Genom neka att höra vittnen och följa tvingande lagar i Mål T 6405-26, i en stämning mot Svenska Staten, där Stockholms tingsrätt nu försöker avvisa att vittnen under en rättegång räknas skall höras som skulle avgjort målets utgång kallar svenska domstolar bara för ”ett rättegångsbeslut.”  Avbildad: Mats lönnerblad

Detta beslut har tidigare överklagas separat till högre instanser till både hovrätten och Högsta domstolen (HD) utan att någon ny prövning värd namnet har skett. Eftersom Stockholms tingsrätt nu vill att målet skall avvisas i en stämning mot Svenska staten för att Sverige inte följa tvingande lagar - utan att den avgörande bevisningen prövats korrekt i någon domstol - finns det särskilda juridiska verktyg för att få målet prövat på nytt. Skrivelser har tidigare skickats i Mål T 391-15 där aldrig avtalens betydelse prövats på ett korrekt sätt till både Justitieombudsmannen (JO) och Justitiekanslern (JK).

När nu Stockholms tingsrätt försöker avvisa central bevisning i mål mot Svenska staten för att Sverige tidigare åsidosätter tvingande lagstiftning, rör det sig om allvarliga processuella fel som självfallet måste prövas på nytt. De juridiska åtgärder som finns att tillgå regleras främst i detta fall genom både handelsagenturlagen, rättegångsbalken och Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna (EKMR) Det finns ingen enskild paragraf i Rättegångsbalken (1942:740) (RB) som automatiskt gör en dom ogiltig för att domstolen avvisat bevisning. Istället finns extraordinära rättsmedel för att få ett lagakraftvunnet mål som aldrig prövats korrekt prövat på nytt: Resning (58 kap. RB): 58 kap. 1 § som borde bli tillämplig om en part visar omständigheter eller bevis som  har lagts fram redan i tingsrätten , och gör det är sannolikt att målet skulle ha fått ett annat utfall.

Eftersom tingsrätten har begått ett rättegångsfel i detta fall och grovt åsidosatt rätten till en rättvis rättegång, som kan ha inverkat på utgången i målet. När domstolen avvisar vittnen och bevisning som skett under själva processen sker det vanligen med hänvisning till den allmänna regeln i 35 kap. 7 § RB. Domstolen har bara rätten att avvisa bevisning som är uppenbart irrelevant eller om beviset inte behövs vilket inte gäller i detta fall . Att domstolen vägrat att bedöma relevant bevisning är klandervärt. För att nå framgång med resning eller domvilla krävs synnerliga skäl som redan finns i denna utdragna rättegångsprocess. Eftersom huvudmannen i detta fall aldrig följt godkända och bevittnade avtal som svaranden skriftligen godkänt men aldrig följt, vilket ingen domstol hittills prövat.

Tidsåtgången i handläggningstiden är anmärkningsvärd och det bristande bevisförfarandet i detta mål utgör brott mot rätten till en rättvis rättegång och prövning inom skälig tid enligt Artikel 6 i Europakonventionen. Enligt Artikel 6.1 EKMR har parterna rätt till en förhandling inom skälig tid. Europadomstolen. Justitiekansler borde har fastställt att en handläggningstid om 13 år för ett mål av denna karaktär med största sannolikhet skulle anses oskäligt lång och därmed utgöra en konventionskränkning. Domstolen borde ha bedömt detta utifrån målets komplexitet, hur parterna agerat samt domstolens hantering. Att neka käranden att höra vittnen och inte bry sig om att följa tvingande lagar har i denna process direkt inskränka principen om "equality of arms" (likvärdiga möjligheter) och rätten till ett effektivt försvar under Artikel 6 EKMR.

En domstol får endast avvisa bevisning om den är helt irrelevant eller uppenbart onödig. Domstolar är skyldiga att följa gällande lagstiftning. I dispositiva tvistemål (där parterna själva råder över tvisten) har Europadomstolen klargjort vilka regler som gäller som Sverige fortfarande inte följer . Eftersom svenska domstolar sig följt gällande lagar i detta mål är det till att käranden nu krävt ideellt och ekonomiskt skadestånd av Svenska staten för den skada eller kränkning som den oskäligt långa rättegången har orsakat. För att driva denna process vidare genom att svenska domstolar helt enkel aldrig följt ”rätten till en rättvis rättegång.” Europeiska unionen är ju skyldig att följa artiklarna i EKMR och de rättigheter som är gemensamma för alla medlemsstaterna. När käranden begär ut dagboksblad från Svea hovrätt, eftersom det visar det sig att huvuddelen dessa dagboksblad aldrig skickats över till Svea hovrätt.

Stockholms tingsrätt tydligt visat att tingsrätten vill avvisa målet trots käranden svarat på alla frågor och klargjort att all bevisning redan finns tillgänglig i samband med resningsansökan och inlagor till Justitiekanslern. Svenska domstolar har en grundläggande skyldighet att pröva väckta talan (så kallad rätts(skipningsplikt), men i svensk rätt finns det ingen absolut tidsgräns för hur lång tid ett mål får ta i tingsrätten. Om målet har dragit ut på tiden i 13 år utan någon ordentlig av avtalens innebörd genom sakprövning innebär detta att domstolen bryter mot Europakonventionen om mänskliga rättigheter som Sverige förbundit sig att följa men som landet fortfarande inte följer i många rättegångar som jag redan skrivit om. Min uppfattning är att om en domstol inte vill pröva bevisning - som skulle förändra utgången av ett mål - så sker detta i strid med tjänstemannaansvaret som Sveriges Riksdag redan besluta om nu skall införas på nytt i Sverige efter flera av mina artiklar Dagens Juridik i denna fråga och en riksdag som nu vill att denna lag omgående skall återinföras.

Mats Lönnerblad
Författare och skribent i finansrätt