EU-direktivet 86/653/EEG om samordning av medlemsstaternas lagar rörande självständiga handelsagenter har införlivats i svensk rätt genom Lag (1991:351) om handelsagentur. Det är därför den svenska domstolens skyldighet att tolka den svenska lagen i ljuset av EU-direktiv och Europakonventionen. (EKMR)

Denna skyldighet grundas på EU-domstolens fasta praxis som fortfarande inte följs i Sverige i flera rättegångar som jag tagit del av och skrivit om när det gäller självständiga handelsagenter.

Vad är då en självständig handelsagent ? Det är någon som kan företräda sin huvudman både i Sverige och utomlands, genom att skaffa nya kunder till sin huvudman, och se till att generar intäkter till sin huvudman, där huvudmannen genom avtal förpliktar sig att följa EU-rätten, och vad som stipuleras i avtalen mellan parterna.

Den fråga som jag ställde i en debattartikel på Realtid 2017-03-1 med rubriken: "Får domareoch polis undanhålla bevisning" som jag fortfarande inte fått något svar på, har jag nu fått klargjord när det gäller självständiga handelsagenter. Detta genom rådets direktiv som inte, vare sig kan eller får misstolkas och genom Europakonventionens bestämmelser när det gäller tidsåtgången för processer som innefattar både brottsmål och tvistemål och vad som gäller för att parterna skall kunna erhålla en "rättvis rättegång"

Vare sig domare och polis får neka käranden att erhållan bevis från svaranden, när käranden begär att få granska huvudmannens bokföring, eftersom EU-rätten och Europakonventionen ingår i den svenska grundlagen.

Om käranden stämmer i domstol för att huvudmannen svikit sina förpliktelser för att följa avtal både genom att anpassa sin prissättning till vad som överenskommit i avtalet eller när det gäller redovisningen är huvudmannen skyldig att ge ut all information som käranden behöver för att kunna slutföra sin talan innan vare sig mellandom eller slutförhandling beviljas.

Domaren är skyldig att bevilja granskning av huvudmannens bokföring och käranden begär detta och åberopar både EU-direktiv och svensk lag - redan in inledningen av processen - om det finns avtal som stipulerar detta och käranden har kunnat påvisa att Europarätten inte följs vare sig när det gäller hur redovisningen skall ske eller storleken på provisionen..

Om domaren inte beviljar detta skall skall såväl Kronofogdemyndigheten och begäran om handräckning eller editionsföreläggande beviljas om Europarätten åberopas. Någon möjlighet för en svensk domstol att begära att kärande skall inlämna bevis - redan innan mellandom genomförs eller huvudförhandling sker - finns således inte.

Det är därför ytterst märkligt om processer kan pågå under en femårsperiod när domstolen inte agerar för att granskning av huvudmannens bokföring skall beviljas. När ärendet överlämnas till kronofogden, polisen eller begäran om handräckning måste korrekta beslut om att absoluta bevis måste framtvingas - som käranden har rätt att utfå - enligt avtalslagen, Europarättens EU-direktiv och svensk lag innan vare sig mellandom eller slutförhandling i målen kan äga rum.

Den domare som inte följer dessa klara direktiv riskerar dessutom att anmälas till Europadomstolen om denne inte beviljar utfående av absoluta bevis redan in inledningen av en process där det visar sig att huvudmannen svikit sina förpliktelser.

I dag har alla medlemsländer inom EU införlivat direktivet. Ytterligare en viktig princip som Europadomstolen beaktar i sin bedömning om det föreligger en "rättvis rättegång" är om det förelegat en kränkning av artikel 6 - är principen om ett kontradiktoriskt förfarande - som innebär att bägge parterna i processen är medvetna om, och har fått kännedom om, allt material och att parterna har möjlighet att kommentera materialet samt att båda har möjlighet att föra sin talan i processen.

För att garantera att rättssäkerheten följs som bedöms rättegången utifrån ett antal kriterier. Rättegången ska vara rättvis och offentlig, opartisk och oavhängig samt att rättegången ska ske inom skälig tid som skrivits in i 2 kap 11 § i Regeringsformen (RF).

Sedan den 1 januari 1995 gäller även Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna (EKMR) som svensk lag. (Lag 1994:1219.) År 1995 var också det år som Sverige gick med i Europeiska unionen vilket kan ha varit en orsak att Sverige - efter många påtryckningar från mig - i min egenskap av före detta mångårig vice ordförande i Medborgarrättsrörelsen i Sverige - valde att inkoperera EKMR just 1995.

Hur skall då domstolen agera när det inkommer en stämning mot svarande som handlar om Handelsagenturlagen ? Svaret är givet. EU-lagar väger tyngre än svenska lagar. Om svensk lag och EU-lag står emot varandra så gäller EU-lagen !

Lag (1991:351) om handelsagentur överensstämmer med Rådets direktiv 86/653/EEG av den 18 december 1986 om samordning av medlemsstaternas lagar rörande självständiga handelsagenter. Den vanligaste frågan som då kommer upp är om huvudmannen följt avtalet mellan parterna.

Där framgår redan av § 14 att agenten har rätt att från huvudmannen få alla upplysningar som denne har tillgång till som som agenten behöver för att kunna kontrollera om provisionsnotan innehåller de provisionsbelopp som är intjänade och om huvudmannen följt avtalet mellan parterna när det gäller ersättningens storlek.

Om huvudmannen inte inom skälig tid efter det att begäran därom framställts lämnar agenten sådan upplysningar som avses i första stycket (https:lagen.nu 1991 1:351#p1 14S1 eller det finns anledning att anta att dessa upplysningar eller uppgifterna i provisionsnotan är oriktiga, har agenten rätt att granska huvudmannens bokföring i den omfattning som behövs.

I de fall jag har granskat visar det sig att domstolen inte följer EU-rätten och inte heller avtalen mellan parterna. I ett fall där EU-rätten åberopades föreslog domstolen att svaranden skulle stämmas om, vilket också gjordes utan att det blev några ändringar.

I det andra fallet som nu pågått under fem år (!) har domstolen fortfarande inte beviljat editionsföreläggande som är en förutsättning för att käranden skall kunna få rätt i sak om han samtidigt åberopat både EU:s direktiv och den den svenska översättningen som överensstämmer med direktivet.

Detta betyder allvarliga fel och domstolstrots när och om domstolen genomför mellandom och huvudförhandling utan att käranden fortfarande fått del av de uppgifter från sin huvudman som skulle reglerat den absoluta bevisning han behöver för att kunna gå upp i huvudförhandling i samma mål som i detta fall handlar om ett 10-årsavtal mellan parterna, där svarande först tar tillbaka sina alla sina krav mot kärandena, för att slippa få upp målet i Stockholms tingsrätt, men sedan begär att målet flyttas till den domstol, där svaranden har sin hemvist.

Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen
Ordförande i Sveriges Bankkunders Riksförbund