Tändstickspalatset- är en exklusiv kontorsbyggnad på Trädgårdsgatan 15 i centrala Stockholm. Huset beställdes av entreprenören och finansmannen Ivar Kreuger, och ritades av arkitekten Ivar Tengbom. Det är ett påkostat byggnadsverk skapat av en lång rad av Sveriges främsta formgivare, konstnärer och hantverkare, bland dem Isaac Grünewald, Carl Milles, Carl Malmsten, Simon Gate och Elsa Gullberg.

Huset blev helt färdigbyggt i november 1928, knappt fyra år före Kreugerkraschen. Tändstickspalatset symboliserar i dag Kreugerkoncernens uppgång och fall. År 2018 köptes byggnaden av Anders Bodin. En lokal som rymde alla deltagare ställdes gratis till vårt förfogande. Alla deltagare blev också bjudna på lunch i samband med konferensen.

Kuppmakarna (= en del av utredningskommissionen) bakom Kreugergruppens iscensatta fallissemang 1932 var den största enskilda ekonomiska krasch som drabbat den moderna Sverige fram till denna tidpunkt. Om man hade redovisat statsobligationer på drygt 400 miljoner svenska kronor och aktier på närmare 100 miljoner kronor, skulle aldrig konkursen inträffat. Varför dessa inte redovisades är det ingen som vill svara på. Vid tiden före mordet på Ivar Kreuger står det klart alla de omedelbara betalningskraven var uppfyllda. Andra superstora tillgångar, som t ex Boliden (som medvetet nedklassades av bland annat Dagens Nyheter) hade kunnat lösa alla likviditetsproblem.

Bakom Kreuger & Tolls ekonomiska ställning vid tiden för mordet på Ivar Kreuger låg inga svindlerier från Ivar Kreugers sida. Inte ens påståendet om utnyttjandet av "italienska obligationer" har visat sig riktigt. Att hitta på "svindlare" leder kuppmakarna lättare till att berika sig själva och dessutom få allmänheten att tro på begreppet "självmord", vilket leder till ytterligare kursras.

Vid utfrågningen i samband med konferensen framkom Ivar Kreuger skulle ha förfalskat obligationer var osant. Det framkom att "de italienska obligationerna" som trycktes på uppdrag av kuppmakarna var förfalskade. Det fanns ju äkta obligationer som kuppmakarna gömde undan. För emission av en giltig emission fordrades ju beslut av det italienska parlamentet.

Det står numera klart att mordet på Ivar Kreuger var ett beställningsmord. Ivar Kreuger hade utestängt Sovjetunionen från de viktigaste exportmarknaderna för Sovjetunionens tändsticksförsäljningar till Tyskland och Polen. Den ryska statsledningens, med Stalin i spetsen, och deras fruktan för Ivar Kreuger, och planer att röja honom ur vägen grundade sig på att Kreuger lyckades låna ut betydande belopp till både Frankrike, Tyskland och Polen och på samma sätt till Italien.

Sanningen bakom Kreugerkraschen, Tryck och Förlag AB 2014, är resultatet av Författaren, filmfotografen och journalisten Nikola Majstrovics 12 års sökande efter svaret på frågan om Kreuger var en bedragare som begick självmord, eller en en hederlig affärsman som mördades. Boken ger en bra bild och sammanfattar tidigare även forskningsresultat om Ivar Kreugers liv och verk.

Det var Civilingenjören, Industrinestorn Carl af Ugglas, som hade initierat och sammankallat till konferensen. Han inledde med en presentation av Ivar Kreuger, innan frågestunden kunde börja. De inbjudna deltagarna hade olika uppfattningar, både vad det var som hade hänt men var samtidigt samstämmiga om att det aldrig hade bevisats att Ivar Kreuger var den bedragare, som han beskyllts för att vara. Det var heller ingen av deltagarna som kunde visa att Ivar Kreuger inte hade blivit mördad eller förneka den stora betydelsen av hans livsverk och entreprenörskap både i Sverige och utomlands.

När det gäller det påstådda självmordet hänvisar Majstrovic till Lars Jonas Ångströms bok: Därför mördades Ivar Kreuger (Sellin & Blomquist förlag i samarbete med tidningen Den Svenska Marknaden 1990). Ångström kunde bevisa hur och varför Ivar Kreuger mördades. Det berodde på att han försatt sina motståndare i en ohållbar situation. De som spekulerat mot honom skulle inte kunna fullgöra sina åliggande, vilket skulle få mycket långgående och ödesdigra konsekvenser och de i de egna leden som bedragit honom skulle stå inför sitt avslöjande.

Nikola Majstrovic åberopar även i sin bok om Kreugerkraschen, bland annat till författaren Sven Olof Arlebäck som har en tvärvetenskaplig filosofie doktorsexamen i aktiebolagsrätt, företagsekonomi och ekonomisk historia. I Arlebäcks bok: Kreugerkraschen. Storbankernas verk ? (Wallgårds förlag, år 2000) Arlebäck har vid sidan av sitt arbete som företagskonsult ägnat sig åt forskning kring Ivar Kreuger sedan 1970-talet.

Sven Olof Arlebäck skriver att granskningsmännen som skulle granska konkursen efter Kreugerkraschen, tog sig en helt annan uppgift än de kallats in och betalades för. De presenterade en balansräkning, där alla tillgångar ifrågasattes, men alla krav (skulder) accepterades. Arlebäck anser också det är anmärkningsvärt att ingen fram till hösten 1999 kunnat få del av de så kallade Kreugerarkivet, utan justitieministerns godkännande.

Vidare saknas i arkivet en synnerligen vital handling, nämligen styrelsens i Kreuger & Tolls reservation till framlagd konkursstat. Det finns därför all anledning att misstänka att arkivet är tillrättalagt för att ge eftervärlden ett så gott betyg som möjligt av konkursförvaltarens avsiktligt bristfälliga insatser.

Ivar Kreuger mördades lördagen den 12 mars 1932 i sin förhyrda lägenhet i Paris. En bristfällig polisutredning, vars dokumentation försvunnit, rubricerade döden på basis av muntliga uppgifter från Kreugers sekreterare Karin Bökman som självmord, när det i själva verket var mord.

En biträdande lokal läkare (ej rättsläkare) rekommenderade obduktion, vilket den svenske ambassadören förnekade, och sade att den skulle utföras i Sverige. I Stockholm förbereddes en obduktion av Rättsmedicinska rådet, genom Erik Karlmark som vid en studie utbrister: "Detta är inget självmord - det är ett mord".

Då ringer strax landhövding Nils Edén och stoppar olagligen den förberedda obduktionen, av en anledning som aldrig går att fastställa, eftersom handlingarna är försvunna.

Det är numera bevisat att Ivar Kreuger stacks ihjäl och sedan sköts med ett löst skott så att det skulle se ut som självmord. Det fanns ingen kula som inte gått genom kroppen. Den pistol som användes var en Browning 9 mm armémodell - ett kraftigt vapen som skulle gått genom kroppen på Kreuger om så hade skett. Det var därför Sverige till varje pris ville undvika obduktion för att kunna påstå att det var ett självmord.

I Stockholm förberedd obduktion av Ivar Kreugers husläkare stoppades av landshövding Nils Edén, av anledning som aldrig gått att fastställa, eftersom aktuella handlingar är försvunna.

De stora vinnarna i Kreuger & Tolls konkurs blev Handelsbanken, advokaten Hugo Stenbeck som tidigare företrätt Ivar Kreuger men bytt sida, samt Wallenbergsfären. De stora förlorarna som vanligt de svenska och utländska aktieägarna som fick se alla sina aktier nedvärderade. Till förlorarna måste även räknas Skandbanken som var Ivar Kreugers "husbank".

I samband med konferensen kring Kreugers död kan jag konstatera att det knappas kunde föreligga några svindlerier från Ivar Kreugers sida. Inte ens påstående om utnyttjande av "italienska obligationer" har visat sig riktigt, vilket också framgår av Kreuger & Tolls bokföring. Vi kan kan vara överens om med både Nikola Majstrovic, Lars Jonas Ångström och Sven Olof Arlebäck att det snarare var Ivar Kreuger som blev svindlad och inte svindlade några andra.

Min egen uppfattning efter konferensen är att de nu blivit slutgiltigt bevisat vilken stor entreprenör och statsman Ivar Kreuger verkligen var. - "Det är definitivt ingen tillfällighet att man kallar honom för mellankrigsperiodens Marshall, vilket vidare överträffar den Marshall hjälp den ekonomiska hjälp som bland annat Tyskland fick efter andra världskriget.

Genom den hjälp han ordnat till olika stater i Europa genom att låna pengar i USA, och lånade upp dem som statslån, det är i dagens läge mellan 30 och 40 miljarder", säger Sven Olof Arlebäck, som blivit intervjuad av Nicola Majstrovic i samband med utgivningen av hans egen bok.

- "Ivar Kreuger är initiativtagare till det som andra senare fick glädje av att utnyttja. Han var givetvis den störste vi haft på finansområdet och hade han fått stöd i stället för den farsartade attacken så hade det hela ordnats upp och hade han fått slutföra sitt arbete hade Sverige haft en ännu mer blomstrande finanssituation än vi har i dag", säger den kände advokaten Henning Sjöström.

Tore Fredin, som forskat om Kreuger och följt Kreugerkoncernens utveckling tillägger: - "Ivar Kreuger personliga utveckling på 1920-talet talar för ett ansvarstagande som var bortom det snäva företagandet och vinstmaximerandet till en person som tar större ansvar både för den nationella och internationella politiska utvecklingen"

Mot den bakgrunden är det svårt att förstå hur Ivar Kreuger kunde bli så förtalad i både Sverige och utomlands av de skrupelfria affärsmän som lade beslag på alla hans tillgångar och dessutom fängslade många som hjälpt Ivar Kreuger att utveckla sitt affärsimperium när den bevisning som lagts fram från början av 90-talen i de många böcker jag själv läst om Ivar Kreugers liv och gärning och de uppgifter som framkom under heldagskonferens nu visar att han var helt oskyldig.

Det förtjänar att påpekas att inga av den stora mängd företag som ingick i jättekoncernen/ Holding som Kreuger & Toll samt Imco ägde gick i konkurs. Svenska staten och tillät bankerna att nedvärdera alla tillgångar och godkänna alla fordringar utan någon ordentlig granskning skedde på samma sätt som under den svenska bankkrisen 1987 - 1993, nästan ett sekel senare. De stora förlorarna den gången var också alla de företagare och aktieägarna som fick som helt orättfärdigt alla sina aktier nedvärderade och tillgångar beslagtagna. Ett hundratal av de drabbade tog sina egna liv på grund av kuppmakarna och det svenska bankväsendets olagliga agerande i samband med Kreuegerkonkursen.

Mats Lönnerblad
Författare och skribent i finansrätt