Storbankerna i västvärlden borde lära sig att satsa på företag som undviker den förhärskande våldsamma spekulationer och satsa på långsiktig värdetillväxt med bibehållen finansiell balans. Den finansiella risken – i samband med min föreslagna bankdelning (genom att dela upp bankerna för att skilja på rena spekulationer och seriösa investeringar) för att minska förlusterna i samband med återkommande bankkriser måste snarast införas. Avbildad: Mats Lönnerblad

Finansieringsrisk är risken att vid varje given tidpunkt kunna erhålla nödvändig finansiering för framtida projekt. När bankanalytiker skall värdera bolagens verkliga värde via de resultat som varje bolag år skyldiga att redovisa Storbolagen genom delrapporter och bokslut, mindre bolag och firmor ju bara behöver meddela sina tillgångar och skulder årsvis. Att bara värdera bolag och fastigheter enligt börsvärdet, utan att samtidigt värdera såväl patent och varumärken som värdefulla tillgångar är således helt förkastligt. Vad som saknas är att bankerna helt urskillningslöst tillåter sig att säga upp krediterna för företag som inte längre passar in i deras portfölj när det uppstår en bankkris. 

Myndigheterna har varnat i flera år: för att om att räntorna höjs när konjunkturen viker förvandlas den kommersiella fastighetsmarknaden till en livsfarlig krutdurk. Om branschen exploderar tar den bankerna med sig i fallet, skriver Amanda Sokolnicki i en ledare i Dagens Nyheter (DN 2023-05-13).  Är Ilija Batljans krisande fastighetsbolag SBB den första gnistan frågar hon sig? Det svenska näringsliv som hon skildrar liknar hon vid ett hajstim. De är dina vänner – tills du börjar blöda. Då blir du uppäten, förklarade en gång Ililja Barljan. Han är SBB-grundaren som nu själv kan gå detta öde till mötes, skriver hon. 

Riksbanken har dopat ekonomin, anser Lars Jonung som är professor emeritus i nationalekonomi vid Lunds universitet. Därför blir även smällen för skuldtyngda hushåll hårdare när bankerna tvingas chockhöja sin styrränta. – ”Politikerna ska arbeta med prismekanism, inte mot den”, säger han. Hösten 1985 avreglerades den svenska kreditmarknaden – Hanteringen som följde bäddade för Sveriges  genom tidernas största finanskris, som jag själv skrivit om - i flera av mina artiklar - och i några av mina böcker. Följden blev en alldeles för snabb kreditexpansion utan några analyser vad som skulle kunna hända, som sedan hände. Vi har levt i en dopad ekonomi alldeles för länge. 

Under en pågående finansiell kris är det viktigt, enligt min egen uppfattning, att göra två saker: Sänka räntan snabbt -  i stället för att höja räntan till 500 procent - som den förre riksbankschefen Bengt Dennis gjorde sig skyldig till och underminerade landets infrastruktur och de företag som hade skapat Sveriges framtid. Det gjordes även under den globala krisen 1987 – 1993 där seriösa företag hamnade i kläm och krediterna sades upp och försattes i konkurs utan att de var på obestånd, bara för att rädda de vårdslösa krisbankerna från konkurs, ännu en gång, på allmänhetens och företagens bekostnad.

Först efter den första bankkrisen, när Riksbanken övergav den fasta växelkursen för kronan i november 1992, som en återgång till det normala kunde börja. På grund av krisen hade statsskulden ökat med astronomiska tusen miljarder, plus ränta. 400.000 människor kastades ut i arbetslöshet. 

Dagens räntechock har medfört miljardregn för de svenska storbankerna. Företag och hushållen är de stora förlorarna. Räntorna på kundernas insättningar har nästan försvunnit. Det är i stället styrräntan och marknadsräntan som stigit. Inflationen drivs också upp av de stigande energipriserna, eftersom Sverige sålt ut de flesta kommunala energibolag till stora energibolag som bara tänker på hur mycket de kan öka sina egna vinster. De finns stora risker att Riksbanken fortsätter att höja räntan och att de i så fall knäcker den svenska ekonomin. Det råder därför ingen tvekan om att inflationsmonstret fortfarande lever och har mycket muskler, anser Robert Bergqvist på SEB.

Vi befinner oss ett svårt ekonomiskt läge. Inflationen måste bekämpas och företagen måste skyddas. Mitt förslag är att vi minskar den storvulna svenska byråkratin. Antalet kommunala och statliga myndigheter och i stället höja tillväxten i ekonomin, genom att arbetslinjen återupprättas. De som drabbas hårdas när ekonomin sviker är de företagare som drabbas de som blir arbetslösa. Efter två stora finanskriser, den inhemska svenska bankkrisen och den globala Lehmann Brothers kraschen infördes nya regler som skulle göra bankerna säkrare. När allt brakade samman 2008 hade de ledande internationella bankerna fördubblat sin storlek på fem år och finansierade 98 procent av sina delvis värdelösa tillgångar genom lån. Men grundproblemet att dela upp bankerna genom en bankdelning - genom att skilja ut agnarna från vetet - åtgärdades aldrig. Bankerna fortsätter att tjäna miljarder på företagens och skattebetalarnas bekostnad.

Storbanksanalytikerna måste lära sig räkna  rätt. Skilja på seriös verksamhet, lära sig räkna ut företagens verkliga marknadsvärde och deras verkliga värden på patent och varumärken. Sluta upp med att endast utgå efter fiktiva börsvärden, som bara gynnar fastighetsbolagen spekulativa bolag på kort sikt. Globaliseringen och de entusiastiska avregleringarna i Sverige 1985 gav i praktiken bankerna fritt spelrum att agera globalt. Det får dom gärna göra om de satsar på de seriösa företagen i stället för att uppmuntra till ren spekulation. 

Mats Lönnerblad 
Författare och skribent i finansrätt