Det skedde redan i min första bok om bankkrisen med titeln: "Från bankkris till börskris" (Bankrättsföreningen 2003) som jag för första gången presenterade på Hedengrens bokhandel i Stockholm samma år i en fullsatt salong.

Vad jag då kunde redovisa var såväl Gota Bank som PK-banken var på obestånd redan den första februari 1990, innan alla köp och sammanslagningar kom till stånd. Detta faktum har hittills inte blivit bekantgjort, eftersom såväl Gota Bank och Nordbanken som våra politiker i riksdagen och Bankstödsnämnden efter bästa förmåga försökt dölja det.

Proventus som ägde aktiemajoriteten i Gota Bank sålde aktierna i Gota Bank till SPP den 24 september 1990 var det således en bank som redan skulle begärt sig själv i konkurs - som man först sålde till SPP - och sedan vidarebefordrades av SPP till Trygg Hansa.

I samband med försäljningen av Gota Bank var Proventus snabb i vändningarna. Det lilla bolaget stod och föll med vidareförsäljningen av Gota. På ett mirakulöst sätt hade man lyckats låna ihop pengarna till en stor ägarandel i Gota i bland annat Tyskland (den tyska banken blev mycket nervös när försäljningen lät vänta på sig.) Men med hot om konkurs om affären inte skulle "gå i lås" var ägarna till Proventus på bettet och lyckades till slut sälja den värdelösa banken.

Det var först när de aningslösa tjänstemännen på SPP upptäckte att de köpt "grisen i säcken" lyckades SPP lotsa sitt köp vidare till Trygg Hansa AB. Redan i november samma år tillstyrkte därför SPPs styrelse en samordning av SPP och Trygg Hansas verksamheter i det nya börsnoterade Trygg Hansa SPP Holding AB. För den otroligt lättade styrelsen i SPP innebar detta att man fick fullt betalt för sitt förvärv av Gota genom aktier i Trygg Hansa AB. De som förlorade på den affären var alla aktieägare i Trygg Hansa.

Gota Bank var således inte ensam i att vara på obestånd. Bara i dåvarande Nordbanken och i PK-banken visad det sig således att det per den 1 februari 1990 fattades ofattbara 18,4 miljarder kronor. De banker som inte uppfyllde sin kapitaltäckningsgrad var således skyldiga att upprätta kontrollbalansräkning för att sedan begära sig själva i konkurs vilket aldrig skedde.

De handlingar som inlämnats till dåvarande bankinspektionen visar sig, från dem jag tagit del av, vara både ofullständiga och vilseledande beträffande både Gota, PK-, och Nordbanken.

Mikael Kamras, Gabriel Urwitz och Robert Weil var ledartrojkan i Poventus när de sålde Gota Bank för 4,75 miljarder till personförsäkringsjätten SPP, numera Alecta. SPP gick därefter ihop med person - och sakförsäkringsjätten Trygg-Hansa.

Att krisbankerna på kapitaltäckning inte beaktades av Anders Sahlén på den dåvarande Bankinspektionen, som för sin slapphet fick sparken och under ett antal år fick flytta till Washington på svenska statens bekostnad. När han återvände till Sverige utsågs han till ny ordförande i Exportkreditnämnden (!)

Johanna Salderts intervju med Gabriel Urwitz (Dagens Industri 2019-06-19) är således helt missvisande, vilket också förklarar varför Gabriel Urwitz hittills inte låtit sig intervjuas om vilka förutsättningar som gällde för att kunna sälja Gota Bank vidare till SPP i det skick som banken befann sig i vid försäljningstillfället.

Gabriel Urwitz som gått på Handelshögskolan i Stockholm kan inte varit omedveten om de nya kapitaltäckningsregler som började gälla den 1 februari 1990. Redan i juli 1988 presenterade The Commitee on Banking Regulations and Supervisory Practises (Cookekommittén) sin gemensamma kapitaltäckningsregler för verksamma banker, som de svenska bankerna var skyldiga att följa.

De som fick överta "Svarte Petter" i fallet Gota Bank var således aktieägarna i Trygg Hansa AB som kunde känna sig ordentligt "blåsta" på hela det fiktiva värdet av Gota, som vid denna tidpunkt ansågs vara värt 4,75 miljarder kronor, medan det verkliga värdet var noll kronor !

Den fråga som jag ställer mig är hur länge affärstidningarna - med Dagens Industri i spetsen - försöker dölja vad som orsakade den svenska bankkrisen som enligt både min och Gabriel Urwitz är den största bankkris, som någonsin drabbat Sverige, efter andra världskriget.