I min egenskap av medlem i den svenska Europarättsföreningen blev jag 2019-01-25 inbjuden att delta i ett seminarium som Forskningsavdelningen för Europarätt inbjudit mig till, som leddes av professor Ulf Bernitz vid Stockholms universitet, som moderator och där rådgivaren Magnus Schmauch, Finansinspektionen och Justitierådet Thomas Bull från Högsta förvaltningsdomstolen medverkade som talare.

Vad seminariet handlade om för förhandsavgörande från Europadomstolen i Luxemburg och rätten till en rättvis rättegång.

Under ett kvarts sekel har jag själv skrivit om ett stort antal Europarättsliga frågor i både riks- lokal - och fackpress behövde jag få ordentliga svar varför Sverige så ofta bryter mot EU:s lagar, utan att det blir några påföljder för domstolar som bryter mot EU:s regelverk - nästan aldrig straffas - och hur länder kan gå helt fria som bryter mot EU:s bestämmelser och fördrag.

Medlemsländerna kan ju hamna i EU-domstolen om de inte följer EU:s lagar och regler, vilket alltför sällan sker. Reglerna för hur EU ska fungera står skrivna i fördragen som också klargör att EU:s lagar gäller framför medlemsländernas nationella lagar och regler. Om svensk lag står i strid med en EU-lag, är det EU-lagen som gäller.

Enligt EU-fördragen är det medlemsländernas myndigheter och domstolar som har huvudansvaret för hur EU-lagstiftningen tillämpas. Det är endast nationella domstolar som kan upphäva nationella beslut och som kan ersätta för förluster som på grund av överträdelser av EU-lagstiftningen som till exempel tvistemål där domstolen inte följer EU:s fördrag.

Vad som klargjordes under seminariet är att för den som anser sig felbehandlad kan vända sig till domstolen i egna landet medan underrätterna bör fråga EU-domstolen till råd i frågor som rör EU-rätten Högsta rättsinstans är skyldig att vända sig till EU-domstolen i fall där Sverige bryter mot EU-rätten.

EU:s fördrag kan jämföras med grundlagar i ett land. Alla EU-länder har godkänt fördragen och ska följa dem. Fördragen sätter ramarna för EU-samarbetet. Det innebär till exempel att EU-länderna bara kan ta beslut på EU-nivå i de frågor som finns i fördragen.

Vad Magnus Schmauch föredrag handlade om är hur det förhåller sig till några avgörande i EU-domstolen, angående skyldigheten att begära förhandsavgörande både mellan länder, privatpersoner och företagare. Hans slutsats är att det finns goda förutsättningar att bättre integrera europarättslig prejudikatbildning än vad som hittills skett i vårt land.

En förutsättning för att detta ska kunna ske är att lagstiftare, underrätter börjar se EU-domstolen som den huvudsakliga prejudikatinstansen i detta sammanhang.

Justitierådet Thomas Bull - som tidigare gjort sig känd för sina synpunkter - att runt 8000 anställda anmäls varje år för tjänstefel, men bara en handfull blir fällda. Han menar på att ingenting görs åt alla tjänstefel som begås i vårt land, vilket enligt mitt förmenande, beror på att tjänstemannansvaret tagits bort från lagstiftning i mitten av sjuttiotalet. Han framhöll ur viktigt det är att Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna (EKMR) följs i vårt land, vilket inte heller sker i många fall jag tagit del av, och som heller inte rättas till i någon rättsinstans.

Under de senaste åren har EU-domstolen utvecklat kriterierna för när det enligt unionsrätten krävs att en nationell (högsta) domstol skall begära förhandsavgörande, medan Europadomstolen utvecklat domstolarnas skyldighet enligt Europakonventionen att motivera sitt ställningstagande när ett förhandsavgörande inte begärs.

Seminariet lyckades ställa dessa rättskällor bredvid varandra och gav en övergripande och åskådligt bra bild hur systemet med förhandsavgöranden från EU-domstolen är avsett att tillämpas idag, bland annat med rätten till en rättvis rättegång.

Tyvärr klargjordes aldrig de rättsliga påföljderna ordentligt för de som bryter mot EU:s fördrag och regelverk, men hur EU-rätten skall tolkas och i vilka sammanhang blev mycket bra belyst av bägge talarna under själva seminariet, som jag upplevde som mycket positivt och lärorikt och borde enligt min mening genomföras i varje svensk domstol för att öka kunskapen hos de domare som ännu inte förstått att tillämpa EU-rätten fullt ut.