Fredrik Lundberg lyfter fram ett antal avgörande skillnader mellan då och nu. Räntorna var höga samtidigt som avregleringen av finansmarknaden på 1980-talet fick konsekvenser, bland annat i form, enligt Lundberg, av "oprofessionella aktörer på fastighetsmarknaden" . Utanpå det kom en statsfinansiell kris som tvingade regeringen till omfattande besparingar, säger Lundberg.

Vad Fredrik Lundberg glömmer att berätta för Joel Dahlberg var att det var krisbankerna som själva var på obestånd under bankkrisen och att krisbankerna lät allmänheten, företagen och svenska staten betala för vad det kostade och inte några "oprofessionella aktörer" vilket Lundberg själv kunnat konstatera när han som ordförande i Östgöta enskilda Bank själv tvingades skjuta till kapital för att kunna sälja den förlustbringande banken till Danske Bank, under den värsta krisen i Sverige historia sedan andra världskriget.

Vad krisbankerna själva påstod var att det var fastighetsägarna och företagen som bar skulden till krisen - när det i själva verket var krisbankerna som var på obestånd - när de inte längre uppfyllde sin kapitaltäckningsgrad och borde agerat annorlunda genom att själva upprätta korrekta balansräkningar för att informera om bankernas obeståndssituation och själva begära sig i konkurs.

Fredrik Lundberg kunde själv tillgodogöra sig fastigheter under den svenska bankkrisen till en bråkdel av fastigheternas verkliga värde vilket beror på bankernas och Statens agerande under den svenska bankkrisen.

Jag anklagar inte Fredrik Lundberg för stöld. Men, jag anser fortfarande, att han borde försvarat sina kollegor inom fastighetsbranschen mot krisbankernas och företagspiraternas plundring av välskötta företag när han själv hade erfarenhet och vet vad det var som orsakade krisen.

Låt mig därför bara få ge ett exempel hur ett industriföretag drabbades när bolagsplundrare och företagspirater agerade under krisen, när politikerna nedvärderade hela Sveriges fastighetsbestånd och försatte 60.000 skötsamma fastighetsägare och företag i konkurs. Det gäller således inte gäller inte Fredrik Lundbergs eget agerande under krisen, eftersom han kunde passa på att utöka sitt redan stora och välskötta fastighetsimperium med stora köp av fastigheter i bland annat centrala Stockholm för en bråkdel av deras verkliga värde.

Det gäller i stället ett välskött industriföretag System 3R koncernen i Vällingby som startades av entreprenören Börje Ramsbro som under 25 år lyckats bygga upp ett världsledande industriföretag med egna patent och varumärken men blev utsatt för företagspirater som lade beslag på hela hans företag med både patent och varumärken, där den statliga Stiftelsen Industrifonden kunde sko sig utan att ens ha förvärvat en enda aktie i bolaget genom köpeavtal med ägaren.

Börje Ramsbro lyckades efter ett antal processer komma överens med de bägge bankerna som var involverade i denna kupp och fick ut ett skadestånd i en uppgörelse som skedde i godo.

Men när han försökte göra upp i godo med Industrifonden blev det stopp. Den nuvarande verkställande direktören på Industrifonden David Sonnek ger sitt slutgiltiga svar, som han ger uttryck för i ett mejl till Börje Ramsbro 2019-07-02:

Vad David Sonnek glömmer är berättelsen om hur det gick till när Ramsbro blev av med sitt företag System 3R-koncernen. Som många entreprenörer och fastighetsägare under den svenska bankkrisen blev han fråntagen allt utan ersättning. Det gäller en koncern som visade god lönsamhet och stod rustad inför nästa utvecklingsfas efter den djupaste lågkonjunkturen sedan andra världskriget. Omsättning ca 285 miljoner. Export cirka 97 procent

Företagets bankkontakter, Nordbanken och Första Sparbanken, befann sig båda i djup kris och borde ha upprättat balansräkningar och satts i konkurs. Det resulterade i att normala bankrelationer sopades under mattan och den befintliga banklagstiftningen var det ingen som tog hänsyn till och respekterade.

Börje Ramsbro förstod inte hur han kunde tvingas bort från sitt företag på ett sätt som skedde utan förhandlingar och utan köpeavtal med de "nya" ägarna. I stället för att starta ett nytt företag valde han att söka svaret.

Efter skadeståndstalan mot de två bankerna träffades förlikningar efter det att Ramsbro fått till stånd personliga möten med respektive bankledning. Bankledningarna insåg först då att allt inte gått rätt till, vilket ledde till att de träffades förlikningar med omfattande ekonomisk ersättning för deras olovliga medverkan till "System 3R-affären" Dock lämnades ingen ersättning för själva ägandet som försvann.

Vad Börje Ramsbro inte kan förstå är hur Stiftelsen Industrifonden kunnat medverka i den grova ekonomiska brottslighet som Ramsbro utsatts för. Industrifondens enda intresse har från början varit att skydda sig själv och de övriga två parterna som lagt beslag på hans företag utan att lägga två strån i kors för att ta till sig de uppenbara fakta som styrker de brott som jag redan tidigare skrivit om i flera ledarartiklar.

Ännu i dag är det ingen som kan tala om för Ramsbro när det skett några förvärv av hans bolag genom tecknade köpeavtal av samtliga ägare, vilket inte är så konstigt eftersom jag redan kunnat konstatera att det aldrig skett några förvärv och de företagspirater som lade beslag på företaget kunde sälja företaget vidare för cirka 350 miljoner kronor - utan att Industrifonden - som medverkat till stölden av hans bolag reagerat för hur detta kunde ske.

Industrifondens styrelse och ledning vägrar följa bankernas form för att bilägga tvisten med Börje Ramsbro, utan väljer att gömma sig bakom ombuden för att därmed slippa konfronteras med sanningen och själv ta ställning till en fredlig uppgörelse.