Vad som tydligt framgår i mål T 3005–25 är att betydelsen av den skriftliga bevisningen och jävsinvändningen inte har uppmärksammats – vare sig av Uppsala tingsrätt eller Svea hovrätt – trots att det från kärandens sida framgår att både den skriftliga bevisningen och jävsfrågan visar att käranden borde ha vunnit målet redan i första instans. Avbildad Mats Lönnerblad

Det går därför inte att påstå att skriftlig bevisning saknas, eftersom svaranden själv har medgett att parterna är överens om att den föreliggande bevisningen är korrekt. Det är helt enkelt inte möjligt att bortse från eller åsidosätta den bevisning som ingavs redan i tingsrätten och som borde ha beaktats av Svea hovrätt. Enligt 4 kap. 13 § punkt 10 i rättegångsbalken föreligger jäv mot en domare om det finns någon särskild omständighet som är ägnad att rubba förtroendet för domarens opartiskhet.

Artikel 6 i Europakonventionen (EKMR) kräver dessutom att domstolar är objektiva och opartiska – något som varken Uppsala tingsrätt eller Svea hovrätt, enligt min uppfattning, har beaktat i denna segslitna rättegång som nu ska avgöras i Högsta domstolen. Om HD inte beviljar prövningstillstånd och rättar till de grova rättegångsfel som förekommit, bör målet enligt min mening föras vidare till Europadomstolen i Strasbourg.

Om flera domare varit jäviga utgör detta ett grovt rättegångsfel enligt 59 kap. 1 § punkt 4 i rättegångsbalken, vilket kan ha påverkat målets utgång. Enligt rättspraxis krävs det inte att faktisk partiskhet bevisas; det är tillräckligt att det finns omständigheter som objektivt sett är ägnade att rubba förtroendet för domstolens opartiskhet. Om domare – som i detta fall – inte bara är jäviga, utan också introducerar en ny rättslig invändning utan grund, som ingen part har anfört, och samtidigt underkänner omfattande skriftlig bevisning utan saklig motivering, bör Högsta domstolen enligt min mening återföra målet till Svea hovrätt, om inte HD själv väljer att pröva alla invändningar i sak.

– Att domstolen på eget initiativ konstruerar en ny rättsfråga utan att parterna får yttra sig är ett allvarligt brott mot den kontradiktoriska principen. Det är inte ett bevisvärderingsfel, utan ett rättsövergrepp mot käranden.

Domarjäv – rättsstatens skyddsvall. Syftet med bestämmelserna om domarjäv – enligt Högsta domstolen – är att skydda rättskipningens objektivitet och att säkerställa allmänhetens förtroende för domstolarna genom att utesluta domare från handläggningen av mål där deras förhållande till någon av parterna, eller till saken, är sådant att det kan innebära fara för partiskhet. Bestämmelser om domarjäv finns i 4 kap. 13 § rättegångsbalken. Punkterna 1–9 innehåller specifika omständigheter som medför jäv. Punkt 10 är en generalklausul som anger att en domare är jävig om det föreligger någon särskild omständighet som är ägnad att rubba förtroendet för hans eller hennes opartiskhet i målet. Reglerna gäller för alla domare, inklusive nämndemän.

Min bestämda uppfattning är att syftet med dessa jävsregler varken har iakttagits eller uppfyllts i detta mål. Domstolen har överskridit sin processuella kompetens I dispositiva tvistemål – som detta – gäller enligt 17 kap. 3 § rättegångsbalken att domstolen är bunden av parternas yrkanden och endast får pröva tvistiga omständigheter. I detta mål var det ostridigt att ett lån om 10 027 188 kronor hade lämnats, och att minst 500 000 euro hade tecknats i en nyemission. Dessa fakta accepterades av svaranden redan i tingsrätten och låg till grund för den skriftliga bevisning som även svaranden åberopat. Trots detta valde Svea hovrätt att ignorera dessa ostridiga fakta. I stället konstruerade hovrätten, utan stöd i parternas argument, en alternativ rättslig verklighet där man ifrågasätter betalningsflöden och investeringar som ingen part hade bestridit. Det innebär att domstolen överskred sin behörighet och tog över parternas roll – vilket är förbjudet enligt svensk rätt. Särskilt anmärkningsvärt är att hovrätten introducerade en ny rättslig invändning som ingen part hade framfört eller fått möjlighet att bemöta. Det är ett tydligt brott mot kontradiktionsprincipen och domstolens skyldighet att vara objektiv. När detta sker samtidigt som domare med ifrågasatt opartiskhet deltar i avgörandet, förvandlas domstolen från att vara en rättskipande instans till att bli en part i målet.

Jäv undergräver domstolens trovärdighet Enligt 4 kap. 13 § punkt 10 rättegångsbalken föreligger jäv om det finns omständigheter som objektivt sett kan rubba förtroendet för domarens opartiskhet. Detta har Högsta domstolen fastslagit i NJA 2022 s. 905 (”Tekniska rådets jäv”), och principen återfinns också i artikel 6 EKMR och artikel 47 i EU:s rättighetsstadga. Europadomstolen har i bland annat Piersack v. Belgium och Micallef v. Malta betonat att även indirekta kopplingar kan undergräva förtroendet för domarens opartiskhet. Att domare med ifrågasatt oberoende dömer i ett mål är som att en fotbollsdomare dömer en match där han har kopplingar till ett av lagen – resultatet blir ifrågasatt. När domare dessutom inför nya rättsliga argument och bortser från ostridiga fakta, agerar domstolen inte längre som en neutral rättskipare. Det är detta som gör hovrättens agerande i detta mål extremt allvarligt.

Högsta domstolen måste återställa förtroendet för rättsstaten. Mot denna bakgrund har käranden begärt att Högsta domstolen undanröjer hovrättens dom och återförvisar målet till Svea hovrätt för ny prövning i korrekt sammansättning. Eftersom jävsinvändningen rör domare i den avgörande instansen är det fråga om så allvarliga processuella fel att Högsta domstolen bör beakta dem ex officio.

Om Högsta domstolen ändå väljer att pröva frågan inom ramen för ett beviljat prövningstillstånd, måste hovrättens dom undanröjas. Om detta inte sker, sänder HD en signal att rättssäkerheten endast gäller den starkare parten – något som aldrig får accepteras i en demokrati grundad på rättsstatens principer.

Mina böcker:

Från bankkris till börskris, 2003
Från folkhem till fattigstuga, 2004
Nollkoll, 2005
Härdsmälta, 2005
Falskspel i affärer och politik, 2006
Pengarna eller livet, 2007
Finansfrossa, 2008
Pyramidspel, 2009