Utöver straffansvar kan en advokat som brutit mot god advokatsed drabbas av disciplinära påföljder från Sveriges Advokatsamfund såsom varning, straffavgift eller uteslutning ur samfundet. Avbildad: Mats Lönnerblad

Advokater får inte medverka till brott eller ljuga, och måste frånträda ett uppdrag om klienten som i detta fall vill begå ett brott eller vilseleda som skett i en pågående rättsprocesser som jag redan tidigare skrivit om i min egenskap av författare, företagare och skribent i finansrätt. Advokater måste följa god advokatsed, vilket innebär att de inte får medverka till brottslig verksamhet. Om en advokat bryter mot god advokatsed kan Advokatsamfundet tilldela en disciplinär påföljd, som kan vara en varning, en erinran, en straffavgift eller till och med uteslutning ur samfundet. Advokater har en tystnadsplikt men får inte medverka till att främja brott eller vilseleda någon. 

Om en klient erkänner ett brott för sin advokat som svarande redan gjort i domstol, vilket skett i två tvistemål, men vill undvika att erkänna det för domstolen i en pågående tvist, måste advokaten frånträda sitt pågående uppdrag vilket fortfarande inte har skett trots kärandens begäran at så måste ske. En advokat får inte främja orätt. Det är en självklarhet att en advokat inte får medverka till brott - som sker och fortfarande sker i många fall - utan någon straffpåföljd där de svenska domstolarna inte agerar som de borde. Hur de svenska advokaterna uppträdde mot många av de företagare som orättfärdigt fick sina krediter uppsagda under den svenska bankkrisen 1987 – 1993 - av de kapsejsade bankerna, på uppdrag av manschettbrottslingar - räcker de bevis som finns inskickade till domstolarna.

 För att billigt kunna tillskansa sig både fastigheter och företag och slippa betala för dess verkliga värden har jag redan skrivit om i åtta av mina böcker - och i åtskilliga artiklar i både dagspress och fackpress och på Bankrättsföreningens välbesökta hemsida. Jag har varit och är fortfarande ordförande i Bankrättsföreningens och Sverige Bankkunder sedan starten och där många av mina artiklar finns att beskåda. I många fall hjälpte advokaterna på den tiden manschettbrottslingar som kunde beslagta friska företag för en bråkdel av deras värden i stället för att hjälpa dem som drabbats. I några fall föll bankerna till föga och betalade ut skadestånd till några av de bankkunder som oskyldigt drabbades.

En företagare som drev ett företag och lyckade exportera 90 procent av allt bolaget producerade. Han ägde både fastigheter, patent och varumärken. Han gjorde upp i godo med bankerna och fick ut ett rejält skadestånd, varför han inte längre har några krav på bankerna, men däremot mot dem som stal hans företag. Vad som sedan hände var att de kompanjoner som han hade lierat sig med bestal honom på hela företaget och sålde det vidare för 325 miljoner kronor, medan företagaren fick ut en krona kunde de manschettbrottslingar som stal företaget dela på vinsten. Men den huvudmisstänkte som lyckades med sin stöld avslöjade sig själv genom att i domstol bekräfta att företagaren fortfarande ägde sitt företag medan det plundrades. Efter sin död ärvde arvingarna hela hans förmögenhet som de nu påstår inte blivit stulen fastän deras far inför domstol redan erkänt stölden.

Men företagaren som hade blivit bestulen på hela sitt företag såg då först sin möjlighet att få ut ett skadestånd från dödsboet (den resterande familjen med fru och barn) som agerat hälare åt sin far men blivit varslade om de faktiska omständigheterna vill trots kännedom om vad som hänt inte betala ut något skadestånd. Denna process (T 11240-24) mot dödsbodelägarna är nu uppe som process i Stockholms tingsrätt, som självfallet måste agera när hela företaget blivit stulit efter det att bankerna gjort upp i godo med företagaren som inte längre står i någon skuld till bankerna. Den advokat som försvarar dödsboet och är den som först påstod att det var bankerna som ville köpa företaget och inte kompanjonerna vilket var en ren bluff och han påstår även att kompanjonerna ägde rätten att köpa hela företaget, fast det inte finns något köpekontrakt. Han försöker därför att avvisa målet från Stockholms tingsrätt fast han inte äger någon rätt att överhuvudtaget vittna i målet eftersom han varit jävig i både den första omgången av detta mål och i det mål som Stockholm tingsrätt skall avgöra.

Vad som hände under bankkrisen 1987 – 1993 som är den svåraste krisen som någonsin drabbat Sverige måste man förstå bakgrunden när bankerna började låna ut pengar utan några säkerheter vilket gjorde att det var bankerna som kraschade och lade skulden på kraschen på sina kunder. Bankkrisen fick stora ekonomisks påföljder, som hela svenska folket fick vara med och betala tillbaka. På grund av krisen ökade statsskulden med astronomiska tusen miljarder, plus ränta som hela svenska folket fått betala tillbaka. 60.000 livskraftiga företag försvann. 400.000 människor kastades ut i arbetslöshet. Bankkrisen och efterföljande globala bankkriser är den direkta orsaken till att Sverige nu befinner sig i den djupa lågkonjunktur.

I det pågående målet nr T 11240-24 som fortfarande befinner sig i förberedelse hävdar nu den advokat som tidigare företrätt de manschettbrottslingar som stulit företagarens företag, att målet skall avvisas vilket skulle vara att tillåta dödsboet att få behålla en del av den egendom som är stulen, vilket enligt min mening i så fall måste betrakta som rättsvidrig processföring. Vad som framgår är ju företagaren under den period när hela företaget stals hade full ägarkontroll över företaget vilket svarandens advokat fortfarande inte vill erkänna trots inskickade bevis. Dödsboet vägrar dessutom att överlämna ett aktieöverlåtelseavtal för 35.000 aktier eftersom det inte finns något giltigt avtal.

Mats Lönnerblad
Författare och skribent i finansrätt