen som har felat och få redogöra i detalj vad som har skett.

Om framställningen om den lilla hjälp som　sökanden begärt från Regeringskansliet i detta ärende är ofullständig eller oklar ska en myndighet i första hand hjälpa den enskilde till rätta inom ramen för sin allmänna serviceskyldighet enligt 6§ andra stycket, vilket inte har behövts i detta fall eftersom jag anser att sökandens begäran att få träffa den nya VD:n och redogöra vad som hänt och stiftelsen redan bekräftat att de tar på sig kostnaderna för vad som skett om det visar sig att det är stiftelsen som felat i detta ärende.　

Mats Lönnerblad
Författare och skribent i finansrätt