Med grovt rättegångsfel menas – förenklat uttryck – ett mycket allvarliga fel från en domstols sida vid tillämpningen av de regler som gäller för domstolens handläggning av en process. Exempel som jag vill visa i den här artikeln kan vara att en part inte fått del av material i målet, som har varit betydelsefull för prövningen, vilket måste ha påpekats, redan i första rättsinstans, där domstolen inte brytt sig om hörsamma när en av parterna inte fått någon rättvis rättegång. Avbildad: Mats Lönnerblad

Det är ett allvarligt fel att inte be EU-domstolen om förhandsavgöranden, i de fall där grova rättegångsfel uppstår, vilket tyvärr vår svenska domare vinnlägger sig om att undvika. Grova rättegångsfel uppstår när en domstol gör ett allvarligt misstag under rättegången som påverkar utgången av målet, trots att käranden påpekar vilka rättegångsfel som begåtts, utan att få gehör för sina påpekande. I ett fall att de bägge domarna i det aktuella fallet fråntagits sin roll som domare i huvudförhandlingen – men sedan har inte någon annan domare bemödats sig om att rätta till de grova rättegångsfel som tidigare begåtts - genom bland annat nekat begäran om begärd edition. Grova rättegångsfel innebär ju att domstolen gjort mycket allvarliga fel under handläggningen som borde ha undanröjts enligt den part i detta fall som inte heller har tillåtits att åberopa vittnen, eller tillämpa EU:s lagstiftning i den aktuella tvisten.

Rätten till en rättvis rättegång är för att skydda den enskilde och garantera en rättssäker domstolsprocess. Rätten till en rättvis rättegång kommer till utryck i både regeringsformen (RF) och Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna (EKMR) Rätt till en rättvis rättegång fastställs även i 2 kapitlet 11 i regeringsformen. År 2010 skedde en lagändring av RF som Sverige fortfarande inte följer i flera av de rättegångar jag redan skrivit om i mina artiklar och böcker. Meningen ”att en rättvis rättgång ska genomföras rättvis och inom skälig tid” har skrivits in i 2 kapitlet 11 § i RF. För att kunna garantera att rättssäkerheten i Sverige följs. Rättegången bedöms utifrån ett antal kriterier som Sverige fortfarande inte följer i de mål jag skrivit om: Rättegången ska vara rättvis och offentlig opartisk och oavhängig samt att rättegången även ska ske inom skälig tid, vilket tyvärr inte heller svenska domstolar bryr sig om att följa i många fall som kan pågå i decennier.

För att domstolen ska uppfylla rekvisitet rättvis kvävs att domstolen är opartisk och oavhängig, att rätten att bli hörd i domstol uppfylls samt att parterna är likställda i ett kontradiktoriskt förfarande. Med kontradiktoriskt förfarande förstås rätten för båda parter att få tillgång till allt material samt möjligheten att kommentera materialet under både själva rättegången och huvudförhandlingen, vilket nekats flera av de rättegångar som jag redan skrivit, om utan att domstolen brytt sig om att följa dessa bestämmelser. Och överklagande aldrig beviljats. I NJA 2003 sidan 407 påpekade Högsta domstolen (HD) att det krävs att målet rör sig om en tvist för att rätten till en muntlig förhandling ska förekomma. Tvisten ska anses vara reell och seriös, där både åberopade vittnen från bägge sidor måste få höras under såväl själva rättegången som i huvudförhandling, vilket tyvärr har nekats en av parterna i de rättegångar jag skrivit om, trots Högsta domstolens beslut.

I rättegångsbalken (RB) finns regler om edition som svenska domstolar inte heller följer. Det innebär att d en som innehar skriftlig handling är skyldig att lämna in handlingen till domstolen om det finns ett avtal mellan parterna som talar om att parterna är överens om att detta skall ske. Det går då inte att neka att lämna ut de handlingar som efterfrågas, vilket tyvärr svenska domstolar ändå gör utan att det går att överklaga. Om handlingarna inte ges in självmant kan domstolen meddela ett editionsföreläggande som är förenat med vite, vilket sällan göras vilket också måste betraktas som grova rättegångsfel om det dessutom strider mot EU:s direktiv. Som käranden, dvs den person som väcker talan mot någon i domstol (mot svaranden. Har käranden den centrala uppgiften i det dispositiva tvistemålet att skaffa fram bevis tills stöd för vad käranden påstår. Avtal mellan parterna är en sådan bevisning där domstolen inte kan neka käranden att få ut den bevisning han har rätt att utfå. Om domstolen går in i rättegångsbalken kan de i det 38:onde kapitlet hitta de allmänna reglerna som editionsföreläggande, när de inte vill följa gällande lagar och förordningar. Den materiella editionsplikten är tydlig och tar sikte på de fall där parten har rätt att utfå skriftlig bevisning på grund av avtal eller lag eller ett rättsförhållande mellan parterna som den ena parten aldrig följt.

Rättigheten i artikel 6 i Europakonventionen är rätten till en rättvis rättegång. I EKMR uttrycks rätten till en rättvis rättegång som rätten till ”fair hearing” och ibland rätten till en ”fair trial”. Europadomstolen har fastställt ett par principer som Sverige fortfarande inte följer när det gäller ett kontradiktoriskt förfarande som innebär att bägge parterna i processen är medvetna om att allt material och att båda parterna måste få rätten att föra sin talan på lika villkor i processen, vilket tyvärr inte alltid sker. Europadomstolen har även i flera fall betonat att vikten av att nationella domstolar - inte drar ut på tiden för domstolsprocesser - vilket dock fortfarande inte hörsammats i vårt land. Vidare har domstolen påpekat att nationella domstolar måste tillhandahålla adekvata rättsmedel vid kraftiga förseningar vilket tyvärr fortfarande inte sker i vårt land .

Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen och
Sveriges Bankkunders Riksförbund