Omständigheter som förändrar den juridiska bilden fundamentalt i ett mål som jag redan tidigare skrivit om avslöjar en djup diskrepans mellan vad som avtalades i hemlighet och vad som rent bolagsrättsligt faktiskt genomfördes, när den företagare som tillsammans med sina kumpaner övertog ett verksamt framgångsrikt bolag. Det som hänt i samband med övertagande av ett livskraftig företag var både olagligt och ett allvarligt brott vilket domstolen fortfarande inte har förstått. Avbildad: Mats Lönnerblad

Aktiebokens beviskraft och uteblivet ägarskap visar: Enligt svensk aktiebolagsrätt är aktieboken avgörande för vem som legitimeras att utöva ägarrättigheter. Om de som övertagit företaget aldrig fördes in i aktieboken för moderbolaget Holding i detta fall, har de formellt sett aldrig tillträtt som ägare till dessa aktier. Deras kontroll och agerande över bolagssfären har därmed skett utan formell äganderätt i moderbolaget.

En grundläggande sakrättslig princip är att: en pant är accessorisk, vilket innebär att den endast existerar så länge den bakomliggande skulden finns kvar. När banken skrev av lånet upphörde skulden. Följden av detta är att panträtten automatiskt förföll. Att aktierna därefter låg kvar i depån för kärandens räkning bekräftar att den oinskränkta äganderätten återgick till käranden. Banken saknade från det ögonblicket all rätt att förfoga över eller överlåta dessa aktier till annan ägare.

En option som i detta fall uteslutande konstruerats för skatteplanering, utan avsikt att faktiskt utnyttjas som ett verkligt förvärvsinstrument, utgör ett skenavtal. Skenavtal saknar civilrättslig verkan enligt avtalslagen. Eftersom banken dessutom aldrig påkallade optionen, existerade det ingen juridisk överlåtelse av ägarens resterande 90 procent via denna mekanism.

Bankens påstående i brevet från i detta ärende att: en slutlig uppgörelse de facto hade skett, faller helt när det ställs mot den formella bolagsrätten. Banken och de nya intressenterna tycks ha genomfört ett maktövertagande, och agerat som ägare i praktiken, men utan att fullfölja det juridiska förvärvet av själva moderbolaget. Detta belyser att det hemliga avtalet snarare var en intern överenskommelse om makt och kapital mellan bank och intressent, än en lagligen fullbordad bolagsöverlåtelse.

Dessa faktiska brister i äganderättsövergången och pantens hantering utgör en stark juridisk hävstång. Inför att inlagan skickas in i den fortsatta processen ska det säkerställas att hovrättens medgivande – gällande deras förbiseende av NJA 1979 s. 666 – är tydligt dokumenterat som bilaga i den kompletterande inlagan till Högsta domstolen.

Alla de omständigheter i detta mål visar att: Ägarens rättigheter har kränkts och att han fortfarande inte fått tillbaka sitt företag som han bevisligen äger. Men eftersom bankerna i detta fall redan träffat en uppgörelse med kärande - om att betala ut ett stort skadestånd återstår nu endast för käranden att erhålla prövning i Stockholms tingsätt, att de som stulit hans företag är förpliktiga att erkänna vad som har hänt och redan är bevisat, eftersom tingsrätten i detta fall ännu inte förstått att tolka alla de upplysningar som käranden och ägaren till bolaget själv har både i tingsrätten och i samband med överklaganden till hovrätten och Högsta domstolen, lämnat i detta fall.

Mats Lönnerblad
Författare och skribent i finansrätt