Sker inte detta kan Sverige inte längre betraktas　som en rättsstat i denna typ av mål när målet blir föremål för prövning i domstol. Mot denna bakgrund blir ju i stället den Svenska staten som blir skadeståndsskyldig för undanhållande och förfalskning av inskickade avtal. Påståendet att de avtal som upprättats mellan parterna, som jag tagit del av, som består av två godkända femårsavtal, som ju domstolen i detta fall påstår skulle vara preskriberade, kan ju inte stämma, när ursprungsavtalet redan har förlängts, med nya villkor,som huvudmannen har godkänt redan innan förfallodatum.

Av villkoren i ursprungsavtalet framgår　att huvudmannen i en tvist som varat i 13 år men som skulle kunna avgöras under cirka 3 månader, förbundit sig skriftligen att anpassa sina priser så att handelsagenten - som är självständig handelsagent sedan 8 år innan avtalen mellan parterna träffades äger rätten - att granska huvudmannens bokföring en gång per år och att huvudmannen förbundit sig skriftligen att anpassa sina priser för att kunna utbetala 30 procent i provision, vilket aldrig har skett i detta mål.

I förlängningsavtalet framgår att huvudmannen 　i stället för att följa det godkända och bevittnade förlängningsavtalet av två jurister - fortsatt att debitera agentens kunder i dennes namn - men med sitt eget bankgiro och postgiro, trots att agenten fått ett godkännande att själv börja fakturera sina kunder efter ett visst datum. Förlängningsavtalet gäller ju under en period av ytterligare fem år varför inte heller detta avtal kan ju vara preskriberat vilket domstolen påstår i både mellandom och slutförhandling vilket också visar att domstolen inte brytt sig om att vare sig läsa igenom eller tolka de bägge avtalen mellan parterna.

Orderbekräftelser som bekräftar att huvudmannen 　i detta fall aldrig har följt skriftliga överenskommelser och att käranden efter ett visst datum tillåtits att fakturera själv. Vad som är allvarlig är ju att de två namngivna rådmännen i den tingsrätt som handlagt detta mål valt att trots inskickade avtal redan i motstämningen i Stockholms tingsrätt genom de inskickade avtalen som bevisar huvudmannens avtalsbrott, inte brytt sig om att detta har skett och försvarar huvudmannens agerande trots att han i detta fall aldrig följt undertecknade och bevittnade avtal som inskickats till domstolen som skriftlig bevisning.

Att en domstol dessutom inte tillåter att åberopade vittnen　att höras, i form av att den bokföringsbyrå, auktoriserade revisor och de två jurister som bevittnat avtalen tillåt vittna i samband med både mellandom och huvudförhandling anser jag borde räcka för att kunna erhålla ideellt skadestånd från Svenska staten när agenten i denna fråga dessutom kunnat bevisa, trots att han inte tillåtits att granska huvudmannens bokföring eller kunnat styrka skadeståndets storlek ,med hjälp av min revisor, där hans inskickade handlingar visar hur skadeståndsbeloppen skall beräknas, har Uddevalla tingsrätt inte heller tillåtit mig att åberopa inskickade handlingar vare sig ifrån den bokföringsbyrå eller revisor som skulle styrka de begärda skadeståndsbeloppens storlek.

Mats Lönnerblad
Författare och skribent i finansrätt