Det är en grundläggande rättsprincip att domstolen känner rätten och det är alltid domstolen, inte parterna, som bestämmer vilka rättsregler som ska tillämpas och hur dessa skall tolkas, men ett stort problem som uppkommit i våra svenska domstolar är, när domstolen inte alltid gör som lagen säger.

Jag vill därför rikta mig i denna artikel till Justitieminister Morgan Johansson som har uttryckt sin vilja att arbeta för att knäcka den organiserade kriminaliteten, som omfattar många av de mål jag redan skrivit om i min egenskap av författare och skribent i finansrätt som gäller både brottsmål och tvistemål.

Skall Sverige få tillbaka det rättssamhälle - som jag på nytt efterlyser - måste vi återfå såväl tjänstemannaansvaret i våra statliga myndigheter och Författningsdomstol som Sverige är det enda land inom EU, vi fortfarande saknar.

Det gäller framför allt att Sverige följer vad de direktiv och lagar som står i Europarätten och Den Europeiska Konventionen om de mänskliga rättigheterna angående de grundläggande friheterna (i de följande EKMR), som utarbetades inom Europarådets ram, undertecknades den 4 november 1950 och trädde i kraft den 3 september 1953 och sedan Sveriges inträde i EU ingår numera i den svenska grundlagen.

I den nya Rättegångsbalken har rättens kontroll över huvudförhandlingen minskats och med ansvar har i stället lagts på parterna. Det framgår av utredningen till den nuvarande Rättegångsbalken att rätten har ett ansvar för att domen grundas på material som är tillförlitligt och fullständigt men att det i första hand är parterna som skall sörja för utredningen och bevisen där käranden har bevisbördan i såväl brottsmål som tvistemål.

Samtidigt som det är rätten som skall se till att målet blir ordentligt utrett. Rätten ska också utgöra en garanti för att processen bedrivs i enlighet med de krav som den nuvarande rättegångsbalken ställer upp. Huvudansvaret ligger dock på parterna.

Övergången till den nuvarande rättegångsbalken innebär i praktiken att de allra flesta bevisförbuden/begränsningar avskaffades i och med införandet av den fria bevisföringen, Bevisrättens utveckling att parterna själva har friheten att välja ut och presentera den bevisning de anser relevant.

Att principen om fri bevisprövning utgör normen och är huvudprincipen i det svenska domstolssystemet hänger ihop med den rådande principen om fri bevisprövning som kommer till uttryck i generalklausulen Rättegångsbalken 35:1 med följande lydelse:

"Rätten skall efter samvetsgrann prövning av allt, som förekommit, avgöra, vad i målet är bevisat."

En reglering med en fri bevisprövning innebär att parterna är fria att åberopa all den bevisning som de bedömer nödvändig för att nå framgång i målet. Även andra bevis är de i § 36-41 som finns angivna i rättegångsbalken kan alltså tänkas förekomma.

Ett tydligt exempel när svenska domstolar inte följer Lag (1991:351) om handelsagentur är när referenten i ett mål hindrar käranden att lägga fram de bevis som käranden behöver för att få rätt i sak och när domstolen dessutom hindrar käranden att få granska motpartens bokföring när detta finns skriftligen reglerat i avtalen mellan parterna och där domstolen inte heller tillåter vittnesförhör med berörda parter i vare sig mellandom eller i huvudförhandling.

Ett annat exempel är hur manschettbrottsligheten ökar i vårt land och där skrupelfria finansmän kan lägga beslag på välskötta företag i vårt land - utan vare sig köpeavtal eller förvärv av aktier. Om ett sådant företag har jag redan skrivit åtskilliga artiklar utan att vare sig regeringen eller näringsdepartementet reagerat trots att flera statliga myndigheter är inblandade i denna korruptionshärva.

När domstolen dessutom under pågående förberedelse i både mellandom och inför huvudförhandling, inte bryr sig om att vidarebefordra kärandens inlagor till den svarande parten så att redan skriftliga inlämnade bevis aldrig kommer till kärandens kännedom och kan användas inför både mellandom och huvudförhandling undermineras parternas möjligheter att få rätt i sak.

Om nya omständigheter dyker upp i ett mål till nackdel för någon av parterna måste också dessa få tas upp i sak om de hör ihop med den pågående processen. I fall där EU:s direktiv bestämmer vilka rättsregler som gäller och när Europakonventionen bestämmer vilka direktiv som gäller för handläggningen av både brottsmål och tvistemål är självfallet svenska domare skyldiga att respektera dessa direktiv.

Och om det finns skriftliga avtal mellan parterna som reglerar avtalslängd och vilka förutsättningar som gäller för att inte någon av parterna skall kunna begå avtalsbrott måste självfallet domstolen respektera både EU:s direktiv och vad som står i avtalen. Begär någon av parterna att det skall ske en muntlig förberedelse inför både mellandom och huvudförhandling är domstolen skyldig att respektera detta.

Vad som saknas i Sverige är en Författningsdomstol som skall klargöra såväl domstolarnas skyldighet både när det gäller lagtolkning och vilka förpliktelser som måste finnas för att parterna skall erhålla "en rättvis rättegång" och att tjänstemannaansvaret på nytt återinförs så att Sverige på nytt kan få det rättssystem vi förtjänar. Jag hoppas därför att Justitieminister Morgan Johansson vill medverka till att så sker så att Sverige får tillbaka ett rättssystem som fungerar i både teorin och i praktiken

Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen
Ordförande i Sveriges Bankkunders Riksförbund