Avtalsförpliktelser är de juridiska skyldigheter, klausuler och ansvar som parter i ett avtal måste följa, exempelvis Tillåtelse att granska huvudmannens bokföring, få betalning enligt avtal och få respekt för den tid som avtalets förpliktelser gäller.　Avbildad: Mats Lönnerblad

Dessa regleras av den lag eller godkända　överenskommelse som parterna valt, eller i vissa fall lagen i landet där avtalet har sin närmaste anknytning, ofta genom　Romkonvention eller Rom - förordningen　

Centrala aspekter av avtalsförpliktelser:　Skyldigheter (göra/inte göra något) som en eller båda parter åtagit sig. I svensk rätt har domstolen en skyldighet att pröva de olika avtalsförpliktelser　när en part väcker talan och begär rättslig prövning av ett avtal eller avtalsbrott. I konsumentförhållanden har domstolen dessutom en särskild skyldighet att självmant (ex officio) pröva om avtalsvillkor är oskäliga　enligt EU-rätten.　

Domstolens allmänna skyldigheter　vid avtalsprövning vid en avtalstvist i en allmän svensk domstol ligger fokus på att fastställa avtalets bindande innehåll och rättsverkningar, med den grundläggande principen att　avtal ska hållas　(pacta sunt servanda). Domstolen prövar om avtalet är giltigt, vad parterna faktiskt har kommit överens om och om ett avtalsbrott har skett.　Sker inte denna prövning redan i förberedelsen av målet har domstolen begått flagranta och allvarliga rättegångsfel.

Domstolens skyldigheter att pröva　parternas godkända och bevittnade avtal är komplexa och beror på flera faktorer, inklusive avtalets art och omständigheterna kring det. En domstol är bunden att godkänna ett avtal i de fall att parterna har skrivit under avtalen och det finns vittnen, som kan intyga avtalens innehåll och godkännande, och det finns lagar som styrker avtalens giltighet som parterna godkänt, men som någon av parterna aldrig har följt.

Det svenska rättssystemet bygger på　principerna om　fri bevisföring och fri bevisvärdering,　vilket innebär att all framlagd bevisning får läggas fram och sedan värderas av rätten.　Ingen domstol får vägra någon av parterna att lämna fram den bevisning som finns tillgänglig. Hindras någon att lägga fram bevisning som sedan aldrig prövas, i vare sig mellandom eller i slutlig dom innebär detta grov försummelse från domstolens sida och grovt rättegångsfel.

Avtalsförpliktelser är i allmänhet　juridiskt bindande och svåra att ensidigt ifrågasätta om de har ingåtts korrekt. En grundprincip i avtalsrätten är　"pacta sunt servanda"　(avtal ska hållas)　Ett skriftligt avtal utgör ett konkret dokumenterat bevis på exakt vad parterna har kommit överens om. I en rättegång har skriftliga handlingar stor betydelse som bevisning.

Tydliga formuleringar i avtalet minimerar　utrymmet för olika tolkningar av avtalsinnehållet. Domstolen strävar efter att fastställa den gemensamma partsviljan, och ett välskrivet avtal är det främsta verktyget för detta. Sker aldrig någon korrekt bedömning av ett avtals giltighet eller längden av avtalen betyder detta att förberedelsen av hela tvistemålet måste underkännas, och tas upp på nytt i första rättsinstans och i stället få en talan mot svenska staten godkänd om inte detta sker. Då blir svenska staten skadeståndskyldig för den tid som gått förlorad och konsekvenserna för den som aldrig fått se sitt avtal realiseras måste erkännas det godkännande av det skadestånd som svenska staten blir skyldig att betala .

　0mständigheten att ett avtal har följts tidigare　utgör dessutom ett starkt bevis för dess senare avtals existens och innehåll. Varför tidigare efterlevnad är viktigt som bevis på konkludent handlande:　När båda parter agerar på ett sätt som överensstämmer med avtalets villkor under en tid, kallas detta för konkludent handlande (eller tyst samtycke). Detta agerande är en stark indikation på att ett avtal, som har ingåtts tidigare och accepterats av båda parter även gäller när ett nytt avtal träffats som bägge parter skriftligen har godkänt men som en av parterna aldrig har följt.

Avtalstolkningsprincip:　En vanlig princip　vid avtalstolkning är att parternas gemensamma avsikt och deras faktiska agerande över tid väger tungt. Hur parterna　levt　med avtalet ger ofta en tydligare bild av vad de faktiskt kommit överens om än enbart ord.　I en rättslig tvist kan den part som hävdar att ett avtal existerar använda historisk efterlevnad för att uppfylla sin bevisbörda.

För att kunna bevisa att ett avtal tidigare har　följts är det viktigt att samla in dokumentation och bevis. Detta kan inkludera: Uppgifter som visar att avtalen tidigare har hållit med en tidigare leverantör som inlämnats som bevis och vilka kunder som redan finns tillgängliga om denna dokumentation inlämnats blir det svårt för domstolen att negligera inlämnade bevis vad som hänt tidigare. Genom att presentera denna typ av konkreta bevis kan en part effektivt visa att ett avtal existerar och vilka av dess villkor som inte längre är uppfyllda.

Mats Lönnerblad
Författare och skribent i finansrätt