Om ett mål inte går att överklaga, till högre rättsinstanser rör det sig i detta uppenbara fall om en materiell felbedömning - som fått dramatiska konsekvenser för den handelsagent som drabbas i denna segdragna process- när sedan domstolen genom överklagande till alla rättsinstanser inte självmant vill rätta till sina egna misstag.  Avbildad: Mats Lönnerblad

Det är en mycket frustrerande situation när rättsprocesser inte förstår vare sig gällande rätt eller ingångna avtal betyder. I svensk rätt finns det tydliga mekanismer och principer för hur sådana situationer hanteras: Den grundläggande principen är att en domstols felaktiga bedömningar ska korrigeras genom högre instanser, det vill säga genom att överklaga domen till hovrätten eller Högsta domstolen.

För att en domare ska kunna dömas　för tjänstefel (enligt 20 kap. 1 § brottsbalken) krävs det uppsåtlig eller grovt oaktsam myndighetsmissbruk. När en dom vunnit laga kraft och inte längre går att överklaga, är huvudregeln att den är slutgiltig (orubblighetsprincipen). Om en domstol vägrar att korrigera uppenbara fel som i detta fall strider mot Avtalslagen och Handelsagenturlagen och Europakonventionen, (EKMR) finns det trots detta vissa extraordinära rättsmedel och tillsynsvägar man kan använda sig av. Då gäller　klagan över domvilla:　Detta extraordinära rättsmedel kan användas om det förekommit allvarliga formella rättegångsfel Till exempel. att rätten varit obehörig eller att ett grova förbiseende skett i detta fall. Det prövar dock inte själva avtalsfrågan i sig, utan enbart om processen har gått rätt till.

Skadeståndstalan mot Svenska staten　gäller om domstolens felaktiga rättstillämpning är så uppenbar och grov att den måste det anses vara ett uppenbart tjänstefel eftersom domaren i detta fall tagit del av både avtalen mellan parterna, de paragrafer i Handelsagenturlagen och vad som gäller hur länge en enkel tvist skall pågå redan första rättsinstans behöver pågå när domstolen dessutom fått del av all bevisning som käranden har väckt skadeståndstalan mot Svenska staten genom både resning i Högsta domstolen (HD) och genom anmälan till Justitieombudsmannen (JO) och genom Justitiekanslern, (JK). Detta borde självfallet göra att den tidigare domen ogillas eftersom den visar att domstolen agerat på ett uppenbart felaktigt sätt redan i första rättsinstans som måste korrigeras igenom återförvisning av målet .

I Mål Ö 6213-26 i Högsta domstolen　försöker Stockholms tingsrätt och Svea hovrätt avvisa prövningen av detta mål i Stockholms tingsrätt trots att inlämnad bevisning, trots att avtalen mellan parterna aldrig har följts och ingen domstol vill pröva konsekvensera av vare sig domvilla eller grova rättegångsfel.　Europakonventionen innehåller inga uttryckliga regler om vem som ska betala rättegångskostnader. Konventionen slår dock fast rätten till en rättvis rättegång (Artikel 6. Enligt Europadomstolens praxis kan denna rättighet i vissa fall kräva att enskilda får ersättning för sina kostnader, särskilt vid framgångsrik talan mot statliga myndigheter. Europakonventionen innehåller inga uttryckliga regler om vem som ska betala rättegångskostnader.

Konventionen i Europadomstolen slår fast　rätten till en rättvis rättegång (Artikel 6). Enligt Europadomstolens　praxis kan denna rättighet i vissa fall kräva att enskilda får ersättning för sina kostnader, i en tvist som han förlorat särskilt vid framgångsrik talan mot Svenska staten i detta fall där kärande borde ha vunnit eftersom han kunnat bevisa att svarande aldrig borde vunnit målet eftersom käranden redan i tingsrätten att målet handlar om grova rättegångsfel där domstolen hittills aldrig följt gällande lagar och bestämmelser. När det gäller vilken domstol detta mål skulle avgöras lade ju Jet Print ner sin talan mot käranden i Stockholms tingsrätt, varför käranden begärde att talan skulle överföras till Uddevalla tingsrätt där Jet Print har sitt säte, vilket käranden i detta fall nekades till i både tingsrätt och hovrätt. Det var när käranden överklagat till Högsta domstolen han fick bifall för sin begäran att få sitt mål mot Jet Print skulle överföras till Uddevalla tingsrätt.

I skadeståndstalan mot Svenska staten　har käranden bevisat att han äger rätten till både avgångsvederlag och skadestånd i Uddevalla tingsrätt. I mellandomen i Uddevalla tingsrätt påstår domaren att målet är preskriberat, trots att förlängningsavtalet visar kärandens rätt till både avgångsvederlag och skadestånd. Att ingen domstol förstått betydelsen av vad ett förlängningsavtal som bägge parter godkänt och är bevittnat betyder visar att avtalen mellan parterna fortsätter att gälla från det datum förlängningsavtalet skrevs under varför käranden ännu en gång yrkar att Högsta domstolen skall bifalla kärandens begäran att få målet mot Svenska staten prövat genom en omgående återförvisning till Stockholms tingsrätt när ingen underinstans förstått betydelsen av förlängningsavtalets godkännande som är be vittnat av bägge parter.

Täby 2026-07-04
Mats Lönnerblad
Författare och skribent i finansrätt