I sitt efterord i författaren och poeten Theodor Kallifatides nya bok: Slaget om Troya, (Albert Bonniers förslag 2018) skriver Kallifatides att han enda sedan gymnasietiden, när han var 15 år och gick i gymnasiet , har Illiaden väckt hans fantasi. Det är i hans ögon en av de starkaste antikrigsdikt som någonsin har skrivits.

När jag själv läste Illiaden och Odysséen var jag lika gammal som Theodor, men hade svårt att förstå alla sammanhang. För att öka min förståelse läste jag om böckerna långt senare - i Erland Lagerlöfs klassiska översättning - utgiven och kommenterad av Jan Stolpe och med inledning av Jesper Svenbro kom ut i nyöversättning i svenska år 2014 på Atlantis bokförlag.

Jag blev nyfiken på hur Kallifatides tänkte och resonerade när han skrev om Illiaden - eftersom min svärfar, Aldo Quadrini, som är född i Italien - kämpade mot Benito Musolini och Hitler under andra världskriget och sedan lämnade Italien för att bosätta sig i Frankrike efter andra världkriget 1946.

Aldo har aldrig riktigt kunnat hämta sig från detta drama - vilket tydligt framgår att Theodor Kallifatides böcker och min intervju med honom att inte han inte heller gjort - Det får jag får också klart för mig genom att läsa hans senaste 3 böcker och i min intervju med honom, när han anger sina motiv för att skriva "Slaget om Troya".

Mussolini, tidigare socialist, var grundaren av fascismen i Italien. Italien var under Mussolinis regering allierat med Tyskland och Japan som tillsammans utgjorde axelmakterna under andra världskriget. År 1943 avsattes Mussolini av det fascistiska rådet, för att senare insättas av tyskarna som statschef i Italien, men avrättades av partisaner 1945.

Kallifatides skriver om hur nazisternas hämnas på den grekiska befolkningen när de ser att kriget är på väg att förloras. Det framgår vad som händer är att en överste blir skjuten i ett bakhåll av partisaner inte så långt från den lilla byn. Tyskarna reagerar snabbt, när två av partisanerna blir skjutna, medan den tredje lyckas undkomma. Hämnden blir omedelbar. Om inte den flyende partisanen erkänner sitt brott kommen tre greker att skjutas varje dag tills mordet är uppklarat. Av samma anledning mördas tvåhundra politiska fångar, innan tyskarna tvingas fly från Grekland.

Under den period nazisterna ockuperade Grekland fick Kallifatides både uppleva den tyska

ockupationsmakten på nära håll och sedan innebördeskriget. Sedan tyskarna lämnat Grekland - tog fascisterna makten. Därför lämnade han Grekland för att komma till Sverige 1964, där han efter bara fem år publicerade sin första bok: Minnet i exil 1969.

Kallifatides har nyss fyllt 80 år. Efter jag hade läst hans senaste bok "Slaget om Troya" och blev jag inbjuden att få träffa honom på Albert Bonniers förlag på Sveavägen i Stockholm den 3 oktober, efter att också ha läst hans 2 tidigare böcker: "Med mina läppars svalka " (2014) och "Ännu ett liv (2017) .När vi träffades berättade han att han flera år funderade på hur han skulle göra för att ge den först boken av Homeros full rättvisa och samtidigt öka läsförståelsen för unga läsare som skulle inspireras av Homeros fantastiska diktverk och lära ut vilket oerhört lidande för alla parter utsätts för, som varje krig medför.

Min svärfar, Aldo Quadrini, 91 år, lever fortfarande och vi brukar träffas varje jul i Frankrike och under somrarna i Italien där han under alla år behållit den vingård som han ägde tillsammans med sin bror i Arpino.

Varje gång vi träffas återkommer Aldo och berättar om sina hemska minnen, som också består av nazisternas intåg i Italien och den hjälp italienarna fick från bland annat Amerika, Polen och andra länder för att bekämpa den tyska invasionen.

Kallifatides lösning blev skriva ner sina upplevelser. Att koppla "Slaget om Troya" till andra världskriget är genialt. Boken visar vilket onödigt lidande ett krig alltid medför både för soldater som tvingas medverka och för den oskyldiga civilbefolkningen. Det gör han genom att ge Homeros Illiaden full rättvisa samtidigt som han berätta hur bomberna faller över den lilla byn under kriget från både tyskar och amerikaner och skolbarnen och deras lärarinna som ständigt tvingas avbryta undervisningen för att söka skydd i en grotta.

Lärarinnan kommer på idén för att lugna barnen och få något annat att tänka på än det pågående kriget berätta för vad som hände för flera tusen år sedan när grekerna belägrade Troja. Berättelsen fortsatte vid varje tillfälle de inte längre kunde vara kvar i skolan och tvingades att söka skydd i en grotta.

Illiaden är en blodig historia: Hur de belägrarna lider törst värme och hemlängtan. Hur härarna möts - man mot man - svärd mot svärd. Huvuden flyger, hjälmar klyvs och blodet rinner i strida strömmar. Allting började när prins Paris från Troja blev förälskad i kung Menelaos hustru, den vackra Helena, och rymde med henne till Troja. Den bedragne maken vill hämnas och och samtidigt försöka erövra Trojas närmast ointagliga fäste. Kriget pågår i 10 år.

Theodor Kallifatides version, gör mig alldeles utmattad, eftersom han med stor inlevelse och kunskap skildrar två händelser samtidigt, vad som hände i den lilla grekiska byn under 2:a världskriget och som hände för tusentals år sedan i Grekland.

Hur förgörande hämnden mot de nazistiska illgärningarna från de allierade både mot nazismen som sådan i Tyskland och utomlands och Japan blev mot civilbefolkningen visar bombningen av Dresden som utfördes av brittiska Air Force (RAF) och USA:s flygvapen (USAF) mellan den 13 februari 1ch 15 februari 1945. Sachsens huvudstad Dresden bombades av 772 engelska och 311 amerikanska plan varpå en eldstorm skapades som förstörde 6,5 kvadratkilometer av innerstaden. Cirka 25.000 människor beräknas ha omkommit.

Hämnden mot Japan - som vägrade kapitulera - var ännu värre. Den 6 augusti Hiroshimatid fälldes den första atombomben. Fyriotre sekunder senare detonerade den påcirka 600 meters höjd. Det var som att se en fotoblixt berättade en av piloterna. Det är fortfarande inte exakt klart hur många oskyldiga människor som dog. Siffrorna varierar mellan 90.000 -150.000 omkomna. 90 procent av alla hus i Hiroschima förstördes.

De som Theodor Kallifattides uppmärksammar oss på krigets fasor förtjänar att läsas och begrunda. Likaså Nadia Murad som tilldelats Nobels fredspris 2108 tillsammans med Denis Mukweg.

Nadia Murad skrevboken : "Den sista flickan" som gavs ut på Albert Bonniers förlag i maj 2018. Nadia berättar om sin tid fångenskap och om sin livsviktiga kamp mot Islamiska staten.

En annan fredsaktivist som jag har stor respekt för är Dalton Trumbo som skrev boken: "Johnny got his gun" redan 1939. 1971 blev boken film och regisserad av Trumbo. Boken beskriver hur en lemlästad soldat som själva drabbats av krigets ohyggliga konsekvenser, men överlever, och är den mest hjärtskärande film om krigets ohyggligheter som jag någonsin sett.

Mats Lönnerblad

Ordförande i Bankrättsföreningen
Ordförande i Sveriges Bankkunders Riksförbund