Rätten till ideell skadeersättning har den som utsätts för en ett typiskt integritetskränkande brott (3 kap. 2§ 2 och 2 kap. 3 §1 skadeståndslagen). Skadestånd för ideell skada ska också ges ut när Europakonventionen har överträtts, om det är nödvändigt att gottgöra överträdelsen (3 kap. 4 §) i skadeståndslagen. Det är Justitiekanslerns (JK:s) uppgift att se till att såväl EU:s direktiv och Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna följs i Sverige (EKMR) och om så inte sker är Justitiekanslern skyldig att betala ut ideell ersättning för dem som drabbas.

Rätten till tillgång till den bevisning som redan finns borde därför regleras i skriftliga avtal som är bevittnade och som bägge parter har skrivit under och godkänt – som borde prövas i såväl mellandom som i huvudförhandling. Ingen av parterna skall då kunna hävda att den bevisning som åberopas skulle vara hemligstämplad eller bestå av företagshemligheter. Den tillgång till bevis som fordras regleras både i Europarätten, Europakonventionen (EKMR) och avtalslagen och i 32 kap 1 § Rättegångsbalken (RB)

Tyvärr har inte detta skett i flera mål där käranden eller svaranden förlorat i tingsrätt, hovrätt och Högsta domstolen - när Justitiekanslern inte rättar de fel som begåtts i olika rättsinstanser - och betalat ut ideella skadestånd, trots att det är ett integritetskränkande brott som begåtts i det ärende jag skriver om. berättigade till en rättvis och offentlig rättegång inom skälig tid: Artikel 6 (Rätten till en rättvis rättegång) som aldrig skett i ärenden jag skriver om. Rättegångar som skulle kunna avgöras i domstolar i olika svenska städer i anspråk. I artikel 6 (skydd för egendom) statueras också att varje fysisk eller juridisk person skall ha respekt för sin egendom. ”Ingen får berövas sin egendom annat än i det allmännas intresse och under de förutsättningar som anges i lag.”

Ingående av bindande avtal. I kapitlet om avtalslagen, som gäldenären aldrig följt i dessa mål innehållet i ett enda stadgande sin rör avtalets innehåll. §6. Den grundläggande regeln är att accepten skall överensstämma helt med anbudet, vilket det gör i dessa fall. När avtalen är undertecknade och godkända. Det är då klarlagt att avtalspartnern skall anpassa sina priser och utbetala en viss provision på alla inkommande arbeten, som gäldenärerna har godkänt och att borgenären äger rätten att varje år att granska gäldenärens bokföring, enligt både avtalen EU:s direktiv, vilket en av parterna begärt i samband med en rättegång, men aldrig fått tillåtelse att göra. För att det skulle åberopas av någon av parterna, i samband med tvistemål, enligt reglerna för oren accept. Om anbudstagaren åberopar något senare för att slippa uppfylla avtalen som man redan godkänt, var det utan betydelse, vilket tingsrätten i detta mål inte förstått.

Fri bevisprövning i huvudförhandling har inte skett i dessa mål. Det är en princip som gäller i svensk processrätt, som varje domstol måste följa i en huvudförhandling, som inte skett i detta mål. Det innebär att parterna i en rättegång får åberopa all den bevisning som de kan få fram. (Så kallad fri bevisprövning) och att värdet av bevisningen måste prövas fritt av domstolen (fri bevisvärdering). I vissa länder, framför allt Storbritannien och USA, finns regler om vilken bevisning som är tillåten respektive otillåten. I denna rättegång har svaranden fått tillstånd att lämna fram all bevisning med hjälp av vittnen, medan käranden har nekats att få fram sina vittnen. Rätten till en rättvis rättegång är ytterligare en konsekvens att även Sverige kan straffas om Sverige bryter mot den enskildes rätt till en rättvis rättegång, som på ett uppenbart sätt skett i detta mål.

Enligt Europakonventionen artikel 6D, tillåts både käranden och svaranden att åberopa egna vittnen. Och att låta förhöra vittnen som åberopas emot honom samt att själv få höra egna vittnen inkallas och förhörda under samma förhållanden, vilket inte heller skett i detta mål, varför ”likabehandlingsprincipen” ej heller iakttagits i någon rättsinstans. Käranden i dessa mål valde därför att överklaga vidare i Sverige i stället för Europadomstolen eftersom käranden anser att Sverige måste kunna svara för sin egen rättsordning. Svensk processrätt genomsyras bland annat av - kontradiktionsprincipen och parternas likställdhet – som inte följs i dessa mål i svenska domstolar, som jag redan skrivit om i mina artiklar och böcker. Den ena parten får således inte gynnas på den andres bekostnad, genom att exempelvis ha tillgång till väsentliga bevisfaktum som motparten inte har tillgång till, vilket gäller både borgenär och gäldenär.

Svenska domstolar är således skyldiga att bevilja editionsföreläggande om den bevisning som åberopas reglerats i en upplysningsplikt som parterna förbundit sig att följa – under pågående avtal, vilket även stipuleras genom de EU-direktiv som ingår i den svenska grundlagen. En förutsättning för editionsplikt skall kunna beviljas är att handlingarna måste kunna komma ha betydelse som bevisning i den aktuella konflikten, vilket de har i de mål som jag skrivit om. Om en part ändå inte beviljas edition och vägrar dela ut handlingar kan den som vägrar bli ålagd att betala betydande vite om målet blir föremål för huvudförhandling redan i första rättsinstans utan att editionsföreläggande beviljas och målet tas om från början i de fall där prövningstillstånd inte beviljas redan i andra rättsinstans.

Det yrkande som då bör framställas när det gäller ideellt skadestånd bör motsvara rättegångskostnader och dröjsmålsränta från förfallodatum så att målet kan tas om från början och att domstolen vid detta tillfälle följer de lagar och förordningar som åberopats och som gäller den svenska lagen som svenska domstolar förbundit sig att följa, men som man fortfarande inte följer i de mål som jag skriver om. Bevisningen är central för målets utgång. För att en part ska ha möjlighet att tillvarata sin rätt är det nödvändigt att parten har tillgång till all relevant bevisning.  Får man inte rätt när det gäller att få tillgång till de bevis man åberopat ser jag det som ända utväg att vända sig till Åklagarmyndigheten för att få hjälp att utreda om Justitiekanslern följt sina egna regler att följa Europakonventionens bestämmelser som man förbundit sig att följa men som man fortfarande om detta varit argumentet för att inte bevilja Ideellt skadestånd

Mats Lönnerblad
Författare och skribent i finansrätt