Av Mats Lönnerblad - Ledaren - 2026-07-23
Avtalsbrott som visar att svaranden i en tvist
mellan en handelsagent och hans huvudman som aldrig har följt avtalen
upphäver inte avtalens giltighet. En domstol skall utgå från att
skriftliga, bevittnade avtal är giltiga under den period som parterna
kommit överens om. Att svaranden i detta fall inte har följt avtalen
innebär att huvudmannen i detta fall har begått avtalsbrott. Det blir då
den skadelidande handelsagenten som har bevisbördan för att visa att
avtalsbrotten har skett. Avbildad: Mats Lönnerblad
I en tvist mellan en handelsagent och huvudmannen tillämpas följande rättsliga principer: Principen är att avtal ska hållas (pacta sunt servanda): Det ursprungliga avtalet ligger fast och även förlängningen av detta avtal. Eftersom avtalen har åsidosatts av svaranden och handelsagenten har vunnit i det mål där huvudmannen påstår att agenten skulle vara skyldig huvudmannen pengar, äger handelsagenten fortfarande rätten att få sitt eget fall prövat mot sin huvudman i den domstol där huvudmannen har sitt säte och ersättning för de skador som uppstått när huvudmannen aldrig följt avtalen mellan parterna.
Handelsagenturlagen är tvingande till agentens fördel. lagen ger agenten rätt till bland annat skälig provision och avgångsvederlag Denna rätt kan inte avtalas bort i domstol. En domare får enligt svensk rätt (35 kap. 7 § Rättegångsbalken) endast avvisa bevisning som är uppenbart obetydlig eller inte behövs. Att helt neka en handelsagent att förhöra sin egen revisor eller bokföringsbyrå, samtidigt som motparten tillåts göra detta, strider på ett uppenbart sätt mot principen om fri bevisprövning och rätten till en rättvis rättegång. Domstolen är skyldig att motivera ett beslut om att avvisa handelsagentens bevisning. I detta fall påstår tingsrätten att ett förlängningsavtalet som träder i kraft när det undertecknats, skulle vara preskriberat, vilket inte stämmer, eftersom huvudmannen godkänt förlängningen av avtalet gäller förlängningen redan vid undertecknandet. Domstolen borde förklara exakt varför de anser att den inlämnade bevisningen i form av två avtal saknar betydelse vilket aldrig har skett.
Den felaktiga bevisningen mellandomen som Uddevalla tingsrätt i Mål T 391-15 anfört är att förlängningsavtalet skulle vara preskriberat gäller ju inte eftersom huvudmannen godkänt förlängningen av avtalet som börja gälla så snart förlängningen är godkänd. Handelsagenten bekräftat att han har bevisbördan och därför måste ha rätt att presentera din bevisning för att styrka att avtalen har brutits. Ett avvisningsbeslut i Stockholms tingsrätt har i detta fall överklagas separat under pågående process. Tvisten som rör större belopp är okomplicerad och målet mot Svenska staten handläggas därför prövas omgående. Käranden anser att domaren agerar partiskt eller grovt försummar sina skyldigheter varför käranden anmält detta till Justitieombudsmannen (JO) och justitiekanslern (JK), vilket inte kunnat ändra domen eftersom vare sig JO eller JK äger rätten att tillåta att en tidigare dom ogiltigförklaras.
Vad som skulle avgjort målet på 3 månader i Uddevalla tingsrätt beror ju på att både kärandens revisor och bokföringsbyrå vet ju om att svaranden aldrig följt vare sig det första avtalet eller förlängningen av detta avtal, men genom att tingsrätten bara tillåtit svarandens bokföringsbyrå och revisor vittna och inte käranden har ju målet inte kunnat avgöras inom den tidrymd som var tänkt från början. Ett prejudikat är ett vägledande domstolsavgörande (främst från Högsta domstolen eller Högsta förvaltningsdomstolen) som visar hur en lag ska tolkas. Till skillnad från grundlagar och skrivna lagar är prejudikat inte formellt juridiskt bindande, men de fungerar i praktiken som en mycket stark norm.
Prejudikat som vägledande rättskälla är ett vägledande domstolsavgöranden (främst från Högsta domstolen eller Högsta förvaltningsdomstolen) som visar hur en lag ska tolkas. Till skillnad från grundlagar och skrivna lagar är prejudikat inte formellt juridiskt bindande, men de fungerar i praktiken som en mycket stark norm och auktoritet. Andra rättskällor som Sverige förbundit sig att följa men som Sverige fortfarande inte följer är hur länge en rättegång skall pågå enligt Europakonventionen (EKMR). Mål T 391-15 pågick under 13 år bara i Uddevalla tingsrätt i ett mål som borde kunna avgöras på tre månader där domstolen dessutom visar sig inte ha förstått vad en skriftlig överenskommelse om att käranden äger rätten att få granska sin huvudmans bokföring en gång per år. Uddevalla tingsrätt tillät inte käranden att granska sin huvudmans bokföring, trots att huvudmannen godkänt detta i två skriftliga avtal och Handelsagenturlagen medger rätten till att granska huvudmannens bokföring i en tvingande lagstiftning
Vad som gör Mål T 391-15 måste ogillas, Svenska staten ställas till ansvar och att käromålet mot Svenska staten vare sig kan eller beror ju på Uddevallas felaktiga påstående att förlängningsavtalet skulle vara preskriberat och att målet därför inte gått att överklaga till någon högre rättsinstans och att handelsagenten även får betalt för 13 års processande i ett käromål, som skulle kunna avgöras på 3 månader och slipper att betala huvudmannens rättegångskostnader.
Täby 2026-07-23
Mats Lönnerblad
Författare och skribent i finansrätt
Mina böcker:
Från bankkris till börskris, 2003
Från folkhem till fattigstuga, 2004
Nollkoll, 2005
Härdsmälta, 2005
Falskspel i affärer och politik, 2006
Pengarna eller livet, 2007
Finansfrossa, 2008
Pyramidspel, 2009
Läs vidare: "System 3R-affären" - Ett verk av manschettbrottslingar