I en rättegång som varat i 13 år redan i första rättsinstans - men som skulle kunna ha avgjorts under bara tre månader - om huvudmannen bara hade följt gällande avtal, lagar och förordningar, och tingsrätten beaktat den inskickade skriftliga bevisningen som skickats in, både i det första avtalet och förtydligar vad förlängningsavtalet handlar om, som bägge parter godkänt och undertecknat, som är bevittnade av två jurister. Avbildad: Mats Lönnerblad

Reden i det första tvåpartsavtalet framgår　i detta fall att handelsagenten eller av honom närstående företag skall företräda sin huvudman under fem år vilket också har skett. Huvudmannen har förbundit sig att följa det första avtalet, vilket aldrig har skett, och att tillåta agenten att granska huvudmannens bokföring en gång per år - vilket aldrig har skett - och huvudmannen har dessutom förbundit sig att utbetala 30 procent i provision, vilket heller aldrig har skett.

Förlängningsavtalet innebär en förlängning av tidigare avtal som började gälla från den 1 januari 2009 och upphör att gäller 31.12. 2013. Parterna är överens om att avtalet skall gälla från den 1 januari 2014 fram till den 31.12. 2019. Förlängningsavtalet innebär att agenten under ytterligare en period av minst fem år genom bokningar och försäljning i huvudsak företräder sin huvudman för alla digitala arbeten i storformat.

Avtalen är giltiga, och även villkoren,　för när en uppsägning är giltig, vilket också framgång av förlängningsavtalet - som bara kan sägas upp 6 månader innan förlängningsavtalet upphör. Både verkställande direktören som är huvudman i detta ärende och handelsagenten själv har undertecknat bägge avtalen som är bevittnade av jurister som bevisligen uppfyller kraven för ett juridiskt bindande avtal i Sverige, som svenska domstolar förbundit sig att följa men som domstolarna aldrig följt i detta fall.

Tingsrättens fel är att påstå i en mellandom　att förlängningsavtalet skulle vara preskriberat stämmer således inte alls, vilket påpekats redan i tingsrätten och i samband med förberedelsen i målet och i samband med huvudförhandling och i överklaganden. Dessa är grova rättegångsfel som har bevisligen har påverkat utgången av hela målet eftersom tingsrätten vägrat pröva relevant bevisning - både i det första avtalet som svaranden aldrig har följt - och i förlängningen av detta avtal so svaranden inte heller följt. En domstol får enligt rättegångsbalken (RB) 35:7 endast avvisa bevisning, som är utan betydelse.

Tingsrätten har kategoriskt vägrat att pröva　relevant bevisning (bevisavvisning) som käranden åberopat både i det första avtalet och i förlängningen av detta avtal. I samband med överklagande har heller inte högre rättsinstanser prövat den inlämnade bevisningen vilket har påpekats redan i tingsrätten och i samband med överklaganden. Dessa fel har direkt påverkat utgången av målet i första rättsinstans och i samband med överklaganden.

Mats Lönnerblad
Författare och skribent i finansrätt