I Sverige gäller allmän vittnesplikt, vilket innebär att om du blir kallad som vittne till en domstol är du enligt lag skyldig att inställa dig och tala sanning. Rätten att höra vittnen styrs av rättegångsbalken och det är domstolen som beslutar om ett vittnesmål ska tas emot, ofta på begäran av åklagare eller försvarsadvokat. Avbildad: Mats Lönnerblad

Ett godkänt skriftligt avtal har en mycket hög juridisk betydelse i en svensk domstol. Även om muntliga avtal är lika bindande som skriftliga enligt avtalslagen, fungerar det skriftliga dokumentet som den starkaste bevisningen för vad parterna faktiskt har kommit överens om. Det minskar risken för missförstånd och gör det enklare att bevisa avtalsinnehållet i händelse av en tvist.

En domstol har en tydlig skyldighet att ta ställning till avtal som åberopas av parter under en huvudförhandling, särskilt i tvistemål. Domstolen är bunden av rättegångsmaterialet, vilket innebär att de faktiska omständigheter och skriftliga bevis (avtal) som presenteras i sakframställningen ska vägas in i domslutet. När inte detta sker gör sig domstolen skyldig till grovt rättegångsfel och målet måste tas om från början. I flera fall som jag redan skrivit om har domstolen inte uppfyllt sin plikt genom att ta ställning till de avtal som upprättats mellan parterna. Om en domstol i första instans (t.ex. tingsrätt) inte tar ställning till en fråga om vittnesplikt – det vill säga om en person är skyldig att vittna eller om personen har rätt att vägra vittna (t.ex. närstående eller yrkeshemligheter) – måste det leda till rättegångsfel och att frågan måste prövas i högre instans.

Bristande bevisvärdering: Högre rätt betyder att hovrätten och Högsta domstolen ”ställt sig bakom" tingsrättens bedömning utan att självständigt värdera vittnesmålen. Det betyder att I Sverige inte följer rätten principen om fri bevisprövning och bevisvärdering, vilket innebär att domstolen måste redovisa varför ett vittnesmål anses trovärdigt eller inte. Om detta utelämnas brister den bevisrättsliga prövningen och målet måste tas om från början i tingsrätten. Risken för rättsförlust: När vittnesmål som i dessa fall är avgörande för vem som talar sanning) inte tas fasta på, minskar rättssäkerheten. innebär att domen vilar på en felaktig bevisgrund. Högre rätt ska i princip pröva bevisningen på nytt, och om muntlig bevisning (vittnen) åberopas ska den prövas i förhållande till de krav på bevisning som ställs.

Om en högre instans t.ex. hovrätten eller högsta domstolen ) uppenbart har förbisett eller felaktigt värderat viktig bevisning, och detta haft avgörande betydelse för målets utgång, utgör ju detta en grund för resning att målet tas upp på nytt trots att domen vunnit laga kraft. Eftersom bevisningen (vittnesmålen) är nyckeln till sanningen, och domstolen ignorerar denna, blir domen inte en produkt av en saklig prövning, vilket är en brist i rättssäkerheten.

Fri bevisföring innebär ju att parterna får lägga fram vilken bevisning de vill och kommer till uttryck på sådant sätt att närmare föreskrifter om begränsning av ett bevismedels tillåtlighet nästintill saknas. Till och med bevis som uppkommit i strid mot lag eller som innebär en kränkning av EKMR bestämmelser får läggas fram om överklagande sker till Europadomstolen i Strasbourg om Sverige inte följer gällande lagar och bestämmelser

Mats Lönnerblad
Författare och skribent i finansrätt.