För att ta reda på hur Europakonventionen regler nu tillämpas i Sverige tog jag kontakt med Thomas Persson - som är egen företagare och numera även verkar som arbetande styrelseordförande för Samiska Rättsförbundet. Han har tidigare också varit verksam i styrelsen för Medborgarrättsrörelsen i Sverige (MRRs) där jag själv tidigare och under ett kvarts sekel varit verksam i styrelsen. Under de senaste åren som vice ordförande.

Thomas Persson konstaterar att Egendomsskyddet i Sverige står mot allmänhetens intressen till fri disposition. När det gäller äganderättsskyddet - som jag skrivit om i flera artiklar och i mina böcker - delar jag Perssons åsikt - att den enskilde fortfarande inte åtnjuter något större grundlagsskydd, mot det allmännas anspråk på hans tillgångar, när den ikläds formen av beslut om skatt och andra tvångsåtgärder.

Som ett exempel kan allmän marksocialisering i Sverige gå till på så sätt, att allt markinnehav påläggs en sträng statsskatt, som får erläggas på så sätt att den skattskyldige avstår en viss del av sin jord till staten som betalning av debiterad skatt. Efter 10 års skattebetalningar av detta slag kan den skatteskyldige ursprungliga jordägarens mark ha helt övergått till staten.

Den svenska staten är ett av de länder - som nu genom revision av FN´s råd för de Mänskliga rättigheterna (MR) - fått rekommendation för att säkra och förstärka dessa rättigheter för de svenska medborgarna. Thomas Persson menar att Sverige sedan 1995 - och redan långt innan Europakonventionen blev svensk lag - undanhållit svenska folket dessa grundläggande rättigheter.

Enligt Persson, innebär detta att regeringen fortfarande anser att dessa rättigheter och erkännandet av Europakonventionen endast utgör en folkrättslig förpliktelser mot andra stater, inte mot den enskilde .Han frågar sig hur detta kan försvaras ? Hur en prövning av en kränkning av den enskildes kan utgöra en regeringsfråga ?

Genom regeringsformen (RF 2:23) ges enligt Perssons uppfattning konventionsrättens inte grundlagens status utan endast ett konstitutionellt åliggande för lagstiftaren. Europakonventionen blir då i stället lag genom Svensk författningssamling (SFS 1994:1219) Där stipuleras att konflikter och tolkning av konventionsåtagena ska ske genom lagtolkning - och/eller rättstillämpningsmetoder.

Dessa tolkningsmetoder är namngivna till: "lex posterior respektive lex Specialis". Lex Posterior = ny lagstiftning kan ges företräde framför gammal lag. Lex Specialis = inhemska regler ges företräde framför konventionsrätten. Svensken kan således fortfarande inte påräkna det medborgarskydd, skydd för egendom, liv och hälsa som Sverige ger sken av inför andra fördragsanslutna stater, menar Persson.

Vad detta innebär för Sveriges vidkommande har den svenska regeringen själv kunnat konstatera i sitt strategidokument (sidan 16) att "svensk domstolsprövning och tillsyn inte i sig är en garanti för säkerställande av respekt för de konventionsåtaganden som kan aktualiseras vid en prövning eller tillsyn."

Thomas Persson hävdar att regeringen medvetet undanhåller de konventionsrättsliga åtaganden för den svenske medborgaren. Anledningen till detta kan man bara spekulera i, men troligen finns en rädsla från regeringens sida att medborgaren kan utgöra en fara för den svenska staten. Jag kan hålla med Persson att detta kan vara en av förklaringarna - att svenska regeringar sedan 1970-talet - konsekvent motarbetat viktiga inslag av medborgarrätt i vårt land.(Jämför med den tidigare ordförande i Medborgarrättsrörelsen , Regeringsrådet Gustaf Petréns välgrundade motstånd mot grundlagsreformen 1974)

Problemet med att följa befintlig lagstiftning uppstår ju i många rättegångar som jag själv tagit del av och skrivit om när den enskilde vill föra en allvarlig kränkning för prövning i domstol. Vad som gäller är ju att de lägre rättsinstanserna kan begära förhandsbesked från EU-domstolen medan Högsta rättsinstans är skyldiga att rådfråga EU-domstolen i dessa ärenden , vilket alltför sällan sker.

Den svenska medborgaren kan således inte lita på att erhålla en rättvis rättegång (artikel 6.1) Ej heller följer Sverige fortfarande praxis genom att begära förhandsbesked i alla de fall där förhandsbesked krävs. Genom att inte tillämpa Europakonventionens bestämmelser, som sig bör i våra svenska domstolar - blir domsluten ihåliga och ofta motstridiga. Jag håller således med Persson att systemet får effekten att klagande part inte ska överleva prövningen på grund av den tid som varje mål tar i anspråk i vårt land, vilket på ett uppenbart sätt strider mot bestämmelsen att alla medborgare skall vara berättigade till en opartisk och offentlig rättegång inom skälig tid, utan att domstolarna hörsammar detta.

Vad som även stipuleras i Europakonventionen artikel (6 b) är att parterna skall åtnjuta tillräcklig tid och möjlighet att bereda sitt försvar, vilket motarbetas direkt av svenska domstolar i de fall där käranden genom, stupstocksföreläggande, inte får tillgång till den bevisning han/hon har rätt till enligt både avtal och EU:s direktiv som införlivats i den svenska lagstiftningen, vilket inte innebär någon rättvis rättegång.

Eller domstolen nekar till att käranden/svaranden får förhöra eller låta förhöra vittnen (6 d), som åberopas mot honom, samt att för egen räkning få vittnen inkallade och förhörda omöjliggör en rättvis rättegång.

Den sista fråga som Thomas Persson ställer till mig är vem som skall svara för alla de konkreta rättsförluster som sker i Sverige på grund av att Sverige fortfarande inte följer Europakonventionens bestämmelser ? Sverige har ju under snart ett kvarts sekel valt att inte till fullo tillämpa Europakonventionens genomslag, fullt ut ?Sverige har ju under ett kvarts sekel valt att inte tillfullo tillämpa Europakonventionen med direkt effekt här hemma.

Det svar jag ger Thomas är att när Europadomstolen väljer att döma i ett mål, och ger svaranden eller käranden rätt i sak, där det visar sig den skadelidande fredan från början haft rätt i sak , sker detta när alla svenska möjligheter att få en rättvis i ett mål i svenska domstolar är utdömda.

Därför borde enligt min uppfattning, mål som avgjorts i Europadomstolen i Strasbourg ha ett betydligt större prejudikatvärde - än i de fall när det visat sig att Högsta domstolen (HD) dömt fel i samma ärende som betraktas som prejudikatärenden - eller vägrat pröva sakfrågorna på nytt i högsta svenska rättsinstans.

Men det är något som man fortfarande inte har förstått i vårt land genom att inte betrakta Europadomstolens domslut som prejudikat i Sverige, även om Sverige nu tvingas följa Europadomstolens beslut.

För den svenska medborgaren har tillämpningen av Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna en avgörande betydelse. Dels hur dessa rättigheter inte hanteras på ett korrekt sätt inom det svenska rättssystemet, exempelvis:

- Tillträde till domstol

- Rättvis rättegång (i Sverige är fri bevisning ett problem)

- Effektivt förfarande (tid, fråga)

- Direkt effekt (här och nu)

- Följsamhet till Europarätten (förhandsbesked och praxis)

Inom alla dessa områden har tillämpningen av Europarätten i det svenska systemet medfört avsevärda rättsförluster för medborgaren under närmare ett kvarts sekel, efter Sveriges inträde i EU.

Dessa förluster har stärkt den rådande svenska maktstrukturen och medfört att domstolarna blivit alltmer ofria i förhållande till den styrande makten samtidigt domarna känt sig fria att tillämpa lagtolkningen efter sitt eget gottfinnande. Detta kan inte accepteras i en demokratisk stat som Sverige som borde sträva efter ett fungerande rättssystem.

Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen och
Sveriges Bankkunders Riksförbund