Förtroendet för konkursförvaltare bygger på två grundpelare: opartiskhet och lojalitet gentemot hela borgenärskollektivet. När dessa principer åsidosätts av en advokat som i sin roll som förvaltare istället gynnar en enskild borgenär, riskeras inte bara den enskildes rättssäkerhet – utan även allmänhetens tilltro till konkursförfarandet som institution. Avbildad: Mats Lönnerblad

I det personliga konkursmålet K 1874-22 vid Hälsinglands tingsrätt har allvarliga invändningar riktats mot en advokat i hans egenskap av förvaltare. Sveriges största borgenär i konkursen har lämnat in en formell anmälan till Advokatsamfundet, där hon redogör för en rad konkreta omständigheter som tyder på partiskhet, bristande utredning och underlåten tillgångsredovisning. Jag har tagit del av såväl överklagande, begäran om entledigande som anmälan – och finner anledning att uppmärksamma allmänheten på vad som tycks vara ett systematiskt åsidosättande av god advokatsed och konkursrättsliga principer.

Fordringsstruktur och partsställning Konkursen inleddes den 31 oktober 2022. Den största borgenären i boet innehar cirka 80 % av den totala fordringsmassan, medan den kärandesidan – den som drivit på boets återvinningsprocesser – endast innehar omkring 13 %. Trots denna obalans har konkursboets processföring i allt väsentligt skett till förmån för minoritetsborgenären. Till detta kommer att det föreligger en ljudinspelning från ett möte mellan gäldenären och den tidigare förvaltaren.

Vid detta tillfälle bekräftar förvaltaren att han tagit del av underlag avseende den största borgenärens fordran och att denna ska upptas utan invändning i bouppteckningen. Samme förvaltare uttalar vidare att det enligt hans bedömning inte förelåg insolvens före 22 oktober 2019, och att det inte förelåg grund för att rikta återvinningskrav mot gäldenären. Efter att nuvarande förvaltare tillträdde den 15 januari 2025 har konkursboet trots detta drivit ett antal återvinningstalan mot gäldenärens närstående, med stöd av bevisning som enligt anmälaren är ofullständig, selektiv och i vissa delar felaktig.

Konkret har boet underlåtit att redovisa tillgångar som det redan i januari 2023 haft full kännedom om – däribland en aktieöverföring från Nordnet den 6 mars 2017 (värde ca 12 miljoner kronor), utreda vad som skett med ett kontantuttag från Avanza till SEB under hösten 2017 (omkring 3 miljoner kronor), beakta att dessa tillgångar i varken förvaltarberättelsen (maj 2023) eller halvårsredogörelsen (maj 2023), styrka insolvens vid den tidpunkt då återvinningsbara dispositioner påstås ha skett. Enligt uppgift har dessutom ett dokument från Kronofogden, som officiellt makulerats efter rättelse från myndigheten, ändå åberopats som bevis i domstol.

En sådan bevisföring kan ifrågasättas i ljuset av rättegångsbalkens regler om bevisningens tillförlitlighet och god advokatsed (jfr. punkterna 1 och 4.4 i Vägledande regler för god advokatsed). Fallet gäller också intressekonflikt och bristande opartiskhet Ett särskilt allvarligt förhållande är att förvaltaren enligt uppgift har ingått ett ekonomiskt kostnadstäckningsarrangemang med minoritetsborgenären, som alltså bekostar det medellösa boets processföring. Om detta stämmer innebär det en klar intressekonflikt – i strid med såväl 7 kap. 8 § konkurslagen som advokatetiska principer om lojalitet och oberoende. När en förvaltare driver återvinningsmål till förmån för en part som endast representerar 13 % av fordringsmassan – och samtidigt ignorerar invändningar från borgenären som företräder 80 %.

Då uppstår frågor om rättssäkerheten för både gäldenär och övriga borgenärer. Det förekommer även bristande insyn, utredningsunderlåtelse och vilseledande uppgifter Enligt anmälan har förvaltaren vägrat att lämna insyn i utredningen till konkursboets största borgenär, i strid med 7 kap. 8 § konkurslagen. Därtill har han fortsatt driva återvinningstalan trots att centrala uppgifter som han själv åberopat – exempelvis att gäldenären tog ut cirka 15 Mkr från Nordnet i mars 2017 – aldrig utretts i sak. Boets eget åberopande av att gäldenären förfogade över denna tillgång utgör i sig bevis för gäldenärens solvens vid den kritiska tidpunkten. Det är konkursboet som har att fullt ut styrka att insolvens förelåg vid varje relevant transaktionstillfälle.

I ljuset av detta hade en korrekt rättslig prövning rimligen lett till att boets talan skulle ha ogillats redan på denna grund. Trots detta har boets strategi, enligt anmälan, byggt på att inte visa faktisk insolvens vid någon relevant tidpunkt, utan istället selektivt bortse från bevisning som talar emot återvinning. Vidare har oriktiga uppgifter lämnats inom ramen för rättegången rörande både informationsinnehåll och tidpunkter – särskilt vad gäller vilka transaktioner konkursboet haft kännedom om, och när denna kännedom inträffade. Detta avser uppgifter kopplade till SEB, Danske Bank, Nordnet, Avanza och Erik Penser Bank.

Sammanfattning och uppmaning; Om de uppgifter som nu lagts fram i överklagandet, begäran om entledigande av advokaten till tingsrätt och anmälan stämmer, är situationen mycket allvarlig. Det handlar inte enbart om enskilda misstag, utan om ett mönster av rättsstridiga verkställighetsåtgärder, partisk processföring och bristande lojalitet mot konkursinstitutets grundprinciper. Det är därför rimligt att Advokatsamfundet omgående: Inleder en disciplinär granskning av advokatens agerande som konkursförvaltare och prövar om hans handlande strider mot god advokatsed,

Överväger lämpliga disciplinära åtgärder, inklusive erinran, varning eller uteslutning enligt 8 kap. rättegångsbalken. Min avslutande reflektion är att en konkursförvaltare får inte främja orätt – och än mindre väcka talan mot bättre vetande. Konkursboet har, genom sin egen bevisning, visat att gäldenären förfogade över betydande tillgångar under år 2017, bland annat cirka 15 miljoner kronor från Nordnet i mars 2017. Boet har varken påstått eller styrkt att dessa tillgångar var förbrukade vid tidpunkten för de återvinningsbara transaktioner som nu lagts till grund för processföring – utan att något motsatt påståtts eller styrkts av boet. När förvaltaren trots detta valt att driva återvinningstalan utan att insolvens visats, och i stället åberopat ett urval av uppgifter i direkt motsats till den egna bevisningen, har förvaltaren enligt min bedömning åsidosatt sin skyldighet att handla sakligt, objektivt och i hela borgenärskollektivets intresse.

En konkursförvaltare är en garant för rättslig balans och opartiskhet. Han eller hon för aldrig främja orätt – och än mindre väcka talan mot bättre vetandet. I det här fallet har konkursboet, med sin egen bevisning, visat att gäldenären förfogade över betydande tillgångar under 2017, bland annat cirka 15 miljoner från nordnet samma år. Boet har aldrig påstått eller styrkt att dessa tillgångar var förbrukade när påstått återvinningsbara transaktionerna genomfördes. Trots detta har förvaltaren valt att driva återvinningstalan utan att insolvens visats, och dessutom selektivt åberopat uppgifter i direkt motsats till den egna bevisningen.

En sådan processföring är inte bara ett brott mot kravet på saklighet och objektivitet – den hotar förtroendet för hela konkursförfarandet. När en förvaltare, trots konfrontation med avgörande rättsfakta fortsätter driva en talan vars materiella förutsättningar saknas, upptstår frågan om vi bevittnar ett rättsmissbruk. Det är en utveckling som måste stoppas – av tillsynsorgan, av domstolar och av advokatsamfundet – om vi ska kunna upprätthålla rättssäkerheten för borgenärer och det allmänna.

Domstolar kan göra materiella felbedömningar – det är inte ovanligt i många fall som jag redan skrivit och i dags – och fackpress. Men en konkursförvaltare ska vara en garant för rättslig balans och opartiskhet i processen. När denne istället, trots konfrontation med avgörande rättsfakta, fortsätter en talan vars materiella förutsättningar inte längre föreligger, uppkommer frågan om förvaltaren själv gör sig skyldig till rättsmissbruk. Det är en utveckling som måste stävjas – av tillsynsorgan, av domstolar och av advokatsamfundet – för att upprätthålla rättssäkerheten för både borgenärer, gäldenär och det allmänna.

Mats Lönnerblad
Författare och skribent i finansrätt

Mats Lönnerblad är verksam som fristående författare, skribent i finansrätt och recensent med särskilt fokus på rättssäkerhet, konkursförvaltning och finansrättsliga frågor. Han har tidigare publicerat artiklar i bl.a. Aftonbladet, Dagens Juridik, Finanstidningen, Sundsvalls tidning, Svenska Dagbladet och för Medborgarrättsrörelsen i Sverige och skrivit åtta böcker som bland annat handlar om ekonomi och juridik.