Förmögenhetsbrott som innebär stora ekonomiska skador för dem som oförskyllt drabbas, blir allt vanligare i Sverige. De utreds sällan i den omfattning som är nödvändig. Det gäller både i våra domstolar, myndigheter och hos polis och åklagare.

Under ett kvarts sekel, i min egenskap av författare och skribent i finansrätt, har jag skrivit hundratals artiklar i riks- lokal- och fackpress och i flera av mina böcker - hur både framgångsrika företagare och privatpersoner som drabbats och fått sina företag kapade eller deras kunder som blivit kidnappade - aldrig fått någon upprättelse - trots att de haft rätt i sak.

De direkta konsekvenserna för att brott som aldrig utreds ordentligt i vare sig brottsmål eller tvistemål bör anmälas till de statsanställdas i högre befattningar och borde prövas av deras arbetsgivare, Justitiekanslern (JK) eller Riksdagens ombudsmän (JO).

Missnöjesanmälan som innefattar både jäv och rättegångsfel borde även kunna överklagas och utredas ordentlig i domstol - redan innan huvudförhandling - om inte domstolen följer befintliga lagar redan i första rättsinstans. Även Statens ansvarsnämnd tar emot anmälningar, om anställda inom stat och förvaltning som inte sköter sig - men däremot inte klagomål från enskilda personer.

I såväl mina böcker som i flera publicerade artiklar har jag namngivit de personer som jag anser skyldiga till att begått allvarliga förmögenhetsbrott, men där förövarna vunnit i domstol bara för att målet aldrig prövats på ett objektivt sätt och i alla delar av målet. När målen anmälts till polis och åklagare - har i många mål jag tagit del av - aldrig några förundersökningar inletts.

Låt mig därför med två exempel visa hur det kan gå till: Vad det första målet handlar om är hur en statlig stiftelse lagt beslag på 1/3 av aktierna utan att inköpa en enda aktie, vilket stiftelsen vare sig vill medge eller visa upp vare sig sina påstådda inköpta aktier ett utdrag ur aktieboken.

När domstolen inte beviljar editionsföreläggande förlorade entreprenören 1/3 av sitt ägande i det företag han skapat redan i tingsrätten och får i stället betala både sin advokat och motpartens advokat cirka 4 miljoner i rättegångskostnader. Hovrätten beviljade inte prövningstillstånd. Entreprenören och företagaren fick 1 krona (!) för sitt företag som han själv skapat. Kronan betalade han tillbaka. Hela företaget såldes därefter vidare till utlandet för cirka 300 miljoner kronor.

När ärendet anmäls till JK beviljades ingen prövning. När ärende gick vidare till JO uppmanar myndigheten, i stället för att utreda ärendet att stiftelsen är skyldig att följa förvaltningslagen genom att mottaga besök och besvara mejl, vilket aldrig görs när det gäller hur stiftelsen kunnat förvärva aktierna i företaget, utan att äga några aktier eller kunna uppvisa aktieinnehavet i en aktiebok.

I ett annat fall har handelsagenten blivit berövad både sina kunder i strid med ett 10-årigt samarbetsavtal och aldrig erhållit den provision han haft rätt till enligt avtal. Trots avtalet som stipulerar att han skall få granska sin huvudmans bokföring, i enlighet med både EU-rätten och svensk lag, medger domstolen inte denna rätt.

För att kunnat erhålla den bevisning som erfordras genom att domstolen beviljar granskning av huvudmannens bokföring innan att målet skall handläggas i tingsrätten, beviljas inte heller. Missnöjesanmälan har lämnats i tid men fortfarande har inte domstolen granskat detaljerna i anmälan trots överklagan till både hovrätt och Högsta domstolen (HD).

Därefter har det ena fallet har anmälts till Statens Ansvarsnämnd som bara hänvisar till JK och JO. Fallet har även anmälts till såväl Bolagsverket, JK och JO som inte vidtagit några åtgärder alls.

De som drabbas av dessa brott är framgångsrika som entreprenörer handelsagenter kan uppvisa bevisbara resultat och innehar materiella tillångar som är betydande. Det första fallet som gäller en uppfinnare och entreprenör har redan avgjorts i domstol, trots att företagaren aldrig fått någon prövning i vare sig hovrätt eller Högsta domstolen och målet bevisligen aldrig avgjorts på ett korrekt sätt i tingsrätten.

Fallet som handlar om en handelsagent som blivit berövad av alla sina kunder har anmälts till Statens Ansvarsnämnd som bara hänvisar till JK och JO. Bägge fallen har anmälts till såväl JK som JO som inte vidtagit några åtgärder alls.

Mot den bakgrunden ifrågasätter jag både JK och JO:s verksamhet eftersom det är undanhållande av bevisning i våra domstolar och bristfällig granskning som gör att de som har rätt i sak ändå förlorar i många av de mål jag tagit del, sedan EMR- reformen (En modernare rättegång) inletts och hovrätten inte längre behöver motivera ordentligt varför man inte beviljar prövningstillstånd. Vad dessa bägge fall visar är att domstolen som säger sig sig kunna lagen, inte vet hur den skall tillämpas, vilket är ett allvarligt problem som måste åtgärdas.

Mats Lönnerblad

Ordförande i Bankrättsföreningen och
Sveriges Bankkunders Riksförbund