Med effektivare straffrättsliga verktyg och ett utökat straffansvar för tjänstefel kan vi stärka förtroendet för offentlig verksamhet, förbättra rättssäkerheten och stärka tjänstemännens ställning mot otillbörliga påtryckningar, anser Sveriges justitieminister Gunnar Strömmer. Regeringen ger nu en utredning i uppdrag att se över den straffrättsliga lagstiftningen mot allvarliga brott, korruption och tjänstefel, vilket också gäller statliga tjänstemännen inom regeringskansliet, domare och andra tjänstemän enligt offentlig förvaltning. Syftet med översynen är att säkerställa att lagstiftningen följs och är effektiv, ändamålsenlig och anpassad till Sverige internationella åtaganden, att EU:s lagstiftning och direktiv följs. Uppdraget skall redovisas senast den 25 juli 2025. Direktiv: Straffrättsliga åtgärder mot korruption  och tjänstefel, Dir. 2024:14

Sverige har haft en tradition av hög integritet i den offentliga förvaltningen. Det är något vi ska vara stolta över och värna. Samtidigt utmanas den offentliga tjänsteutövningen av problem med utbredd korruption och otillåten påverkan. Nya hot växer fram kopplade till den organiserade brottsligheten. Korruption, infiltration och otillåten påverkan används av olika aktörer som vill skaffa sig ekonomiska fördelar, till exempel genom att få tag på information eller påverka myndighetsbeslut - inom både det svenska domstolsväsendet och den offentliga förvaltningen. Regeringen vill därför att motståndskraften mot korruption och otillåten påverkan måste därför snarast stärkas, i hela den offentliga förvaltningen. Åtgärderna om Straffrättsliga åtgärder mot korruption riktar sig därför mot såväl statlig förvaltning som mot kommuner och regioner, och syftar till att möta bredden i de utmaningar som finns kopplat till korruption och otillåten påverkan.

Sverige har inte längre någon ansvarskultur skriver tidigare riksrevisorn Inga-Britt Ahlenius i en krönika i Svenska Dagbladet (på SvD:s ledarsida 2024-04-13) . Allt för stort fokus läggs vid att dra lärdomar för framtiden – i stället för att utkräva ansvar av de som gjort fel, menar hon. Så här kan vi inte ha det. Regeringen måste ha och ta sitt ansvar för att hålla sina myndighetschefer ansvariga”, skriver Ahlenius. Enligt mitt förmenande är det ett privilegium att få arbeta för regeringskansliet med alla de ekonomiska fördelar och andra förmåner detta för med sig, på skattebetalarnas bekostnad. Det enda man måste göra för att behålla jobbet är att inte missköta sig grovt som sker i många fall som jag redan skrivit om i mina artiklar och böcker. För drygt kvartsekel sedan skrev svenska och utländska forskare om ansvarsutkrävande i staten att den svenska grundlagen lämnar tomrum i detta hänseende. Enligt Ahlenius artikel i SvD kvarstår detta tomrum.

Sveriges myndighetschefer är ansvariga inför regeringen och disciplin ansvar måste utkrävas för både brott försummelser, som statligt anställda tjänstemän begår. Ett straffansvar finns ju i brottsbalken för till exempel tjänstefel – att genom oaktsamhet åsidosätta sina skyldigheter som skett i många fall jag redan skrivit om, men där statliga tjänstemän fortfarande inte reagerar genom åsidosätta sina skyldigheter.

Mats Lönnerblad
Författare och skribent i finansrätt